Apati

Visst, jag har varit ledig i dag men har ändå hängt över jobbmejlen. Jag saknar kallelser. Senast i går skulle jag fått kallelse till ett möte nästa vecka – en kallelse som måste komma senast exakt en vecka före mötet. Och så ska jag på konferens på fredag. Men inte heller där har kommit någon kallelse – jag vet inte var, när eller hur. Det är föga förvånande då jag sett tendensen sedan i våras. Allt verkar hänga löst i luften, man får inga besked. Jag vet inte vad det är som hänt, mer än att det verkar något som genomsyrar allt. Alla besked och kallelser jag skulle fått ska komma från olika håll, så det är inte bara en källa som strular.

Men det handlar kanske mycket också om att jag vill ha ordning och reda. När det gäller jobbet är jag pedantisk (läs: byråkratisk).

I morgon är det den otäcka dagen. Jag förstår apatiska flyktingbarn. Själv blir jag också väldigt somnolent och ouppmärksam när jag måste genomgå något otäckt. En verklighetsflykt där man drar sig inåt. Så kanske de inte behöver droga mig i morgon som planerat? Nåja.