Tillbakablicken som kom av sig

Eftersom jag raderat mitt bloggarkiv 1999-2008 och startat om, så borde jag kanske skriva en resumé? Åtminstone har jag tänkt på detta i ett par dagar, men känner mig väldigt kluven inför det. För då kunde jag lika gärna ha behållit mitt arkiv.

Men fortfarande är det så att Google hänvisar till min raderade sida trots att inget finns kvar. Så jag kan väl säga två saker som verkar vara väldigt centrala. Läkarsekreterare. Ms. Jag har säkert anledning till att återkomma till det, men inte i dag. Okej, då. Eftersom ni tjatar (eller är det rösterna jag hör i huvudet?). Dagsläget som läkarsekreterare: Arslet fullt. Och då arbetar jag ändå inte som läkarsekreterare även om det är min grundanställning. Dagsläget med ms: Under kontroll, bättre än på flera år – både fysiskt och psykigt – även om jag fortfarande och för alltid har sjukdomen med diverse symtom och skador.

Alla som följt mig är väl smått chockade också över att jag inte skrivit någon schlagermassaker i år (nio år fick räcka). Jag har absolut ingenting att säga. Annat än att jag har förälskat mig i Sibels låt That is where I’ll go. Där finns harmonier som inte funnits i någon annan låt i år. Charlottes Hero? Slätstruken.

||||| 0 I Like It! |||||

5, 10, 15, 20

Rent psykologiskt uppfattar inte hjärnan ord som ”nej” eller ”inte”. Därför uppfattar jag det som att Jerry tvingat mig till den här utmaningen. För även om jag inte uppfattade att han inte skickade utmaningen vidare, så kan jag ju läsa mellan raderna. Han kräver att jag följer honom. Så med bakbundna armar försöker jag besvara vad jag minns från vissa år tillbaka i tiden.

För 5 år sedan (2003)
Här borde jag gräva fram mitt gamla arkiv. Och det gjorde jag. I dag för fem år sedan gratulerade jag Nahoj och Pia till att ha fått en liten Malte. I övrigt minns jag inget specifikt från det här året. Det jag vet är att jag hade väldigt mycket handledning av elever på jobbet. Åh, jag tittade lite mer i mitt dagboksarkiv. Jag träffade Jerry som bodde på hotell. Och så hade jag ett hjärnstamsskov (yrsel och ostadighet).

För 10 år sedan (1998)
På hösten gick jag HTML-design på TBV. Jag lärde mig göra hemsidor. Men det jag minns tydligast är hur jag genomförkyld fick ersätta alla på jobbet under julen. Jag överansträngde mig. En månad senare, 1999, fick jag mitt första ms-symtom.

För 15 år sedan (1993)
Plötsligt inser jag att det är lite kul. För varje år som jag räknar upp här har jag bott på olika ställen. Nåja. 1993. Jag arbetade. Det var en ständig kamp att få förlängt vikariat. Minns jag inte fel så flyttade jag från centrala Kristianstad ut till förorten à la Rosengård för att komma närmre det fina område ömma modern bodde på. Samma år så flyttade hon till ett annat samhälle. Så där satt jag kvar i gettot och blev knivhotad bara jag gick till busskuren.

För 20 år sedan (1988)
Året som vid minnet fortfarande ger mig ångest. Jag gick ut gymnasiet. Började jobba som kontorist. Fick testikeltumör (godartad visade det sig efterhand, det tog 15 år innan jag läste slutsvaret). Mormor dog hemma hos mig och mina föräldrar. De separerade. Jag mordhotades. Jag bodde gömd hos kvinnojouren. Jag flyttade hemifrån. Jag fick låna kusinens lägenhet. Ska något hända, händer allt på en gång. Det var väl här jag också insåg att hela min barndom var en illusion.

||||| 0 I Like It! |||||

En helt vanlig dag

Gamla gubbar ska inte ha körkort. Eller bil. Det är ganska otroligt att de alls kan starta en bil med tanke på hur dementa de är.

När jag åkte hem svängde vi av motorvägen (E20 om någon är intresserad). På avfarten höll vi på att krocka med en äldre herre och hans paranta hustru då de var på väg ut. På motorvägen. Mot mötande trafik. Min taxi såg till att spärra gubben så att han inte kom förbi oss. Och tvingade gubben att börja backa. Vad gör gubben då? Jo, han vinkar förbi oss så att han kan fortsätta köra mot enkelriktat ut på motorvägen. Då stannade min chaufför och vevade ner rutan. Om gubben fattade vet vi inte riktigt, för vi fortsatte vår färd med förhoppning om att ingen olycka skulle hända bakom oss. Kanske ingen förlust med tanke på gubben och kärringen, men en olycka skulle innefatta något fler.

Så kommer man hem. Och håller på att kräkas. Hela min bostad stinker skit. Avlopp. Något är fel och har varit det i en vecka. När andra spolar i huset luktar det skit hemma hos mig. Ändå är det inget som kommer upp i avloppen och jag har inga torra vattenlås. Så hur kan det lukta avlopp?

Och så måste jag berätta om min färd till jobbet i morse. En mystisk bil låg framför oss. En liten bil med fem unga män som alla hade svarta huvor på sig. Jag har memorerat nummerplåten.

Så nu håller jag utkik efter två nyheter i GP. Fem rånare och dement gubbe.

||||| 0 I Like It! |||||