Lång inledning

Det finns inget så svårt som att somna. Hur trött och sömnig jag än är, så dröjer det ett par timmar efter sänggående innan jag kan somna. Jag kör med gamla trick – utan att det lyckas – som ordlekar.

 

Sådana ordlekar är svåra att förklara. Det är lättare att ge exempel: Brandbil – bilparkering – parkeringshus – husbrand – brandman.

 

Eller att rabbla meningar baklänges. Till exempel blir lax skall baklänges rent fonetiskt.

 

Men just nu har jag släppt ordlekarna. Tidigare i veckan låg jag och pratade engelska högt för mig själv. Jag insåg nämligen att det som låter engelskt i mitt huvud får fel uttal när jag säger det. Så jag tränade uttal tills det matchade mellan huvud och mun så att säga.

 

Okej, jag erkänner. Jag har också tränat franska. Men sedan i förrgår ligger jag och pratar danska. Det är femton år sedan jag studerade danska och nu börjar jag bli sugen på att återuppta studierna. Jag har sett att danska finns som universitetsstudier. Undrar vad en sådan utbildning går ut på? Läser man danska språket? Krävs förkunskaper?

 

Danska är faktiskt ett kul språk. Där finns ord som inte finns i svenskan, men som finns i gammelskånskan (som jag är uppvuxen med).  Men det som är roligast är att lära sig språkmelodin och grunderna i uttalet. Och vad man än tror, så är det inte lättare för en skåning att lära sig danska. Kanske för att det har vissa beröringspunkter, men uttalen är långt ifrån varandra. Danska är kul!

 

Osäkt kom jag tänka på norska. Nej, jag är inte så intresserad av norskan. Det är lättare att förstå än danskan (genrellt), men jag måste säga att det blivit svårare med åren. Kanske p.g.a. min nuvarande närhet till Norge där jag nästan dagligen hör norska utan att förstå mer av det.

 

På tal om Norge måste jag också nämna Värmland. Värmlänningar är totalt obegripliga att förstå. På gränsen till Norge, i Sverige, pratar de värre än… än… skåningar!

 

Eftersom jag nu sa skåningar igen – Skånska är väldigt nära besläktat med bohuslänningarnas dialekt. Åtminstone finns där ord som inte finns i svenskan, men i skånskan. Ändå finns både Halland och Göteborg där emellan. Så varför finns inte orden där? Vad sammanlänkar Bohuslän och Skåne språkligt? Mer än att vi en gång i tiden alla tillhörde Danmark/Norge. Men orden finns inte i de länderna heller.

 

Tja, sånt jag inte kan låta bli att tänka på där jag ligger i sängen och inte kan sova.