990409 #50


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Kl. 19.00 Jag är ledsen, men jag har inget att säga i dag, då jag nu ska påbörja flytten av min hemsida till Passagen istället. Naturligtvis berättar jag var ni kan hitta mig, så fort jag är klar.

I helgen ska jag också försöka hinna med att göra fler sidor att lägga ut. Håll utkik!

Kl. 20.15 En och en halv timme senare och jag är klar med flytten till Passagen! Wow!

Kl. 22.00 Puh! Nu tror jag att jag äntligen lyckats finslipa hemsidan med bl.a. en ny gästbok. Nu har jag lite tid att berätta om min dag. Jag hade i dag äntligen fått lösenordet till Passagen så att jag kunde flytta hemsidan. Det har varit så jäkligt irriterande med den där pop-up-fönstret med reklam som ständigt kommit fram på Geocities. Alternativet hade varit fasta banners på mina sidor, och det vägrar jag. Tror detta är bästa lösningen.

Jag hade i dag den stora förmånen att vara fullständigt ikapp på jobbet. Första gången på sex år! Jag hade små fantasier om att kanske kunna gå vid tretiden i dag, men det sprack. Jag är alldeles för inbilsk av mig. Tjugo i tre brakade allt ihop. Då blev allt plötsligt akut och viktiga papper skulle skrivas och skickas till sjukhuset i Lund. Varför, varför måste allt hända en fredagseftermiddag? Detta var förmodligen min enda ordentliga chans att med gott samvete kunna gå tidigt, utan att veta att man lämnat något efter sig.

Jag känner mig inte drabbad av att ”hela världen” skulle vara emot mig. Det är mer så att jag tycker att ”allt är så konstigt” som min gamla ”fosterfarmor[1]” alltid sa. Oftast höjer jag mest bara på ett ögonbryn och skakar lite lätt på huvudet och tänker ”aphus/hönshus[2]” om allt jag upplever.

I dag såg jag en kille på bussen med blått hår. Inget nytt, men jag kunde inte låta bli att tänka ”ack, du är allt efter din tid”. Själv hade jag blått hår för femton år sedan. Det var blå fingerfärg som jag hällde i håret när jag gick på högstadiet. Det var skittufft! Ända tills jag kom till skolan och all färgen hade runnit ner över mitt ansikte. Jag såg mest ut som en smurf.

På tal om frisyrer. Nu för tiden har jag inte så mycket att vara stolt över på skallbasen. Men förr i tiden! Ack, du ljuva minne… Som liten hade jag långt ljusblont hår. På 80-talet varierande min frisyr mycket. Först vanlig, tråkig icke-frisyr. Sedan blev det 1984 med snaggat i nacken och på hjässan stod det på ända med två kilo gelé, skum och spray (ja, jag hade allt samtidigt!). Färgerna varierade; rött, grönt, blått, blont, mörkbrunt, rosa. Plötsligt var det för långt, och då fick det permanentas, men det var fortfarande snaggat i nacken. En gång hade jag en utklippt triangel i nacken. År 1988 lät jag det växa ut ordentligt och hade hockeyfrilla[3] där håret räckte nedanför axlarna och var permanentat. Numera, sedan det blev tunt (hm, undrar om det beror på alla preparat jag haft i det, eller om det har med testosteronet att göra) håller jag det till mellan 9-11 mm långt. Egentligen vill jag ha det kortare, men min frisör vägrar.

Oj. Jag hade ju egentligen inget att säga, och så skriver jag om frisyrer? Så trist! Ännu tråkigare är att jag inte har bildbevis på mina frisyrer. De som känner mig i dag tror inte på mig. Som kompensation för hårbristen har jag anlagt skägg sedan två år tillbaks. Ett sånt där fult runt munnen[4]. Fördelen är att man inte spiller mat i knäet när man ska förflytta maten med gaffel/sked. Missar jag munklykan så fastnar det i skägget.

[1] Min fars fostermor.

[2] Eller ”arsle”.

[3] Eller lejonman.

[4] Snutteskägg, eller goatee.

||||| 0 I Like It! |||||