Dag: <span>13 oktober 2008</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Att vara tunnhårig. Är det verkligen ett problem? För en man? Jag lider själv inte av det. Det gör inte på något sätt ont. Inte ens egot är drabbat.

Ärligt förstår jag inte män som försöker kompensera genom hårpluggar, hårmattor eller överdrag à la Robin Hood. Eller som sprejar flinten med färg. Trots allt är det ganska skönt att inte behöva gå till frisören och lägga en massa pengar där. Det är så enkelt att vara flint.

Jag var väl tjugo år gammal när håret började bli tunnare. I början trodde jag att jag skulle lida med tanke på att jag var en frisör-wannabe i tonåren. Prao:ade på salong, tvättade folks hår. Hade själv långt, permanentat hår som ständigt färgades. Men man måste följa med i utvecklingen och acceptera att man förändras. Det var aldrig problematiskt.

Men en dag blåste i stort sett allt hår av huvudet. Inte genom rakning, utan av att jag fick ms. Nej, ms gör inte att man tappar hår. Det som börjat som ett genetiskt genomslag fick en extra skjuts av att jag började ta bromsmedicin (ms) där biverkningen var håravfall. Jag vet inte om nuvarande medicinering ger håravfall, men jag har åtminstone aldrig återfått hårväxten.

Samtidigt känner jag lite tillhörighet med männen i släkten. Till exempel morfar var flintskallig, liksom morbror. Tidigare har man sagt att man ärver flinten från morssidan, men nu har det kommit nya rön. Man kan även ärva flintskalligheten från farssidan. Möjligt rent genetiskt, kan jag tänka. Dock känner jag inte till en enda man på min fars sida som varit flintskallig. Om jag tittar på hur det var med far, farbröder och farfar. Okej, kanske de blivit det med tiden om de inte dött i sjukdomar eller p.g.a. mord eller självmord. Eller inte. För trots dessa bortfall så har de levt längre än männen på moderns sida. För det är i unga år flintskalligheten uppträtt på min mors sida.

Eller har jag egentligen flint? Där är fjun och det måste ständigt rakas om jag inte vill se ut som Homer Simpson med två långa hårstrån mitt på huvudet.

Tankarna ovan efter att ha läst Dagens medicin.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Det tog 20 veckor och X antal telefonsamtal. Nu har FK satt in en nätt liten summa på mitt konto. Som går oavkortat till kommunen. Men några kronor får jag över. Men fortfarande vet jag inte varför de dragit över handläggningstiden med 14 veckor. För naturligtvis har de aldrig gett mig någon återkoppling. Men jag får väl vara nöjd med att jag alls fick några pengar och ska inte ifrågasätta någonting?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

I dag gick tand nr 5 sönder. Inom loppet av två veckor. Jag blir så trött. Lyckligtvis är det inget som jag störs av. Inga vassa kanter, inget som tungan ständigt utforskar. Hur som helst är det väl tur att jag har ett inplanerat tandläkarbesök på fredag. Nästan. Det är till tandhygienisten. Tandläkaren har lediga fredagar. Hm.

Dagen har varit slitsam, minst sagt. Det blev 10 timmar och 7 minuter på jobbet (plus lunch). Jag skyller på möten. Nästa måndag tar jag flexledigt. Annars har jag tre arbetsdagar denna vecka, men fem inplanerade möten. Men det är väldigt allvarliga möten. Sådana där möten som ger magont. Inte för att man är drabbad, men där uppkomna problem diskuteras och som måste lösas innan det blir katastrof. Och det är alltid så bråttom, så bråttom. Det ger magont. Hetsen. Paniken. Akutåtgärderna. Men viktiga. Det ger mig en tillfredsställelse. Det jag gör ger resultat, det leder till något konkret som får effekt direkt.

Trött. Redan i morse var jag helt slutkörd och tog en knarktablett. Det har hjälpt (jag klarade dagen mentalt intakt), men jag känner fortfarande tröttheten. Nu är det kvällsvila som gäller. Framför tv:n med kylskåpsrester. Köttbullar och potatisgratäng. Ibland är det tur att man haft en öm moder på besök i helgen som ser till att jag får något att äta när jag kommer hem efter långa arbetsdagar. Som i dag. Hade jag nu inte haft resterna att ta till, så hade det inte blivit någon middag. För trött.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda