Nu är jag hemma igen (i Göteborg). Efter att ha varit hemma (i Skåne).

Under fyra dygn har jag besökt ömma modern för första gången på fem år och fyra månader. Jag har inte varit nere i Skåne sedan jag begravde min far i februari 2006 (men har fortfarande aldrig besökt minneslunden, får bli en annan gång, tror inte han sticker därifrån). Så här går det när man inte får tag i kattvakt samtidigt som man har en dålig liten kisse. Det har nu gått drygt två månader sedan jag tog bort henne, så nu var det fritt fram att åka hem. Om inte annat så för att gå igenom ett dödsbo.

Jag vet faktiskt inte om jag bör eller vill flytta tillbaka till Skåne. Det har sin tjusning att komma hem till Skåne, åtminstone när man ser alla bekanta miljöer. Men det fanns ju också en orsak till att jag en gång flyttade därifrån. Det får jag inte glömma.

Moderns trädgård var uppskattad. Jag förmodar att fotot ovan föreställer en liten harunge. Trots alla fritt strövande vilda djur så vill jag inte påstå att det var på landet. Även om där doftade både kogödsel och svinträck. Men vad har man att förvänta när hela samhället är omringat av åkrar?

Det har varit väldigt lata dagar där jag mest suttit ute i trädgården. Under lördagskvällen tog vi en runda inne i stan (Kristianstad) då jag ville se hur mycket som ändrats sedan jag senast var där (hm, typ tio år sedan). Det som förvånade mig mest var hur liten stan är. Hur snabbt och enkelt man går över hela centrum. När jag går mellan de olika enheterna på jobbet går jag betydligt längre. Skillnaden är att Kristianstad åtminstone har en platt terräng, vilket är ganska naturligt med tanke på att hela stan är byggd på en sjöbotten. Göteborg är inte särskilt handikappsanpassat – för mycket berggrund skjuter upp lite här och där.

Nu har jag släpat ner min minidator till Skåne och dumpat datorn där. Jag tror att jag har tillräckligt med datorer hemma. Och tanken är att jag nu ska åka lite oftare ner till Skåne och då kan där lika gärna finnas en dator. Känns onödigt att släpa på den även om den är liten och inte väger så mycket.

Jag hann inte gå igenom så mycket dödsbo, men lite. För min del är det väldigt enkelt, för jag vill inte behålla något alls. Det är väl mest för sakens skull som jag måste titta på allt, peka på allt, och säga ”gör av med”.

Men det är märkligt att finna saker som är mina i ett dödsbo (okej, hela dödsboet är ju mitt rent juridiskt). Leksaker som är mer än 30 år gamla. Kanske något att lägga ut på Blocket/Tradera?

Nej, jag är inte nostalgisk. Numera är jag inne på att det inte finns något för mig värdefullt att behålla. Saker är en belastning. Öh, tycker jag känner igen det? Ah, jag förklarade det den 21 maj – Saker och ting.

Lika skönt som det var att få komma hem till Skåne en runda, var det att få komma hem till Göteborg. Det känns också extra gott att långhelgen bjuder på ytterligare två fridagar. Jag behöver vila efter att ha vilat upp mig på annan ort. Under sensommaren/hösten åker jag ner igen, och kanske jag då hinner träffa lite känt folk också. Kanske ett besök på gamla arbetsplatsen?