Samtal och rörelse

Min nya hemtelefon, en bärbar, har kommit. Den förra var sönder. Största problemet med ny telefon är att lägga in alla telefonkontakter på nytt. För det ändamålet fick jag titta i min iPhone och manuellt föra över nummer också till den bärbara. Då upptäckte jag två kontakter. ”Vem f*n är det” tänkte jag om båda namnen. Efter lite hjärngympa kom jag på att det ju var mina styvsyskon. Jo, det är svårt för mig att veta vilka de är även om jag har tre styvsyskon. Två har jag träffat en gång, en har jag träffat två gånger. På 25 år.

På tal om hjärngympa (?) så var jag i dag äntligen hos sjukgymnast efter att ha väntat i månader på att få en tid. Jag har mig själv att skylla. Jag vägrar gå till det privata alternativ som finns och där man inte behöver remiss, utan jag vill gå på jobbet. Det är lättare på alla sätt och vis. Särskilt som det är tidsbesparande att gå till sjukgymnast i anslutning till arbetsdagen. Trots allt vistas jag ju mest tid på jobbet, så varför då fara runt på stan?

Hur det gick? Bra. Styrkan har inte försvunnit även om jag kan bli starkare. Konditionen är ett problem eftersom jag snabbt blir uttröttad, men största ostadigheten i benen beror på yrsel och trötthet och panikångest när jag är trött. Lite moment 22. Orsak och verkan är dubbelriktad. Det konstaterades att jag behöver sjukgymnastik under en längre tid, men att jag måste vara försiktig då jag inte får bli trött av sjukgymnastik. Långa pass med få övningar och mycket vila mellan de olika övningarna. Jag kommer inte att få någon omedelbar verkan, utan det är över lång tid jag ska bygga upp… något… Kondition? Och lite styrka?

Efter dagens pass blev jag naturligtvis trött, men också piggare och jag har orkat mer efteråt. Vadå inte omedelbar effekt? Nja, jag tror att det är en mental grej. Jag blir piggare när något görs konkret, jag får träffa någon och prata med någon, vilket gör att jag inte kryper ihop i någon sorts hopplöshet och sjukdomskänsla.

Frågan är om ovan nu ger mig några men. Som kramper. Eller träningsvärk. För nu gäller inte vila längre för mig – jag ska jobba.