Förskjutning

Äta sova… jobba. Kryddat med lite sjukgymnastik. Det här räcker som livspussel för mig och jag får ändå förmodad stressutlöst bältros. Men består inte min vardag av något annat? Jo, väldigt, väldigt många samtal. Sånt som både sägs i förtroende och sådant som faller in under tystnadsplikten. Det är därför min blogg känns så enahanda – där är så mycket jag måste utelämna hur spännande och intressant det än är.

Morgonens första samtal (varken i förtroende eller sekretessbelagt) fördes på finska. Nja, det var väl mer en monolog. Flärdtjänsten. Han såg mitt namn och sedan kom en väldig svada på finska. Jag hälsade (på finska) men övergick till att på svenska (fanns inget alternativ) förklara att jag inte pratar svenska. Vilket jag ofta får höra beror på dålig uppfostran – att jag inte lärt mig finska. Men han hann prata väldigt mycket på finska innan jag kunde stoppa flödet, men märkligt nog (?) så förstod jag allt han sa. Kanske det var sammanhanget som gjorde det förståeligt.

Det här med nätet och blogg… Jag glider ifrån det mer och mer märker jag. Jag behöver inte ta något aktivt beslut om bloggens varande eller icke varande. Det verkar lösa sig av sig självt. Jag har inte tid, ork eller engagemang. Datorn startar jag enbart för att blogga, om man nu kan kalla det för det. Jag har till och med slutat att använda Twitter på mobilen i någon större utsträckning. Facebook… Nja. Nej. Just nu är jag ganska nedkopplad. Fokus ligger mer på att titta på tv-serier som avkoppling. Även om jag i går hann se 7 avsnitt av Breaking bad, så har jag i dag inte ens sett ett halvt avsnitt. Har inte tid. Ork. Eller engagemang. Kanske det också handlar om att sjukgymnastiken tar väldigt mycket energi eftersom jag sedan måste försöka få ihop min arbetstid på veckobasis. Det är tufft. En timme sjukgymnastik per vecka innebär tre timmar minus i arbetstid som måste arbetas in. Och med tanke på flärdtjänstens urusla tider efter sommaren, så lägger jag mycket tid på väntan där jag går ännu mer minus på arbetstiden. Ond cirkel. För att sedan inte prata om hur mycket tid och energi det tar nu när jag fått nytt omklädningsrum på jobbet. Det ligger väldigt långt från mitt jobb, inte i anslutning till min arbetsplats. Så kanske det inte är så konstigt att jag inte hinner det jag tidigare hann med.

Men jag värdesätter alla dagliga samtal som mestadels sker under arbetstid. Fast det var lögn… Jag har många samtal också utanför arbetet. Men det är så svårt att inte vinkla bloggen till att enbart handla om sjukdom (min) och arbete (lite diffust). Allt annat värnar jag om och det återspeglas aldrig här – i min så kallade blogg.