Dag: 24 mars, 2008

I dag har jag varit helt sängliggande. Till Gazzys stora glädje. Gosigare kan hon inte få det. Själv är jag bara trött efter den långa arbetsveckan och med föregående veckas konferens i Lund. Redan i morgon börjar en ny och lång arbetsvecka som dessutom innehåller ett årsmöte i morgon kväll. Så jag hushåller med krafterna och valde sängen i dag.

För några veckor sedan fick jag ett telefonsamtal jag inte besvarade. Landsnummer och riktnummer visade sig vara i USA. Jag känner ingen i USA. För några dagar sedan ringde det igen och jag svarade inte. Landsnummer Frankrike. Vad är detta för märkliga telefonsamtal? Kanske jag borde svara. Trots allt så hade jag säkert kunnat prata både engelska och franska, men jag får ändå en känsla av att det är någon typ av ”Grattis du har vunnit en miljon som du får kontant om du kommer till Nigeria där vi sedan rånmördar dig”. Eller vad vet jag?

I morgon skulle min mormor blivit 90 år. Hon blev 70.

 

Det är hon som står i mitten. Bilden är tagen omkring 1941-1943 skulle jag tro. Alltså bör hon vara omkring (högst) 25 år på fotot. Till vänster står min fars fostermor som håller i min far (precis kommen till Sverige). Till höger står min morfar. Mormor håller i min farbror Raimo som också var finskt krigsbarn. Vem kunde väl tro då, när fotot togs, att alla skulle bli min familj? Pojken längst fram är min morbror. I dag den enda som lever av alla på fotot. Han blir 72 år. Samma dag som min far föddes. Invecklat, va? Många sammanträffande, va? Eller den att mormor dog på sin sons, och tillika min fars, födelsedag för 20 år sedan.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Jag tillhör inte skaran som klagar över att snön kom först nu till Sydsverige. Ser man till kalendermånad är det vår och under perioden december till februari, som är vintermånaderna, tror jag inte att vi hade snö ens under två dygn.

Jag tillhör heller inte skaran som tycker att klimatet beter sig patologiskt. Visst är det annorlunda jämfört med förr, men jag anpassar mig. Samtidigt vet jag inte om jag vill påstå att det blivit varmare av klimatförändringarna. Just nu är det ju både svinkallt och snö. Bara det att det är lite förskjutet och endast är (meteorologisk) vinter under en vecka.

Jag tillhör skaran som tycker om kyla och snö. Snön skyddar växtligheten, så jag oroar mig inte för alla blommande träd och vårblommor. Det verkligt positiva med snön är att solen nu också behagar titta fram efter ett kvartal av mulet väder. Sol, kyla och snö. Det är så perfekt som det kan bli.

Jag tillhör inte skaran som längtar efter sommarens värme. Det är nu jag fungerar som bäst.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

När jag var på konferens fick jag en ny läkarvän som undrade varför jag hade kryckan. Då han hörde om min ms så blev han förskräckt och undrade hur jag orkade. Orkade vara så aktiv. Varför jag inte vilade mer.

Jag vet. Det är något alla läkare säger, men det vore inte jag om jag tog det lugnt även om det skulle få en positiv effekt på min ms. Försöker jag bevisa något? Nej, inte egentligen. Inte annat än att jag har kvar det som definierar mig. Självklart har jag anpassat mig men det märks inte så mycket i arbetslivet. Istället orkar jag inte med någon fritid. Lider jag av det? Nej, inte som det är i dag. För jag orkar inte bry mig och därför lägger jag heller ingen energi på att sakna det jag inte har.

Men jag är trött. Jag menar inte den fysiska ms-tröttheten, utan trött. Själsligt trött. Jag vill ha förändring. Inte den att orka mer, utan jag tycker bara att jag kört i samma hjulspår nu i några år. Det är väl okej men jag känner inte att jag kommer någonstans; har inget utvecklande. Status quo.

Det är svårt att förklara. Jag lider inte. Jag saknar inget. Jag är bara uttråkad. Paradoxerna är många.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed