Ms-knarkarna

Det var i bilen på väg till jobbet i morse som jag hörde om medicinsk cannabis till ms-patienter. Sensationellt, lite förbjudet, nästan chockerande nyheter. Åtminstone verkade det vara syftet med rapporteringen. Ett läkemedel innehållande cannabis som i nödfall ska testas när annan behandling inte fungerar på kramper och smärta. Aftonbladet har redan döpt det till knarksprej. Själv blir jag inte särskilt upphetsad. I och för sig är det lite intressant att det handlat så mycket om ms i sommararens mediarapportering (semestertorka?). Men det får åtminstone inte mig att reagera. Medicinsk marijuana och medicinsk cannabis är sak samma. Marijuana används ganska flitigt i USA av ms:are. De får röka på efter att ha fått det på recept (om de vill vara laglydiga). Och amfetamin använder vi redan mot ms-tröttheten. Än är jag inte där, för jag får istället det narkotikaklassificerade modafinil. Som är en snällare variant av amfetamin utan att vara amfetamin. Ett dopningspreparat som inom sporten lett till avstängningar.

Narkotika har någon effekt av rus. Ibland välbefinnande, men ibland också dess motsats. Det är också lätt att överdosera eller skapa ett beroende. Precis som med kemiskt framställda läkemedel. Men när det utvinns till framställning av läkemedel tar man bort udden av det som gör det till narkotika men bibehåller de goda effekterna även om man inte helt kan utesluta biverkningarna. Så jag ser ingen skillnad på läkemedel oavsett dess ursprung. Mina kriterier är:

1. Medicinsk kontroll och övervakning.
2. Nytta och effekt.

Men där är säkert någon som moraliserar och förfasar sig eftersom ord som nakotika och cannabis är så laddde. Och dagens nyhet var en icke-nyhet. Informationen tillför inget i samhällsbevakningen. Inte ens i den medicinska världen är det särskilt upphetsande. Med tanke på att det finns annan behandling att tillgå, tror jag att det är få som blir aktuella att erbjudas denna sprej. Som Hillert sa – det är bra med en utökad arsenal att ta till när inget annat fungerar.