Det bästa och det sämsta

Inget är så arbetsmässigt tillfredsställande som att jobba helg. Mest för att man inte behöver avbryta några tankebanor då man blir störd av telefon och besök. Sånt förekommer inte helg. Man bara arbetar på, får undan och känner att man uträttat något. Efteråt får man inte den där gnagande känslan av att man kanske glömt något, som man lätt inbillar sig när dagarna i övrigt bara handlar om avbrott och störningsmoment. Okej, så det ingår också i yrkesbilden, men kan man jämföra med helgarbete så känns det bättre med helg.

Och ändå! Inget sliter så hårt på mig fysiskt som att arbeta helg. Det är bara på helgen jag har möjlighet att sitta still utan att springa runt på möten, men just det där att man monotont sitter stilla i 2×8 timmar tär på en. Jag är helt förstörd så här tisdagen efter helg. Hela måndagen och hela tisdagen har bara handlat om att vila, sova, vila ännu mer. Och det avskyr jag. Inget är så handikappande som att arbeta helg.

Ändå hoppar jag glatt på helgarbete när jag erbjuds det. Varför? 1) Det är kul och stimulerande (åtminstone under helgen itself), 2) Jag gör något för en kollega som annars inte kunnat ta ledigt (vi är inte många som kan helgjobbet), 3) Det är min ursprungliga tjänst där jag under väldigt många år jobbade var tredje helg (nostalgi), 4) Jag har inte längre den här typen av arbetsuppgifter, så för mig är det en möjlighet att hålla kontakt med kärnverksamheten och dess arbetsuppgifter.

Det finns fler inplanerade helger för mig. Jag längtar. Jag fasar.

||||| 0 I Like It! |||||