Tröskelkliv

Förvånad. Jag är uppriktigt förvånad. Trots sjukgymnastik så nära inpå föregående pass och all trötthet, så gick det bra i dag. Kanske för att jag var försiktig. Men det är inte därför jag är så förvånad. Nej, jag har upptäckt att jag för varje gång blir bättre. Känner mig bättre. Klarar styrka, balans och allt det där bättre och bättre. Under kvällen kändes det som om rollatorn faktiskt kan pensionäras inom en snar framtid. Åtminstone om inte något nytt tillstöter. Sjukgymnasten pratar om att vi ska gå från sjukgymnastiken tillbaka till mitt arbete tillsammans och helt utan rollator. Tja, tanken är nog inte så orealistisk som jag påstod när förslag kom upp under förmiddagen. Framsteg. Jag gillar framsteg.

||||| 0 I Like It! |||||