Rollerboy

I dag fick jag min nya rollator och eftersom Dagny har namnsdag, så får det bli namnet på nya åket. Anledningen till ny rollator redan efter 2½ månad beror på att man plötsligt insåg att den var för klen som jag fått. Väger man mer än ett paket socker så finns risken att den rasar ihop om man sätter sig på sitsen. Jag väger två sockerpaket.

Förra rollatorn var också lite smal och jag körde ständigt över min vänsterfot eftersom jag inte kan styra slängigheten i mina ben när jag går. Med nya rollatorn dök ett annat problem upp. Med högerfoten sparkar jag på höger framhjul. Lite jobbigt det också.

Dessutom har jag fått en kryckhållare monterad på rollatorn. Tekniker har fått åtgärda detta, då befintliga kryckhållare på marknaden är så svaga att de inte kan hålla en krycka på plats om den väger för mycket. Min krycka väger för mycket eftersom den har ergonomiskt trähandtag. Därför har jag fått vänta i 2½ månad. Så teknikerna kunnat lösa problemet. Fick höra att det krävts enormt mycket blanketter, ansökningar och arbete på att få till en lösning. Lösningen? Samma kryckhållare som innan, men med ett tillhörande spännband. Ett sånt som brukar finnas på väskor och ryggsäckar. Så avancerat! Ingenjörstekniken i sitt esse!

Men det viktigaste – färgen! Färgen på nya rollatorn är inte som på den förra mörkgrå. Den är heller inte mintgrön som den rollatorn jag hade för tio år sedan. Nej, den är mörkt midnattsblå! Och jag är så glad att jag alltid sluppit de där vinröda som verkar vara så standard. Eller de där klarblåa.