Insomnia

Ms-symtom skrämmer mig inte. Däremot så blir jag skrämd av sådant jag inte förstår. Som den sömnlöshet jag plötsligt drabbats av. Först kl. 06 i morse somnade jag och lyckades sova hela tre timmar. Senare under dagen gjorde jag ett nytt försök och lyckades då sova 30 minuter. Jag är trött, men kan inte sova. Kanske detta är ett ms-symtom (har ju så tidigare varit), men det skämmer mig ändå. För utan sömn fungerar man dåligt och det är rent av farligt. Fungerar dåligt gör jag ändå.

Förutom ms, så försöker jag finna andra förklaringar. Kanske jag varit för överansträngd och inte kan slappna av? Låter inte logiskt, för jag är slappheten själv. Kanske det beror på att inga spårvagnar passerar utanför mitt sovrumsfönster nu under en månads tid? Låter också ologiskt även om jag finner det betryggande, att höra ljudet av gnisslande hjul mot räls. För även om jag elva år hört spårvagnar nattetid, så sover jag gott de gånger jag inte sover hemma. Några förklaringar som känns godtagbara finner jag inte. Alltså återstår bara att det trots allt är ett ms-symtom. Det gillar jag inte. Skovet har nu varat i 46 dagar och borde gå tillbaka utan att nya symtom avlöser de som försvinner.