Duschens inverkan

Min favorit-Moby var med i en motocykelolycka i lördags där han bl.a. fick frakturer på nyckelbenet. När jag tittade på hans videoblogg (tillfälligt, han kan inte skriva) berättade han om att han efter två dagar bara kände att han var tvungen att duscha, och det gjorde ont.

Det påminde mig om när jag opererades för cirka 12 år sedan. Min gallstensoperation. Ett snitt på drygt 30 cm över magen samt ett dräneringshål/-slang i höger sida som gjorde skitont (inte ärret som häftats ihop, men dränet). Jag tålde inte morfin och kunde därmed inte få smärtlindring. Nyopererad kom jag tillbaka till avdelningen vid lunchtid. På natten gick jag upp, i mörker, utan att ringa på vårdpersonal, skrämde livet ur medpatienterna på salen, för att gå ut till toaletten i korridoren. På morgonen berättade en av medpatienterna att han blivit väldigt orolig för mig. Trots allt var jag nyopererad. Tja, jag vägrar bäcken. Och jag har väl en väldigt hög smärttröskel.

Och på morgonen efter operationen fick jag gå och duscha. Ensam. Med gapande operationssår. Som sagt var ärret bara ihophäftat med metallklamrar (sytt på insidan av såret, inte i huden). Men det var okej enligt personalen. För jag ville verkligen duscha. Den dagen jag kom från operation är nog enda gången jag inte duschat en dag. Jag kan inte ens gå ut i trapphuset för att kasta sopor om jag inte först duschat. Så jag förstår Moby. Om inte annat så känns allting bättre efter en dusch. Man känner sig fräschare hur eländig man än är.

Jag är åtminstone glad över att Moby inte blev värre tilltyglad, men önskar honom ett snart tillfrisknande. (Han brukar översätta min blogg via google, så han lär förstå min hälsning. Annars får han be mig om en översättning). &#59;)

Spinning

Aldrig har jag hört Gazzy spinna under tiden som hon äter. Att hon gör det just nu måste bero på att jag gett henne något enastående utomordentligt gott att äta. En fjärdedels cantaloupemelon. Jag tål ju inte själv den sortens melon men tänkte ändå prova i dag. Nej, eller jo. Jag tålde den väl bra, det lilla jag åt, den var däremot inte god. Tur då man har en katt med en annan uppfattning. Hon slickar på fruktköttet så det vätskar sig. Hittills har hon kämpat i en halvtimme.

Minidagbok

På lunchen gick jag till blomsteraffären för att köpa några krukväxter till fönstret i arbetsrummet. En pytteliten höstglöd (om det nu inte var en våreld) och en pytteliten cyklamen. 125 kronor. Därefter åkte jag hem. Att flexa ut två timmar tidigare är väl inte så illa? Roligare än så blev det inte i dag. I morgon blir det desto roligare.

En vecka

Veckan har varit händelserik om man jämför med förra. I och för sig hade jag då semester utan krav på prestation. Så annorlunda jämfört med nu när verkligheten skjutit hål i huvudet på en. Men jag tror inte att min totala utmattning just i dag beror på rivstarten. Jag tror det kan bero på att jag jobbat en 40-timmarsvecka och i morgon gör min sjätte arbetsdag på sju dagar och då kommer upp i 48 timmars arbetsvecka. Om man räknar tisdag till måndag. Självklart känns detta eftersom jag bara får jobba 30 timmar per vecka. Plus 18 timmar måste kännas. Att det nu blev så här dumt beror på två saker. För det första har jag arbetat helg. För det andra så byter jag schema från och med i morgon för att sprida ut dagarna arbete/vila så de inte klumpar ihop sig. Sista året har varit tufft, så det är det jag nu rättar till.

Förra måndagen var hemtjänsten här och utförde städservice. Efteråt fick jag slita ordentligt för att lägga mattor på plats, hänga gardiner rätt, ta ner köksstolar från köksbordet, sätta tillbaka fåtöljerna, torka bort sjöarna av vatten på diskbänken, sätta i sladdar och kablar till datorerna. Jag gillar när virvelvinden till hemtjänst drar med sig smuts, men inte när vivelvinden vänder upp och ner på lägenheten och lämnar mig i kaos.

I tisdags var det första arbetsdagen och då var jag på en utbildningsdag som upplevdes som väldigt ostrukturerad. Inriktningen var sjuksköterskor och jag kände mig som vanligt inte hemma där även om jag inte direkt vantrivdes. Det kändes mest så onödigt att lägga tid på passivt åhörande istället för att ta itu med högarna på jobbet efter min semester.

Onsdagen var äntligen arbete. Hårresande mycket att göra. Samma sak för i torsdags. Jag minns knappt att jag gjorde något, fokuseringen var så total.

I fredags hade jag min fridag. En sovdag eftersom jag visste att mitt schema skulle vara tufft nu denna vecka när jag går över till nytt schema. Jag gick knappt ens ur sängen.

Helgen som varit var åter förlagd till jobbet. Lördagen var lika hopplös som de andra arbetsdagarna i veckan. Det är mycket som ska göras efter sommaren och jag såg inget ljus i tunneln. Pauser existerade inte, men jag tog mig tid att gå till restaurangen på jobbet för lunch (kyckling). I dag söndag vände det. Jag ligger i fas på jobbet och hann svara på alla mejl jag fått i sommar där man krävde statistik utav mig. Så i dag har jag suttit och räknat ihop och omvandlat till procent. Nu hann jag till och med gå till grannavdelningen för frukost. Och ännu en lunch i restaurangen (fisk).

I morgon är det en ordinär arbetsdag med ordinärt arbete. Rast och paus ska finnas med. Lugnet ska infinna sig om nu inget oförutsett inträffar. Vilket det alltid gör.

Senaste veckan har också inneburit flärdtjänst. Tio resor som alla gått bra. Jag har hämtats/lämnats i tid. Jag har åkt rätt vägar. Inga olyckor har skett. Jag har till och med fått åka ensam utan medpassagerare i bilen.

Nu är hösten här.

Trakasserierna på jobbet

Kanske jag blivit lite överkänslig efter alla hatmejl på jobbet. Kanske jag påverkas av allt skrikande efter mig att jag ska ge mig av, att man hatar mig, inte vill se mig, på jobbet. Men jag vet inte hur jag ska tolka följande.

Jag har skrivit ett informationsblad till sjuksköterskorna och undertecknat med mitt namn och min titel. I dag såg jag att man i princip strukit över min titel och istället skrivit maestro, chefskoordinator, ambassadör och bäst i test.

Är det ett skämt? Är det föraktfullt? Är det ironiskt? Sarkastiskt? Ändå tar jag illa vid mig efter alla glåpord jag fått efter mig. Jag kan inte se att jag förtjänar allt hat eftersom jag aldrig är spydig eller otrevlig när jag delger information nödvändigt för deras arbete. Är man inte nöjd så skjuter man verkligen budbäraren. Och samtidigt finns det de som värdesätter både mig som person och mitt arbete. Men inte från den här gruppen som HATAR HATAR HATAR mig.

Kanske jag stryker över det de skrivit som mina titlar. Trots allt var det felstavat. Som meistro och chefskordinator. Som sagt – sjuksköterskor går en kvasiakademisk utbildning och grundläggande stavning inte en nödvändighet (ni gråter blod om ni begär ut era journalhandlingar). Social kompetens? Njae.

(Här är jag spydig, men inte på jobbet, det här är min ventil mot allt förakt jag möter).

Frågor à la Pivot

Link: http://www.imdb.com/name/nm0686118/

Det händer att jag ser Inside the Actors StudioKanal 9. Ett intervjuprogram med kända skådespelare. Det gemensamma är att de brukar få några standardfrågor att besvara. Dem stjäl jag, men orkar inte översätta frågorna till svenska.

1. What is your favorite word?
Rumpa.

2. What is your least favorite word?
Socialist.

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
Det som får igång mig är väl när jag känner ett inre lugn som jag dock inte vet hur man framkallar annat än att jag inte får ha yttre tvång på mig att prestera.

4. What turns you off?
Byråkrati och ovilja.

5. What is your favorite curse word?
Jävla luspudel.

6. What sound or noise do you love?
Spinnande katt, porlande vatten eller blåst i trädkronor.

7. What sound or noise do you hate?
Monotont buller, borrande, barnskrik och dammsugare.

8. What profession other than your own would you like to attempt?
Modell för kalsonger? Nej, jag vet inte så noga. Chef. Jag är envis, har stark vilja men vill alltid lyfta människor omkring mig att nå sin fulla potential och engagera dem.

9. What profession would you not like to do?
Hm, hora gör jag redan. Växeltelefonist eller butiksbiträde även om jag faktiskt arbetat som det.

10. If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?
Hörrö, Jesus! Sluta upp med att reinkarnera, officiellt så ska vi ju inte tro på sånt.

Moonlight on Terry

I långt mer än tio år har jag lyssnat på och köpt skivor med Terry Oldfield. De duger väldigt bra som en ljudmatta i bakgrunden när man går hemma. Eller om man behöver fokusera på en tarotläggning. Oh, det var länge sedan. Tarot. Undrar hur mycket jag kommer ihåg. Fast det är klart – kan man glömma intuition? Och behöver man tarot till det?

[youtube]OV2PL7TXNQs[/youtube]

På Youtube har han en egen sida där han lägger ut en del av sin musik. Som denna:

[youtube]YfNbAN8PJp8[/youtube]

FK:s brister

Inte har jag brytt mig om att skriva något om försäkringskassans enorma eftersläpning av utbetalning, men självklart är jag också en utav de drabbade. De är skyldiga mig 14 700 kronor från februari och framåt. Pengar som oavkortat ska gå till kommunen som i väntan på FK gör utbetalningar till mig. Även handikappade drabbas nämligen, men skyddsnätet verkar mer heltäckande än för ålderspensionärer som väntar på bostadsbidrag. Även om pensionärerna inte behöver vänta lika länge som en handikappad. Det är väl därför pensionärerna får klara sig bäst de vill.

Så jag kan inte klaga då det är plus minus noll för mig. Men jag är kritiskt mot FK:s organisationsförändring och brist på insikt. Tror jag läste någonstans om att folk klagade på regeringen vilket verkar vara lite missriktat. Kritiken ska riktas mot FK:s brist på planering. Logistik verkar inte vara en kompetens de överutnyttjar.

Otroligt men sant

Vissa dagar orkar man bara inte blogga. Istället sitter jag vid datorn utan uppkoppling och skriver ny powerpointpresentation till jobbet. Sånt jag inte hinner jobbet.

Daglig rutin

En bild av en sur kisse. När det är dags att lägga sig för kvällen sätter hon sig och surar under pallen i hallen (oh, rim!). Och för att hålla sig ur vägen när jag springer runt och släcker, gör kvällstoalett, tar mina nattmediciner, o.s.v. Trots allt så betyder det att det inte blir mer lek, skoj och stim. Men så fort jag hamnat i sängen så hamnar hon ganska snart bredvid mig. Tätt, tätt, spinnande. Som efter en stund övergår i djupa snarkningar. Efter fem minuter vaknar hon och ska då tvätta sig i en halvtimme. Sedan lägger hon sig vid mina fötter och somnar om. Först härefter kan jag själv somna men väcks efter ytterligare ett par timmar av Gazzy som då undrar om vi inte kan leka. Det brukar hon försöka ta reda på genom att kasta sitt mjukisdjur i huvudet på mig. Än har jag inte nappat, utan vänder mig och somnar om. Då ger hon upp, ligger sedan och vrålstirrar på mig tills klockan ringer och jag kliver upp. Ska jag vara hemma ligger hon kvar hela dagen i sängen. Ska jag till jobbet springer hon efter mig och gnyr, spinner, försöker blockera ytterdörren för mig.

Nu börjar det dra ihop sig för kissen att sätta sig under pallen i hallen.