Lill-Jontas

Categories: Minne
Comments: No Comments
Published on: 23 maj, 2013

En tidigare arbetskamrat som jag känt sedan barnsben blir nu 65. Det känns fortfarande väldigt märkligt att jag själv är så pass gammal att jag minns när hon var omkring 30. Att jag i dag är äldre än vad hon var då.

Ett annat minne sköljde över mig med anledning av ovan. Hur jag själv var som barn. En plötslig insikt. I hyreshuset vi bodde var jag väldigt kompis med alla. Nej, där fanns inga andra barn, men det hindrade aldrig mig från att springa runt och ringa på dörrar för att sedan bjuda in mig själv. Jag gillade att umgås med vuxna (även om jag hade jämnåriga kompisar i grannhus). Kanske det är därför jag inte är förtjust i barn. Jag gillade aldrig själv att vara barn. Och föredrog vuxet sällskap.

Det här medförde en del pinsamheter, att jag trängde mig in i andras hem. Ovan 65-åring trängde jag mig in hos när hon fyllde (typ 28) år och hade gäster. För jag ville ha tårta. Nej, jag visste inte att hon fyllde år förrän jag trängt mig in.

Och alla de där gångerna jag ringde på dörrar för att sälja hemmagjorda lottor och där jag släpade med mig prydnadssaker hemifrån som vinster. Ja, jag tog betalt! Har för mig att lille far efteråt fick gå runt och återbetala lottor och samla i hop prydnadssakerna igen. Men grannarna skrattade mest, tyckte att min initiativförmåga skulle premieras och ville inte ha någon återbetalning – men de lämnade tillbaka sakerna.

Det ena minnet efter det andra återkommer, som en dominoeffekt. Bäst jag slutar återge allt.

Lösenordsskyddad: May Edition 2 av 2

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

I dag, i morgon, för alltid

Comments: No Comments
Published on: 22 maj, 2013

När man pratar om trollen… Genom mitt brevinkast har jag i dag på hallgolvet funnit Dagens medicin. Eftersom jag genom alla år – enda sedan de började trycka tidningen – pratat gott om dem, så borde jag någon gång få kraftigt rabatterad prenumeration eller kanske rent av gratis årsprenumerationer. Varför jag säger så? Tja, det kanske kan ha med att göra att de publicerade en intervju med mig 1998 (tror jag) samt att jag efter det varit med ytterligare 2-3 gånger. Det enda jag sörjer är att de inte oftare skriver om min profession inom sjukvården.

På tal om sjukvården… Jag har nästan gjort min arbetsvecka nu, säger jag en onsdag. Jo, det återstår bara fyra timmar av arbetsveckan. Det känns väldigt bra. Kanske för att jag ännu inte sett efter hur nästa vecka ser ut.

Okej, jag behöver inte titta. Jag har faktiskt redan memorerat nästa vecka, men valde att inte tänka på den. Och när jag säger så kommer naturligtvis hela planeringen upp till ytan i medvetandet. Två dagar ska jag visst ge upplärning, och två dagar ska jag utbildas i Excel (fortsättning/fördjupning). Det känns lite jobbigt om jag känner efter. För det innebär att jag inte få sitta i fred någon dag alls nästa vecka för att utföra egna arbetsuppgifter. Det börjar kännas lite pressat också eftersom det snart är midsommar och då allting ligger nere därefter på grund av semestertider. Folk är inte på plats. Arslen!

Lösenordsskyddad: May Edition

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Skittidningen

Comments: 2 Comments
Published on: 21 maj, 2013

Ska man bli sur? Ja, det ska man!

I dag fick jag ett brev från Göteborgs-Posten (jag är prenumerant). Hela brevet går ut på hur bra det är att vara prenumerant, för nu ingår både eGP och GP+ (läsa hela tidningen på nätet) och har så gjort sedan årsskiftet (jag veeet!).

Och så avslutas brevet med en liten, liten ruta längst ner där det står att där är ett nytt månadspris från maj månad.

Jaha?! Så syftet var helt och hållet att upplysa om att de höjt priset, men de vågar inte stå för det eller motivera det, utan trycker på det tekniska.

Och ja, det tekniska… Jag är väldigt missnöjd med appen och läser inte tidningen på nätet (trots att jag har behörighet som prenumerant). Det är papperstidningen jag gillar (nåja) och vill inte ha ett högre pris och ”på köpet” få den tekniska biten. Dessutom läste jag för något månad sedan att de på fullaste allvar tror att papperstidningar helt försvunnit om fem år och att alla ändå (då?) väljer att läsa sin tidning på nätet. Tja, det är de själva som står för den utvecklingen.

Sommar, sol och semester

Categories: Surgubbe
Comments: No Comments
Published on: 21 maj, 2013

I tre timmar har jag suttit i en konferenslokal utan syre och med gassande sol där inga fönster var öppningsbara. Svettades som en gris och drack vatten som tusan. Det ger ingen positiv inverkan på mitt fysiska tillstånd, om man säger så.

Hemma är det lika jobbigt, men jag vill inte släppa in ännu mera värme. Kanske jag kan vädra senare i kväll om temperaturen sjunker något.

Nej, detta är absolut den värsta och hemskaste årstiden av dem alla! Vem vill svettas, må dåligt och känna en kronisk smärta där motorik och koordination försvinner?

I övrigt händer det inte så mycket. Förutom att hela min innergård är uppgrävd och alla buskar och träd skövlats. Fortfarande är där ingen som vet vad som är på gång, mer än att det ska vara klart vecka 28. Det är vecka 21 nu. Hela sommaren ska jag bo på en arbetsplats utan utemiljö. Okej, jag kan ju alltid gå ut på torget och dela bänk med nedpissade alkisar. Ja, det är väl i stort mina semesterplaner…

Det är bra

Comments: No Comments
Published on: 20 maj, 2013

Efter två väldigt långa decennier klev jag i dag åter in på jobbet. Två decennier? Var det inte i två veckor jag var sjukskriven? Nå, man skulle kunna tro att jag inte varit där på tjugo år.

  1. 135 mejl att läsa igenom, besvara, åtgärda, arkivera och så vidare.
  2. Närmare 20 tjocka kuvert låg på skrivbordet (brukar få ett per vecka).
  3. Tre (?!) missade samtal (nåja, brukar få betydligt fler telefonsamtal än så – per timme).

 

Nej, ovan tydde inte på att jag varit borta någon längre tid. Istället var det alla muntliga kommentarer jag fick, typ ”du får aldrig vara borta – vi klarar oss inte utan dig” eller ”lova att aldrig någonsin sluta” och ”får du någonsin för dig att sluta, så slutar vi också”.

Vad som gör mig så oumbärligt? 1. Jag kan typ datorer. 2. Jag kan typ Office.

Nå, det känns lite sorgligt på något vis. Men nog har det varit High Life hela dagen. I går var jag orolig och funderade på hur jag skulle känna mig, om jag var tillräckligt bra att återgå i arbete, hur jag skulle orka arbeta en hel dag, hur min medicinering skulle fungera, hur ofta jag skulle behöva ligga utslagen i soffan på jobbet. Hur det gick? Det enda jag kände av är mitt skov där jag är domnad/känsellös i större delen av kroppen. Jag orkade hela dagen. Utan avbrott. Egentligen fanns inte utrymme till avbrott eftersom jag haft mycket att ta igen samt haft ständiga besök på rummet.

I morgon ska jag… jobba.

Vardagen knackar på

Comments: No Comments
Published on: 19 maj, 2013

På sexton dagar har jag varit utanför dörren tre (!) gånger, vilket visar vilket vrak jag är. Det har gått bra trots allt även om det är skitjobbigt och skitläskigt att gå ut när man har ett skov i benen som inte riktigt vill bära, koordinera eller känna. Panikångesten är inte ett problem (längre – medicinerar allergitabletter), för annars skulle man kunna tolka det som en asocial konsekvens till att inte gå ut. Men jag är varken deprimerad eller känner direkt av min panikångest. Det är ms-skovet som är jobbigt. Nu har jag vilat och sovit i två veckor, och i morgon är det jag som på darrande (verkligen) ben ska kliva in på ett jobb där jag gissar att högarna på bordet kommer att rasa över mig. Även om jag läst mina +130 mejl, så måste jag läsa igenom dem igen och nu åtgärda dem.

Kommande två veckor ska jag försöka undvika gå på möten för att inte överbelasta mig fysiskt. Ändå är där tre dagar av utbildning som jag bara måste gå på. Eftersom de kostat stora pengar, och då kan jag inte på några som helst villkor utebli.

Måste också säga att natten varit hemsk. Två dagar med +27 grader i skuggan har nu värmt upp mina betongväggar och det är olidligt kvavt och hett inomhus. Då kan jag inte sova. Det värsta är att den värmen nu kommer att sitta i fram tills i oktober. Även om det är svalt ute (i dag) och jag har skönt tvärdrag, så stannar värmen i betongväggarna. Det kommer alltså att vara olidliga nätter nu i fem månader. Särskilt jobbigt är det när man har ett skov. Även om jag inte har någon känsel i benen, så gör värmen fruktansvärt ont. Ja, nervtrådarna/hjärnan tolkar det som outhärdlig smärta. Mot vilket inget hjälper.

Obetydlig

Comments: 4 Comments
Published on: 18 maj, 2013

Min blogg är ingenting värd. Ingen länkar till mig. Ingen kommenterar hos mig. Ingen besöker bloggen. Webbadressen har inget värde. Så ser det ut när jag googlar fram uppgifter om min blogg. Och jag håller med. Samtidigt undrar jag då varför jag envisas blogga? Tja, jag vet inte längre. Hittills i år har jag inte missat att blogga en dag, i tron att det kanske peppar mig själv att prestera, samt att det också drar lite trafik när man visar sig aktiv. Icke! Kanske jag borde lägga om min taktik till att bara blogga när jag känner för det och har något att säga. Gärna kontroversiellt, sånt genererar näthat – eller som jag kallar det för – önskvärd trafik med lite liv och rörelse.

Ack, jag vet inte.

Och är inte detta mystiskt, så säg?

 

En ny twitterföljare som bara har valt att följa fem väldigt viktiga personer (men tack!).

Återvänder

Categories: Blogg, Kampen, Minne, Personligt
Comments: No Comments
Published on: 17 maj, 2013

2003.04.09

Nästa år har jag varit yrkesverksam i trettio år. Nej, jag är inte 49 år. Jag började arbeta 1974 som fyraåring. Om jag inte minns helt fel så har jag berättat om det tidigare. Jag följde med modern och hjälpte till på kontor med att öppna post, dela ut post, stämplade fakturor osv. Någon lön fick jag inte, men jag fick av företaget en chokladask i present varje år. När jag sedan började skolan brukade jag hjälpa till med frukost innan det var dags att åka till skolan, och efter skolan tömde jag papperskorgar. Så höll jag på tills jag som 18-årig blev anställd som kontorist på detta företaget. Så det stämmer, mer eller mindre, att jag varit yrkesverksam i nästan trettio år. Så varför gnäller alla om att barn sitter och väver mattor i Indien åt IKEA?

Med tanke på att texten ovan är tio år gammal, så kan jag nu säga att jag varit yrkesverksam i 39 år. För ovan stämmer verkligen och är förmodligen anledningen till att jag blev sekreterare i slutändan. Fortfarande drömmer jag om denna min första arbetsplats. Som kontorist arbetade jag där bara i 11 månader och 2 veckor (12 månader hade gett mig fast anställning). Det där sistnämnda var lite fult och något som jag under många år grämde mig över – för jag hade ju bestämt hur mitt liv skulle se ut och jag skulle jobba där tills jag gick i pension. Ung och dum, jag vet att livet är något som händer hela tiden. Och hur utvecklande hade det varit att sitta kvar som kontorist på samma arbetsplats i 47 år? Så jag är ganska nöjd med att jag ändå tagit sjumilakliv – eller 30 mil som det är mellan första och senaste jobbet. Jo, jag har fortfarande kontakt med mina tidigare arbetskamrater – som faktiskt jobbar kvar!

Varför jag drömmer om mitt första jobb? Jag vet absolut inte. Drömmar går inte alltid att tolka. Kanske det handlar om att det är en fast punkt jag kan återvända till och känna mig trygg i? Ibland (i vaket tillstånd) så kan jag längta tillbaka, men det är när jag känner mig otrygg med nuvarande situation.

Min nuvarande situation liknar också något jag skrev om för tio år sedan:

2003.04.23

Jag vet inte vad som är på gång, men Försäkringskassan har ringt mig angående min arbetsrehabilitering. Samma handläggare som skötte min 25-procentiga förtidspensionering. Vad jag fick veta…

  • Inom två veckor måste arbetsgivaren enligt lag (det har då gått åtta veckor) ha kallat mig till möte för att omgående presentera en plan för FK.

  • FK:s mål är att jag får rehabiliteringen genomförd omgående och kan avbryta min sjukskrivning.

  • FK tyckte att facket också borde vara inkopplat.

  • FK förvånades över att min 25-procentiga pension inte lett till mindre arbete, bara mindre tid och lön.

  • FK förvånades över att jag fått fler arbetsuppgifter utan att andra arbetsuppgifter då lyfts från mig.

  • Jag ska ingenting göra, utan invänta mötet med arbetsgivaren.

  • Struntar arbetsgivaren i ovanstående möte och presentation av plan för mig, går man in och styr då det då blivit ett lagbrott. Annars bevakar de bara att allt går planenligt.

  • Det brinner i knutarna, men jag vet ingenting, har inte hört någonting, tror ingenting.

 

Det är inte konstigt att jag känner mig överarbetad, överansträngd, överbelastad och får panikångest och kollapser. Jag läggs på nya uppgifter, men inget försvinner. Och det får inte gå till så. Men det enda valet jag har är att jobba allt vad jag förmår och sedan sjukskrivas. Det är inte optimalt. Och på måndag ska jag tillbaka till hetluften igen.

 

Nästan en… schlagermassaker…

Categories: Schlagermassaker
Comments: No Comments
Published on: 16 maj, 2013

I mitt twitterflöde under kvällen…

 

Vad vi twittrar om? Moran Mozor.

Nej, jag bloggar inte om ESC. Det bara ser så ut. En illusion. Men jag har två klara favoriter.

 


Anouk – Birds


Margaret Berger – I Feed You My Love

Blandning

Comments: No Comments
Published on: 16 maj, 2013

Tänk, något vettigt har jag (enligt mina mått mätt) ändå gjort under mina två veckor av ”ledighet”. Jag har lyssnat på en ljudbok, första boken alls sedan förra sommaren. Det är mitt tålamod som tryter när jag är ledig under arbetsveckorna. Jag är en sträcklyssnare/-läsare och vill inte avbryta för att sova/jobba. Därför passar det bäst att under längre ledighet ägna sig åt litteratur. Boken var okej, kanske lite bättre än så, kanske rent av riktigt bra? Jo, den var bra, men jag blir nästan alltid besviken när det kommer till ”öppna” slut. Jag tyckte mig märka att författaren hade lite väl bråttom att knyta ihop säcken och avsluta boken. Harlan Coben, Den enda lögnen.

Något som också händer när jag går hemma, är att jag är mer social på nätet. Det märks nog mest i inkorgar än officiella kommentarer på nätet. Till och med på Twitter är jag ovanligt tyst. Jag brukar ha mina ”rants” efter stressiga och tröttsamma arbetsdagar där jag bara vräker mig ur saker, högt som lågt. Men inte nu.

I morgon är det sista officiella sjukdagen. Hoppas min lekamen tar sitt förnuft till fånga tills på måndag, för jag vill verkligen jobba… Märkligt nog… Och jag måste göra allt annorlunda (dra ner på takten och på intentionerna). Är jag kapabel till det? Annars blir jag snart sjukskriven igen.

Smådeppigt

Categories: Blogg
Comments: No Comments
Published on: 15 maj, 2013

Kanske det är lika märkligt även när jag är i tjänst, men att jag inte noterar det på samma sätt som nu när jag är sjukskriven. Jag får de mest konstiga jobbmejl och på dryga veckan har jag fått 120 stycken. Nej, alla är inte konstiga, men märkligt många ändå. Det som är lite konstigt är att just jag får dessa mejl. Varför man tror att jag kan besvara dem. Okej, jag kan besvara allt eftersom jag är omnipotent (nä, men jag kan hänvisa vidare när jag inte är rätt person). Lika… annorlunda… är att jag ofta nog kan besvara genom att hänvisa till lagtexter. Öh, det ingår väl inte riktigt i mitt arbetsuppdrag, men jag kan lagar utantill. Eftersom jag för några år sedan låg i fejd tvingades jag att läsa in mig på väldigt många lagtexter och de har jag någonstans i bakhuvudet att plocka fram vid behov.

Var det inte i någon Lotta-bok som Gigi (eller Peg?) sa att man inom fem år alltid har nytta av något som man lärt sig? Nåja. Det har gått mer än 30 år sedan jag läste en flickbok, men jag tror jag minns rätt. På ett ungefär. Precis som jag har lite hum om lagtexter som rör sjukvårdsområdet.

Det har varit en förskräcklig dag, precis som jag twittrat om. När jag klev upp i dag hörde jag ett surrande som jag genast kunde identifiera och dra paralleller till vad gäller den där ombyggnaden av innergården. Jag hade rätt. Just då drog de upp ”mina” rhododendron (3 meter höga utanför min ytterdörr). De hade redan grävt upp alla häckar och senare drog de också ner min murgröna under köksfönstret där mina 14 skator bodde och hade ägg. Här ser nu för jäkligt ut. Alla rabatter är borda och stora jordhögar ligger överallt med buskagen på topparna. Jag vet inte vad de tänker göra, men det ska ta sju veckor. Någon mer information än så har jag inte. Hoppas de inte fäller fler träd (de högg ner ett förra året), för då har jag inget som skyddar från insyn. Samt att det var trevligt att ha lite grönt att titta på istället för att se tegelhusen. Men jag tycker mest synd om mina skator. De har varit väldigt oroliga och har inspekterat förstörelsen hela dagen från rönnträdet, samt landat på mitt fönsterbleck för att studera platsen där murgrönan tidigare var.

Undrar som sagt vad mer de ska förstöra i morgon. Det gör ont.

No ESC

Eurovision Song Contest en tisdag gör att jag känner mig förvirrad. Är det lördag? Nej, men känslan av fest och stor tv-händelse rubbar mig ur tidsperspektivet. Förresten så skriver jag ingen schlagermassaker för ESC, om någon nu hade några förväntningar.

I dag fick jag mitt fönsterputs. 36 rutor på kvarten. (Lät det fel?) Min insats i det hela har varit att bära runt på 24 krukväxter efter en extremt kort natt. För i natt fick jag för mig att ladda ner en ljudbok som jag började lyssna på. Och det fortsätter jag med. När jag inte tar paus för att se några avsnitt av Veronica Mars.

Det börjar kännas som nedräkning inför arbetsveckan som kommer. Hur jag känner inför det? Nja, både och. Jag är nyfiken på hur jag fungerar, om jag fungerar. Orosmomentet är om skovet sätter käppar i hjulen för mig. Det tråkiga med det är inte förlängd sjukskrivning i sig, utan detta att jag måste träffa en neurolog i så fall. Enda vägen till en neurolog för ett akutbesök är att lägga sig på akutmottagningen där man får en utskällning av personalen då det bara vill ha in livshotande tillstånd. Ja, men vad är alternativet? Men trots allt - det är långt till måndag, så kanske jag klarar av att arbeta utan problem.

Mer då? Nej, jag har faktiskt en ljudbok som är viktigare än att dravla på nätet.

Frustration och ilska

Comments: No Comments
Published on: 13 maj, 2013

Från och med nu och under hela sommaren så ska min innergård byggas om. Det stod så på en lapp i trappuppgången, men ingen mer information än så. Vad är det de ska göra? Förra sommaren lade de om all gatsten (fast annat material) som är precis framför ytterdörrarna. Sommaren före det så asfalterade de om alla gångar. Åren tidigare har de planterat om i rabatterna. Vad mer finns att göra?

Jag oroar mig mest över att inte kunna ta mig in eller ut. Gud nåde om flärdtjänsten inte kan stannar precis utanför dörren! Så ostadig är jag just nu i benen, att jag inte kan gå över en byggarbetsplats och ut till någon angränsande gata.

Annars händer väl inte så mycket… I morgon kommer fönsterputsarna i hällregn. Hade jag inte varit sjukskriven just nu så hade jag inte fått fönsterputs förrän till hösten. Jag är nog ganska upprörd (som vanligt) på hämndtjänsten. Där är väldigt många problem och jag hade ett långt samtal i dag med dem. Det de inte kan förstå – vill inte förstå? – är att jag arbetar 30 timmar per vecka. De kan inte förstå varför jag inte kan vara hemma de tider som de önskar. Nej, jag har ingen Samhall-tjänst där jag åker iväg några timmar per dag för att utföra meningslösa och enklare uppgifter. Jag försörjer mig på att arbeta! Jag har ett riktigt jobb, med riktiga arbetsuppgifter och ansvar. Jag har också riktiga arbetstider där jag inte bara kan säga att jag ska vara hemma en viss dag eller till ett visst klockslag. Nej, det förstår verkligen inte. De jämför med att alla pensionärer är ju hemma? Och andra med handikapp har ju inga jobb? Detta tycker jag är ytterst märkligt som argument. Både pensionärer och handikappade har faktiskt ett liv som inte kretsar kring hämndtjänsten. De kanske har lättare att planera sina dagar, men jag har inte den möjligheten om jag 1) ska kunna jobba 75 % och 2) har ett ansvar att vara på jobbet bestämda dagar/tider.

Däremot så tycker jag att hämndtjänsten skulle kunna pussla betydligt bättre. De har vilka förutsättningar som gäller för mig – det vill säga, de vet exakt vilken dag per vecka jag är ledig och kan vara hemma och ta emot dem. Och om nu pensionärer och handikappade i övrigt aldrig ”klagar” över vilka tider de får sina hämndtjänstsbesök, så kan de väl prioritera in mig på rätt dag i veckan? Nej, istället ska jag ringa, varje vecka, och ifrågasätta de tider jag fått. Och jag får mothugg med att de redan bokat in sig hos andra (som tydligen är hemma dagarna igenom årets alla dagar). Ja? Men det är väl inte mitt fel? Lös det! Ni har förutsättningarna som gäller?

Det senaste är att de vill att jag alltid ska vara hemma torsdagar och kan jag inte det ska jag vara hemma senast vid 15-tiden. Omöjligt, var mitt svar. Och så hade de planerat in besök hos mig midsommarafton.  Aldrig, höll jag på att säga när de plötsligt insåg att de faktiskt inte jobbar midsommarafton (vilket jag gör). Och bokade in mig en arbetsdag. Aldrig! fick jag äntligen säga.

I tretton år. Så länge har jag haft någon form av hämndtjänst eller flärdtjänst. I olika städer. Olika stadsdelar. Olika insatser. Och det har aldrig fungerat! Där verkar vara något ruttet med den kommunala organisationen. De kan inte planera. Logik och logistik fungerar inte. Administrativt är det väldigt enkelt (bör ju jag veta). Ändå får jag ständigt brev med datum som inte matschar veckodag (onsdag 14 maj får jag fönsterputs) och så vidare. Och får jag rätt datum så uteblir de då de i sin egen planering skrivit in ett annat datum. Miss match in absurdum.

Nej, enda lösningen som inte är ett alternativ är att helt säga upp bekantskapen med dem. Och jag tycker det är dyrt att betala 800 kr/månad för 10 minut dammsugning en gång per månad plus inköp som blir fel och som inte rättas.

Privata alternativ? Politiskt beslut i Göteborg säger att inga privata alternativ får finnas i hämndtjänsten. Ja, men det fungerar ju inte?! Med ett privat alternativ hade allt fungerat – garanterat! För annars hade det privata alternativet inte överlevt på arbetsmarknaden.

Nå, men så är det i en stad som politiskt styrts i 20 år av inkompetens och nepotism. Vem som har yttersta ansvaret för problemen? Göran Johanssons dotter… Som säger att allting fungerar perfekt.

jontas.com

Kontakta Jonas: mejl


faceyourmanga.com


Kalender
maj 2013
m ti o to f l s
« Apr    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
Bloggarkiv
Inläggskategorier
Tweet Blender – feat. JontasGbg
JontasGbgJontasGbg: Ja, det är dags för min tredje Harlan Coben-bok denna vecka. Förutsägbara, men väldigt bra. http://t.co/jwr84owswg
1 day ago from Photos on iOS
JontasGbgJontasGbg: #NowPlaying I Feed You My Love - Extended Version by Margaret Berger on #Spotify http://t.co/JVTCpOaaZm
1 day ago from Spotify on iOS
JontasGbgJontasGbg: En skallig karl med hår 1988. http://t.co/cVu5p9F3ZR
1 day ago from web
JontasGbgJontasGbg: Skäms efter att ha sagt "hångla" inför alla chefer på dagens möte. F'låt!
1 day ago from Twitter for iPhone
MischyevaMischyeva: @JontasGbg Nu vet jag varför jag har ont i skallen. Jag måste ha en sånnadär sak nedvriden i hjärnan.
2 days ago from web
JontasGbgJontasGbg: Har alltid tyckt att jag gör mig bra vid motljus. Insiktsfullt. http://t.co/CxFNohgsli
2 days ago from Camera on iOS
JontasGbgJontasGbg: Mental (nåja) note: Kapitel 57. Så jag vet om ett dygn var jag ska börja lyssna.
2 days ago from Twitter for iPhone
JontasGbgJontasGbg: Första gången sedan mobilen inköptes juli 2012, har jag startat om den. Kameran i Iphone 4 slutade nämligen att fungera. Fungerar nu.
2 days ago from web
JontasGbgJontasGbg: Åskar och regnar så in i... Me like! Kanske hetta och fukt nu går in i klimakteriet.
2 days ago from Twitter for iPhone
MischyevaMischyeva: @JontasGbg @JerryOlsson Get a room. ;) Bra kämpat Jerry.
2 days ago from web
JontasGbgJontasGbg: @JerryOlsson Så najs! Och så har de ju något fint att vila ögonen på. :)
3 days ago from Twitter for iPhone
JerryOlssonJerryOlsson: @JontasGbg Precis! Flera ggr och jag lever än... (;-) Samma i morgon..
3 days ago from Twitter for iPhone
JontasGbgJontasGbg: @JerryOlsson Du har väl inte pratat inför folk? Din matdröm, va?
3 days ago from Twitter for iPhone
JerryOlssonJerryOlsson: @JontasGbg Det finns saker jag verkligen tvingat mig till idag, vilket gjort mig trött.
3 days ago from Twitter for iPhone
JontasGbgJontasGbg: @JerryOlsson Jag vet! *puss* Men njut av att du brutit en vardag. Tror det kan ge energi också, förutom att det är tröttande.
3 days ago from Twitter for iPhone
JerryOlssonJerryOlsson: @JontasGbg Men det tar på krafterna.
3 days ago from web
JontasGbgJontasGbg: Text-tv sida A: Fakta om turistdiarré. Sida B: Fakta om Hizbollah. Vilket är egentligen värst/bäst?
3 days ago from Twitter for iPhone
JontasGbgJontasGbg: "Skånefestival ställs in". Trodde den var i tisdags, torsdags och i lördags?
3 days ago from Twitter for iPhone
JontasGbgJontasGbg: Små notisrutor kommer i mobilen när någon svarar på ett tweet jag skrivit. Är det vad som kallas för push up?
3 days ago from Twitter for iPhone
JontasGbgJontasGbg: Om substantivet är webben, är då verbet wabba?
3 days ago from Twitter for iPhone
JontasGbgJontasGbg: För pigg för sömn, för trött för sex. F*n vad jag är medelålders!
3 days ago from Twitter for iPhone
JontasGbgJontasGbg: @jarrac Den oskyldige, Harlan Coben. En ny favoritförfattare.
3 days ago from Twitter for iPhone
jarracjarrac: @JontasGbg Vilken bok läs... lyssnar du på?
3 days ago from Twitter for Android
Scrobbler
Bloggportalen