Ärligt så vet jag inte vad jag ska göra min blogg. Det är något jag funderat på i många år. Jag kan helt enkelt inte gå tillbaka till den där glättiga stilen jag körde med under mina första år. För jag har vuxit upp och blivit tråkig. Särskilt nu när jag de senaste månaderna enbart skrivit om sjukdom och elände. Hur tråkigt det än är att läsa, så har jag behövt skriva det.

Och kanske det är pudelns kärna. Jag skriver det jag behöver skriva och tar inga hänsyn. Det är bara ett problem med det. Vad behöver jag egentligen skriva?

Det var ett misstag att ta bort bloggarkivet, för det fyllde en viktig funktion. Nämligen den att alla mina texter – höga som låga – tillsammans är ”blogg-jaget”. Ser man objektivt på nuvarande bloggen, som funnits sedan i maj, så är det för mycket depp. Läser man enbart denna bloggs arkiv framstår jag som deprimerad och patetisk.

Jag skulle så gärna vilja samla ihop alla mina dagbokstexter och bloggar på ett ställe. Det är dock väldigt svårt. För det första tar det tid (jag måste läsa och korrekturläsa, många stavfel). För det andra är det tekniskt svårt att slå ihop tre olika databaser. För det tredje är det svårt att hitta alla texter jag skrivit, då de ligger utspridda på mina hårddiskar. Och frågan är om någon annan finner ett värde i att se hela mitt bloggarkiv?

Nu är jag långtidssjukskriven (nåja, en månad) och har all tid i världen att sitta vid datorn. Men det orkar jag inte. Vissa dagar klarar jag inte av att sitta (de flesta dagar) p.g.a. smärta. Och då orkar jag inte med datorn heller. Andra dagar, när jag känner mig piggare (fåtal dagar) så behöver jag göra annat, som att tvätta, diska och så vidare.

Ibland känns det som om jag aldrig kommer att bli bättre. Men där tror jag panikångesten pratar. Väntan på hjälp känns oändlig.