Runt omkring mig

Aj, min rygg! Trots en väldigt bra lånestol då kan det bli för mycket sittande. Och då har det ingen betydelse hur skön och bekväm en stol än är. Och nu har jag även beställt en ny stol, precis samma modell som jag nu lånar. När jag ändå var i beställartagen så fick det också bli ett nytt grafikkort till jobbdatorn så jag kan koppla in två skärmar. Ibland lossar det (att jag blir färdig till att göra saker).

Den här veckan har jag haft upplärning av de nya arbetsuppgifter jag officiellt tar över i morgon. Om jag behärskar det är en annan historia, men jag gör som vanligt… allt på känn. Blir det fel så är det jag och ingen annan som får rätta till det.

Något… låter. Jag har aktivitet i min lägenhet trots att jag sitter still och är ensam. Det började i går och jag möttes av ljuden så fort jag öppnade dörren efter jobbet i dag. I mina öron låter det som om någon släppte tunga möbler från taknivå ner i mitt golv. Men aldrig i det rum jag befinner mig i.

Trots påminnelse har jag ännu inget hört från min magnetkameraundersökning som utfördes i mitten av september. Märkligt. Nonchalant. Arrogant. Med tanke på hur plågsam undersökningen var, så vill jag gärna veta om det kommer att leda vidare till läkemedelsförändringar. Men i tjänsten vet jag vilket skitställe jag är patient på. Jag har gett upp.

Fräs och rulle

Det enda som aktiverar mig är arbete. I övrigt har jag ingen anledning till att gå upp om dagarna. I sig skulle detta teoretiskt sett innebära ett problem om jag blev av med jobb och/eller -förmåga. Men så illa är det inte. Jag finner alltid en anledning till att stiga upp om dagarna. Problemet är att jag lägger så mycket energi på att jobba, att jag inte hinner/orkar något annat. Ge mig en uppgift och jag utför den och lite till (överpresterar, det vill säga att jag gör mer än vad nöden kräver). Och mitt fokus är arbete.

Jag känner mig lite otålig. Efter en ledig dag så vill jag inget annat än att så snabbt som möjligt återgå i arbete. För jag visualiserar ständigt upp och planerar min arbetsdag i förväg. Och när jag ser allt jag har framför mig, så blir jag otålig och vill ta mig an uppgiften. En sådan dag är det i dag. Jag vet exakt vad jag måste göra så fort jag bara kommer till jobbet. Tyvärr så kan jag inte säga att det blir som tänkt, eftersom jag också har en omvärld att förhålla mig till. Det stör. Men jag är anpassningsbar.

Det enda som gnager lite i mig, är att jag har två jättehögar på jobbet med papper som jag lagt åt sidan. Undrar vad de innehåller? Är det något viktigt tro? Om ett halvår tror jag det finns en lucka i schemat som gör att jag då kan kontrollera dessa högar.

Vill ha

Privat har jag en önskelista med sådant jag vill införskaffa – ja, köpa. Men bara en sak. Jag vill ha en motionscykel. Det låter lite fjantigt, men det bästa sättet för mig att få motion då det inte belastar mina knän. Förmodligen hade simning varit ett lika bra alternativ, men eftersom jag inte kan simma så är det uteslutet. I övrigt har jag faktiskt inga andra önskningar då jag senaste året lyckats uppfylla ny tv och ny dator. Och året tidigare förra året blev det också nya glasögon, ny soffa och ny mobiltelefon. Men frågan är egentligen – vad behöver jag? Vad behövde jag? Jag hade redan soffa, glasögon, mobiltelefon, dator och tv. Nåja. Men motionscykel har jag inte.

På jobbet har jag också en önskelista. För cirka fem år sedan gick min stol sönder och först nu har jag fått tag på en bra stol. En lånestol som bara plötsligt stod där på mitt rum i dag och som jag får låna i två veckor. Men jag kan redan nu säga att det är den bästa stol jag haft. Så en sådan kommer jag att beställa. Och så önskar jag mig lite dataprogram, men det är ingen idé att beställa några licenser och få programmen installerade, för de kommer att inom någon vecka att formatera hårddisken då vi ska få Windows XP utbytt mot Windows 7. Känns ju så jättemodernt… med tanke på att Windows 8 har funnits i ett år. Men på önskelistan finns också… vad hette det… ett grafikkort med DVI så jag kan koppla in en andra bildskärm. Detta har i flera år gjort mig galen – att jag inte kunnat få en extra bildskärm, men nu får jag låna en på obestämd tid. Alt+tabb är väldigt tröttsamt när man ska jämföra 2-3 programs information och man inte kan lägga dem bredvid varandra. Och det fungerar inte att förminska programmen och lägga dem bredvid varandra på samma skärm, för då försvinner en del av informationen man behöver se.

Vad det är för dataprogram jag behöver (önskar). Ett bildbehandlingsprogram och en ny Office-version. Jag vill ha samma möjligheter på jobbet som hemma. Vet inte hur många gånger jag fått ta hem jobb bara för att jag inte haft rätt programvara på jobbet. Och jag är trött på det. Men jag har fått okej att beställa programmen. När Windows 7 installerats.

Infrastruktur?

Det blev en märklig dag som inleddes med att jag föreläste för 40 personer, vilket var ett tag sedan det hände. Kanske i våras? Eller förra hösten? Det har varit lugnt på föreläsningsfronten, vilket jag varit tacksam för eftersom det tar tid. Förberedelserna inför en föreläsning tar väldigt mycket tid från ens andra arbetsuppgifter. Men det hela gick bra eftersom det var en föreläsning jag tidigare gett 18 gånger. Det roliga var att hälften av åhörarna redan kunde det jag föreläste om, och ändå kom de fram till mig efteråt och sa att jag lärt dem något nytt.

Om ovan numera har tillhört ovanligheterna på senare tid, så blev det desto konstigare sen. Stormvarningen gjorde att vi skickades hem från jobbet redan på eftermiddagen. I stort sett har man ”släckt ner” hela Göteborg vad gäller samhällsfunktioner som tåg, kollektivtrafik, flärdtjänst, broar, viadukter, båtar och faktiskt också sjukvård. Man vill att folk befinner sig i sina bostäder om det blir storm. Så här två timmar för kulmen på stormen, så är det filbunkslugnt ute. På senare år har de varnat väldigt mycket för stormar som sedan aldrig dykt upp. Är det falskt alarm den här gången också? Jag hade lugnt kunnat jobba resten av arbetsdagen istället för att bli hemskickad. Känns lite surt. Att man så snabbt vidtar preventiva åtgärder innan de ens vet om det blir någon förändring av väderleken.

Problemet är om stormen/orkanen kommer, men försenat. Trots allt är det en vanlig arbetsdag i morgon och med tanke på att man i dag fick släppa allt och bara gå, så måste jag arbeta utan fler sådana här störningsmoment.

TiVo so far…

TiVo-logiken är svår att förstå sig på. Tanken är att apparaten själv ska spela in tv-program som den uppfattar att jag är intresserad av. Den ska märka av vad jag tittar på och vad jag gillar och ogillar. Jag har flitigt använt mig av fjärrkontrollens tumme upp och tumme ner, för att TiVo ska ha något konkret att gå på.

Och ändå…! I veckodagarna spelade den inte in någonting. I går spelade den in 16 barnprogram. Under natten spelade den in 5 långfilmer och ytterligare några barnprogram. Det är väldigt ologiskt när jag 1) inte tittar ser på långfilmer, och 2) aldrig ser barnprogram.

Däremot spelar den inte in sådant som jag är intresserad av; science fiction, fantasy, skräck, kriminalserier, vetenskap, medicin och så vidare.

Det jag börjar undra över är om det beror på att det är en väldigt omodern TiVo-apparat man får levererat till sig. Och att programmerarna inte riktigt fått ihop den bakomliggande logiken. Det jag noterade i dag är att tv-tablåerna inte matchar datum. Vill du spela in något på ett bestämt klockslag måndag och väljer 28/10 samt exakt klockslag, så spelar den in det som visas på tisdag 29/10 på det givna klockslaget.

TiVo kom till Sverige officiellt i september, jag har varit abonnent sedan två veckor och det är fortfarande oktober. Förmodligen är där en del barnsjukdomar som man får leva med i ett par år. Kanske längre. Jag har inga illusioner. Men jag är ändå glad över att vi tagit ett steg framåt i tv-tekniken, även om den inte längre är tidsenlig. TiVo var stort på 90-talet, men vi fick vänta i femton år.

Inför

Det är dags för att ge ännu en föreläsning inför folk. Jag förmodar att jag inte har några problem med det eftersom jag inte gör det som en privatperson. Det viktiga är bara att kunna sitt ämne och sin föreläsning, samtidigt som man får vara beredd på avbrott där frågor ställs och som jag bör ha svar på. Men jag är aldrig orolig som föreläsare.

Utom möjligen nu. Jag ska stå och prata, det finns inga alternativ. Och jag är lite osäker på hur stadig jag är med tanke på yrsel. Jag gillar inte den aula som bokats eftersom där inte finns möjlighet att sitta när man föreläser. Dessutom är avståndet ett problem – jag har svårt för att prata högt, men deltagarna ska sitta långt från scenkanten och vid bord som gör avstånden mellan raderna större än motiverat.

Efteråt ska jag gå tillbaka till min arbetsplats. Det blir en omväg då de bygger mellan husen. Så det blir långt för mig att gå. Efter att ha stått och föreläst så undrar jag bara hur det ska gå. Tar jag ut mycket i förskott? Jo, men det är också ett sätt att förbereda sig och finna alternativa lösningar.

Jag är en scenmänniska. Men jag skulle inte som privatperson kunna gå upp på en scen. Jag måste vara i en roll och ha fokus på allt utom jaget. Men just nu har jaget stor inverkan och kan sätta käppar i hjulet för mig. Jag menar, min nuvarande ms-situation kan ställa till det rent professionellt när jag måste visa mig stark och säker. Mina åhörare får inte distraheras från det jag ska föreläsa om. De får inte märka av min ms. Det är viktigt. Varför? Jag vet inte. Jag vill uppfattas som kompetent och inte bli uträknad p.g.a. en sjukdom som jag inte har kontroll över. Men jag måste ta kontroll över situationen.

Veckoslut

Nu är jag så där förvirrad och desorienterad igen. Kanske för att jag inte följt min rehab-åtgärd som säger att jag max får arbete 2-3 dagar på rad, men den här veckan arbetat fyra dagar på rad. Långa dagar. Men jag minns bara gårdagen, allt det andra är ett töcken. Med andra ord är det full rulle. Och nu är det tvärnit igen för en långhelg där jag mest känner mig vilsen.

Lönen kom i dag tillsammans med det retroaktiva från den nya lön som började gälla från 1 april. Lång väntan. Jag är av åsikten att ny lön ska betalas ut senast månaden efter den börjar gälla (så som det står i avtalen). Ett halvår är en lång tid att vänta. Och mycket går förlorat i skatt.

Så hastigt och lustig har jag fått 5000 kr extra på ett bräde. De satte jag in direkt på sparkontot. Jag är snål. Egentligen skulle jag behöva lägga de pengarna plus lika mycket till på en motionscykel, men det svider. Jag har föreställningen att en motionscykel bara tar plats och samlar damm. Men jag är nog så illa tvungen. Jag avvaktar. Jag lägger hellre pengar på ett årskort på ett gym, men där får jag inte vistas som det är nu.

Fortare och mer

Efter gårdagens misshandel av flärdtjänsten, så känner jag mig ganska mörbultad. Jag har fortfarande problem med att få till en fritid med alla måsten som jobb, sjukgymnastik, flärdtjänst och hemtjänst. Sömnen och hemmet är det som halkar efter. Dator och tv kan jag glömma. Det som händer på jobbet är också att jag från och med i dag har fått nya arbetsuppgifter. Och har alla de tidigare kvar som oförändrat. Jag förstår varför, men jag vet inte vad som kan lyftas bort eftersom allting hänger ihop. Det jag skrev på Twitter härom dagen är ingen underdrift – slutar jag på jobbet så får man utannonsera fem heltidstjänster. Vilket aldrig kommer att ske, och då blir där ett rejält kompetenstapp. Nåja.

Det blir ingen vila i helgen. Jag måste läsa in mig på en föreläsning jag ska ge på måndag. Sånt man ska göra på arbetstid, men… när då?!

Att vänta är elände

Riktigt drygt med flärdtjänsten i dag. För dagen hade jag planerat in möte på annan adress, en adress som jag tidigare använt mig av och som jag vet andra också åker från/till. Men i dag helt icke existerande enligt flärdtjänstchaufförerna.

På morgonen var vi halvvägs till Jönköping innan chauffören själv kom på att han körde åt fel håll. Jag hade nästan tänkt påtala det. Men sedan fick jag ändå visa vägen och trots att jag sa ”här – stanna” så körde han förbi adressen och fick backa.

Värre var det hem. Så här ser mina beställningar ut enligt bokningssystemet (de två sista bokningarna gjorda av flärdtjänsten).

 

Kl. 15.55 – jag går ut en kvart före hämtning.

Kl. 16.10 – ingen bil.

Kl. 16.20 – jag ringer flärdtjänst som upplyser om att chauffören sagt att adressen inte existerar men att han ändå kört runt och letat efter mig, men att jag inte varit på den gatan alls. Även om jag ringde kl. 16.20 så kom jag inte fram till flärdtjänsten då jag möttes av ”många ringer just nu, var god ring en annan gång” (endast fyra kan stå i telefonkö i storstaden Göteborgs flärdtjänst). Så jag kom inte fram på telefon förrän 16.40 och fick då ny bil beställd.

Kl. 16.55 – ingen bil.

Kl. 17.10 – jag ringer åter flärdtjänsten och möts av ”många ringer just nu…”. När klockan var 17.25 kom jag fram och flärdtjänsten var upprörda över att bil 2 inte heller hämtat mig. Bil tre beställdes.

Kl. 17.30 – ingen bil.

Kl. 17.45 – chauffören ringer och undrar varför jag inte står ute så han ser mig. ”Men jag står ju ute! Var är du?”. Jo, han snurrade runt på baksidan av huset uppe på berget, men lyckades ta sig ner och hitta mig.

Kl. 17.50 – bilen når mig!

Kl. 18.00 – hemma!

Jag bor alltså tio minuters bilväg bort och från det jag gick ut för att vänta på bil, tills jag äntligen kom hem, tog det alltså 2 timmar och 5 minuter!

I går fick jag 100 kronor i presentcheck som kompensation för att de tidigare varit 20 minuter försenade. Vad kan jag förvänta mig den här gången?

Och enligt hitta.se så finns min adress visst!

 

Och ännu ett bevis:

 

Äh

Den här veckan är bara för mycket. Som dill på såsen så ska jag tydligen också börja med egen träning. Hemma. Varje dag. Jag avskyr att träna om jag inte är i en lokal med rätt utrustning. Step-up blir nu utbytt mot att jag ska gå upp och ner i trappan hemma, vilket jag förenar med livsfara eftersom den är så långbrant och inte har djupa trappsteg. Och så ska jag visst göra någonting till enligt programmet. Samt att jag är ”tvingad” att själv köpa träningsredskap. Som är antingen eller. Antingen en motionscykel eller stavar. Prismässigt är väl stavarna mest överkomliga och minst skrymmande, men jag kan inte ens gå med två kryckor – så vad kan ett par stavar bidra med? Jag vet inte. Jag drar mig. Jag vill vara på gym.

Det är alla dessa möten som plågar mig mest just nu. Att de avlöser varandra och innebär geografiskt spridda lokaler att springa runt till. Om man nu kan säga ”springa” med en rollator. Och trött är jag, för jag måste jobba över 1-2 timmar per dag och går ändå minus på flex p.g.a. sjukgymnastiken. Som sker på jobbet. Utanför arbetstid. Som ändå innebär att jag vistas på jobbet cirka 12 timmar per dag. Jag går till och med in på mina fridagar eftersom jag behöver timmarna. Men jag går ändå minus. Frågan är hur länge jag orkar med sådant?

Vad mer kan jag gnälla på? Inget. För jag har redan missat första minuterna av Västnytt.

Ingen vila, ingen ro

Sömnlös natt, lång arbetsdag. För att göra det riktigt eländigt så tog jag också influensavaccinet i dag innan jag gick ut och satte mig i kylan i väntan på flärdtjänst (en halvtimme). Jag fryser och är trött. På så sätt märker jag nog inte om jag får någon biverkning av vaccinet.

Musikbiblioteket

Nja, nej… Jag lyssnar väl inte så där jättemycket på musik. Lyssnar jag, så är det Spotify som gäller. Undrar hur många år jag haft Spotify? Under dessa år har jag bara lyssnat till 763 artister. Topp 10:

  1. Lady Gaga
  2. David Guetta
  3. Alcazar
  4. Moby
  5. Enrique Iglesias
  6. Britney Spears
  7. Marc Anthony
  8. Adele
  9. Kim Cesarion
  10. Bruno Mars

Är dessa artister representativa för min musiksmak? Nja, nej… Vissa av dem har kommit högt på listan genom att jag haft någon låt på repeat utan att jag ens suttit vid datorn, det vill säga – jag har inte lyssnat men haft musiken igång.

Nåja, två svenska artister har åtminstone hittat in på min 10-i-topp; Alcazar och Kim Cesarion.

Källa: Lastfm