Julteve

I flera veckor har jag gått och kastat långa blickar på min orörda låda med godsaker. I kväll kunde jag inte låta bli. Jag var tvungen att smaka lite finsk mjölkchoklad.

Nu väntar jag bara på att få se Mars Attacks på TV6. Det blir minst tredje gången jag sett filmen. I förra veckan kom vi att prata om den på jobbet, och jag blev väldigt sugen på att se den igen. Annars har jag de senaste dagarna sett väldigt mycket amerikansk julsentimental smörja, vilket varit väldigt lagom. Mitt febriga intellekt har inte klarat något annat. Men det känns fortfarande hårt att TV3 lyft bort Våra bästa år ut tv-tablån alla jul- och nyårsdagar. Och som ni förstår är det skillnad på smörja och smörja.

Och ett tack till alla som skickat julhälsningar till mig!

Hm, undrar varför min mobiltelefon stänger av sig helt varje gång den ska ta emot ett mms? Och jag undrar vem avsändaren var som skickade ett sms kl. 14.15 i dag? Som löd: Godjul 🙂. Och vars mobilnummer slutar på 2451?

Bara

I flera veckor har jag fått bekymrade kommentarer om att jag sitter själv på julafton. Tydligen är det något som väcker medlidande? Som om det vore ett problem? Att julafton är något heligt där man måste umgås med någon?

Det är helt och hållet självvalt. Jag har själv valt att inte fira jul. Sedan är det väl så också att jag inte har någon att fira jul med, men det finns alternativ till det också.

Men jag tror många missuppfattar skillnaderna mellan ensam, ensamhet och övergiven. Ja, jag är ensam – det har jag valt och det är skönt (jag är förkyld, hade jag inte varit det hade jag arbetat där jag träffat folk på jobbet för att sedan slockna hemkommen). Nej, jag känner ingen ensamhet och jag är inte övergiven. Nja, lite övergiven känner jag mig när Gazzy föredrar elementet framför mig i dag, men febern börjar släppa sitt grepp och jag är inte lika varm och skön att sova på då.

Jag har alltså i dag ingen feber. Det är min julklapp. Jag ska steka mig en wienerkorv. Det är mitt julbord. Och för första gången på många år jobbar jag inte julafton och får titta på Kalle Anka. En ganska lagom dag. Och så ska man tydligen fira Jesu födelse. För det är väl det allt handlar om i dag. Så att jag inte deltar i årets stora konsekvens av konsumtionssamhället – so what? Det är onsdag. Bara en helt vanlig onsdag.

Men till alla er andra – God jul!

Endast tomten är vaken

Klockan har hunnit passera två på natten och det är plötsligt julafton. Själv förstår jag inte riktigt varför, men jag kan inte sova. De senaste dygnen har inneburit endast ett fåtal timmar med sömn trots förkylning och feber. Jag är helt enkelt inte sömnig, bara trött och har värk. Sådan där muskelvärk man får av feber.

I förra inläggets lista skrev jag att smärta skrämmer mig. Jag tror det är så för alla som upplevt verklig fysisk smärta – man vill inte ha den. Inget reducerar ens personlighet så mycket som smärta. Den tar bort värdighet och ett normalt liv.

Vid den här tiden för tre år sedan. Nej, jag tar det i ett annat inlägg. Note to self: Adventsstjärna.

Om man skulle försöka sova lite? Jag tror att febern håller på att klinga av nu, den extrema frossan har jag inte känt på några timmar.

Fåordig

Lista från Jerrys blogg. Svar med endast ett ord per fråga.

1. Var är din mobiltelefon?
Soffan.

2. Var är din andra hälft?
Saknad.

3. Ditt hår?
Tunnt.

4. Din mamma?
Skåne.

5. Din pappa?
Minneslund.

6. Det bästa du vet?
Gazzy.

7. Din dröm inatt?
Fridfull.

8. Din dröm/ditt mål?
Överleva.

9. Rummet du är i?
Sovrum.

10. Din hobby?
Patientklassificering.

11. Din skräck?
Smärta.

12. Var vill du vara om 6 år?
Närvarande.

13. Var var du igår kväll?
Feberdimma.

14. Vad är du inte?
Frisk.

15. En sak du önskar dig?
Choklad.

16. Var du växte upp?
Tollarp.

17. Det sista du gjorde?
Prilla.

18. Dina kläder?
Varma.

19. Din TV?
Avstängd.

20. Ditt/dina husdjur?
Kattarsle.

21. Din dator?
Fyra.

22. Ditt humör?
Omtöcknad.

23. Saknar någon?
Sällan.

24. Din bil?
Såld.

25. Något du inte har på dig?
Gördel.

26. Favoritaffär?
Discshop.

27. Din sommar?
Glömd.

28. Älskar någon?
Kanske.

29. Favoritfärg?
Grön.

30. När skrattade du senast?
Precis.

31. När grät du senast?
År.

Review

Då jag tappat rösten totalt, borde jag kanske helt hålla tyst och låta julefrid råda. Men innan jag återfaller i feberkoma, kanske jag skulle komma med uppföljning av två tidigare saker jag skrivit om.

1. Parketten
I går visade jag parketten för hämndtjänsten. Trots julstress tog de sig tid att dra loss min matta, blöta upp parketten och skrapa loss allt gummi. De var förskräckta, men lyckligtvis blev inte min parkett förstörd. Däremot min matta som kommer att ersättas av kommunen. De kommer att anmäla fallet då de gjort fel och förstört något i mitt hem. Deras chef kommer att ta kontakt med mig för att höra hur mycket jag vill ha för den förstörda mattan.

2. Hissen
Min hiss är numera berömd då den figurerat i pressen. Om vilken skandal det är att en hiss inte lagas under en helg trots att så många handikappade är i behov av den. Nå, men hissen lagades i går. Och bostadsföretaget delade ut lappar till alla boende som replik på kritiken som stått i tidningen. Själv är jag skeptiskt till att åka i hissen då den inte är frisk.

Nu kan jag falla i feberkoma.

Vid väldigt gott mod

Om jag inte har helt fel så är detta min första sjukskrivningsdag för i år. Förra året var jag hemma en vecka på försommaren. Nej, jag har inte mycket sjukfrånvaro trots ms. När det gäller ms måste jag säga att Copaxone haft väldigt bra effekt på mig de senaste åren. I motsats till då jag hade Betaferon som inte stoppade skov alls.

Har man en fungerande bromsmedicinering kan man ha ett hyggligt arbetsliv. Jag tänker främst på att ms är en stoppskylt för vissa arbetsgivare. Det finns mycket fördomar kring ms, vad det innebär. Samtidigt som det inte finns två som har samma ms (egentligen bara ett samlingsnamn för ett väldigt brett spektrum av symtom). Och förutsättningarna kan ändras precis när som helst. Därför är jag lite glad över att jag kunnat bevisa att jag en väldigt låg sjukfrånvaro då många säger att jag ha oddsen emot mig. Visst, jag behöver väldigt mycket anpassning vad gäller fysisk arbetsmiljö men jag utför ordinarie arbetsuppgifter – inget konstruerat för att passa en sjukdom.

Förmodligen svamlar jag nu. Febern är i stigande och jag lever för att få ta Panodil var 8:e timme. Jag börjar misstänka att jag fått influensan – en väldigt mild variant – trots att jag tagit vaccin. Så jag kunde ha varit betydligt sjukare, men detta är illa nog. Infektionen i kroppen ger mig pseudoskov från tidigare ms-skov. Men det är inte så farligt. Jag överlever. Om några dagar kan jag återgå till jobbet.

Väck

Nog har jag feber alltid. Det känns, jag är omtöcknad. Och fryser trots att min temp har stigit med 1,2 1,5 grader*. Egentligen borde jag vara sängliggande, men det har inte varit möjligt i dag. Var tvungen att gå till affären (köpte massor av dricka och glass) och sedan apoteket. Därefter har jag fått julstädat (de återkommer i morgon). Men jag kommer att bli sjukskriven över julen. Jag klarar inte det här.

Tror jag ska återvända till mina feberdrömmar (men jag ligger inte, sover inte – hur är detta möjligt?). Vid ett tillfälle i dag blev jag av med min lille son. Japp, så allvarliga är mina febertoppar.

I morgon drar de 800 kr i karens. På onsdag förlorar jag storhelgstillägget. Det blev en fattig jul.

* Det låter så fjantigt att säga att jag med feber har 37,7. Men min normaltemp är 36,2. För en del år sedan blev jag inte hemskickad från sjukhuset eftersom jag hade feber 36,4. Det sägs att om man har låg kroppstemperatur normalt sett, så motsvaras en gradökning två grader för någon som har mer normal kroppstemperatur. Så när jag har 37,7 så ska det motsvara 40 graders feber. Om det stämmer vet jag inte.

Så rätt men så fel

Nej, ingen vinterkräksjuka. Det var en rejäl nedre luftvägsinfektion som mötte mig i morse där jag tror att jag snart hostar upp lungorna. Ännu en dag där jag halkade minus på flexen. När jag började känna mig febrig efter lunch åkte jag hem från jobbet.

Min hiss här hemma är så tröttsam. Först kunde jag inte få upp hissdörren under 2-3 veckor. I fredags lagades hissen. Sedan i går står den stilla och är avstängd. Hissen står mellan två våningsplan. Jag kan inte förstå varför det är så svårt att åtgärda hissen och varför där är så lång väntan på åtgärd. De flesta i min trappuppgång sitter i rullstol, går med rollatorer, kryckor, o.s.v. Själv kan jag hjälpligt ta mig upp och ner för trapporna men det är svårt om jag bär på något.

Gazzy vill inte vara nära mig. Skrällhostan skrämmer henne.

Fokus på vad?

Efter att ha flexat ut från jobbet ovanligt tidigt både i går och i dag, så är jag smått orolig. För nu borde jag ligga timmar minus som ska arbetas ikapp. Någon gång. Väldigt snart.

I går åkte jag hem tidigt eftersom där inte var något vettigt för mig att göra. Dessutom hade jag löftet ringande i öronen om att ”lördag har du desto mer att göra, åk hem och ta det lugnt för en gångs skull”. Redan här balanserade jag på plus minus noll i flexväg.

Så hur var det i dag då? Absolut. Ingenting. Att. Göra. Jo, jag tog itu med mina egna arbetsuppgifter som jag annars inte skulle utföra förrän i nästa vecka, eftersom jag hyrts ut att hjälpa ”de hårt belastade” men nu alltså sysslolösa *others*.

Men något hände vid 11-tiden. Konstig klump i halsen. Skotom för ögonen. Pang-bom-komatöst-trött. Raka vägen hem till säng med katt. Där jag nu sovit 3½ timme. Jag känner mig inte dålig, men något akut flög över mig som gjorde att kroppen plötsligt skrek efter sömn.

Jag är lätt misstänksam över detta mitt udda beteende för dagen. Kan det vara så att jag smittades av vinterkräksjukan i går? I så fall insjuknar jag i morgon. Tjohoo! För även om jag inte just nu känner mig dåligt så skulle det kunna vara så att jag fått någon infektion i kroppen. Och jag kan inte tänka mig något annat än vinterkräksjukan om jag ser till min omgivning.

Minus på flexen. Det känns hårt.

Intresse

Om det var allvarligt menat, det kan jag inte svara på. Men i dag fick jag erbjudande om att ta över en tjänst i Uppsala eftersom nuvarande person snart ska gå i pension (om några år – lång upplärningsprocess). Åtminstone fick jag frågan om jag kan tänka mig att bli rekommenderad i nya anställningsprocessen. Tja, kanske? Ge mig något mer konkret att ta ställning till så kanske jag tackar ja. Hur jag känner? Jag tror inte att jag skulle vara rätt person på rätt plats. Just nu känns det tryggare med det jag har. Men sånt kan ändras. Väldigt snabbt.

Upplysning

Antingen har jag en god allmänbildning, eller så är jag väldigt gammal. Men nog vet väl de flesta vem Ottesen-Jensen var? Diskussionen uppstod i går och jag fick klart för mig att yngre generationer inte vet vem det var eller vilken betydelse hon haft för Sverige. Känner man igen namnet kanske minnet triggas om jag säger sexualupplysning och RFSU?

Lika bra att erkänna. Jag är gammal. Jag tillhör inte den obildade yngre generationen. Så det är väl en kombination. Jag är både gammal och allmänbildad. *suck*