Månad: <span>december 2013</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Besöket hos tandhygienisten gick som förväntat – bra. Tandstenen som ultraljudsmässigt blåstes bort ”är inget du ändå hade kunnat undvika genom tandborstning eller tandtråd”. Nej, jag vet. Så mycket som jag sliter och drar i mina tänder. Men det gjorde lite ont vilket jag inte låtsades om (I’m the He-man). Detta var i morse och 12 timmar senare känns det bättre efter värktabletter. Vad som gjorde ont? Jag hade tandsten 1 cm ner i tandfickorna, speciellt där jag har en skadad tand som leder till kronisk inflammation. I just den ”fickan” skulle det ner och rotas i. Fast så ont gjorde det kanske inte. För då hade jag gett henne en dansk skalle.

Har jag en mil till folktandvården? Åtminstone den där jag har min försäkring. Annars har jag folktandvård i grannhuset också, men de vägrar ta emot mig eftersom jag tecknat försäkringen hos annan folktandvård inom samma landsting (pinkar de revir?). Jag kan flytta avtalet när det är dags för förnyelse av försäkringen 2014/2015. Men det är drygt att behöva resa över älven till den stora ön i väst (som jag lämnade 2006). Enda fördelen är att där också ligger en liten konsumaffär som jag kan gå in i. De är skitdyra och har inget sortiment, men med tanke på att jag hemmavid inte kan gå till Ica sedan ett par år (på grund av backe) så känns det väldigt befriande att kunna gå runt och titta på vad som säljs och kanske hitta något man inte visste fanns. Nej, jag hittade inget speciellt i dag. Annat än att jag fick cravings för knäckebröd och mjukost (kräftost).

Hemkommen – tidigare än beräknat – var det bara att slå sig ner och vänta på hämndtjänsten som julstädat och fixat inköp. Och så hämtade de mitt paket på posten-wannabe. Rakapparaten. Den som är specialgjord för att slätraka huvudsvålen. Spännande. Att se om det fungerar och hur jag kommer att se ut. Eftersom jag inte ska till jobbet på några veckor, så vågar jag testa och misslyckas. Men det kommer bli kallt om huvudet på jobbet (där det drar genom otäta fönster). Vad kan man ha på huvudet inomhus utan att det ser märkligt ut? Funderade lite på snusnäsduk, men är tveksam. Jag vill ju inte se ut som en amerikansk överviktig biker. Eller rocker.

Med rakat huvud kommer ett annat krav från min sida – skäggväxt. Good luck, liksom. Det växer glest, ojämnt och kliar. Men skägget är viktigt, för jag vill inte se ut som Humle och Dumles okände kusin.

Vågar jag raka huvudet på riktigt? Tja…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Personligt Vardagsblogg

En lista som sprider sig… Jag har försökt översätta till svenska. Temat känns väldigt rätt med tanke på att flera ringt mig från jobbet hem till mig privat bara för att jag har semester och man måste ha tag i mig akut.

1. Har du fortfarande fast telefon?

Ja, som inte fungerar. Mitt hemnummer har jag fått vidarekoppla till mobilen, för jag kan inte ringa ut ändå. Så jag använder bara mobiltelefon.

2. Vad har du för mobiltelefon och varför har du just den?

Ha! Nu blir det komplicerat. Jag har en Nokia som är aktiv, men avstängd. När jag ringer någon använder jag en gammal Sony Ericsson eftersom den har bäst ljud och jag kan inte få billigare samtalstaxa. Men det är iPhone 4 jag använder för att ta emot samtal och som jag ständigt bär med mig eftersom det är en smartphone. Jag använder Facebook och Twitter på mobilen, inte datorn.

3. Vilken operatör använder du? Är där någon skillnad på dem?

Hemtelefon: Telia. Bredband: Telia. Mobil 1: Telia. Mobil 2: Telia. Mobil 3: Telia. Jag har haft Tele2/Comviq en gång i tiden, och även Euro…nånting. Men Göteborg har väldigt mycket bergväggar som blockerar signal förutom för Telia. Och Telia terroriserar en inte i lika stor grad som Tele2 vad gäller försäljare. Dessutom så har vi radioskugga på jobbet, men Telia och Tele2 fungerar där (men inte surfzon).

4. Om du ringer någon som inte svarar, lämnar du då ett meddelande?

Helst inte. Jag ringer igen. Lämnar jag ett meddelande, personen ringer tillbaka och jag då är upptagen, blir det så märkligt. Då blir det bara ping-pong-samtal.

5. När du har ett missat samtal (utan lämnat meddelande), ringer du upp personen?

Nej, vill man något så får man ringa igen.

6. Sms:ar du gärna eller tar det emot? Hur duktig är du på att sms:a?

Det känns numera överflödigt. Tidigare sms:ade jag ofta, men nu… aldrig! Jag mejlar inte heller. All skriftlig information verkar nu skötas via Twitter och Facebook.

7. Har din mobil ersatt en kamera?

Nja. Jag har aldrig fotograferat särskilt mycket (förutom nästa fråga). Jag har en väldigt bra digitalkamera, men orka ladda batteriet!

8. Selfies… (självporträtt, men alla säger selfies nu)

Det är som det är. Jag tycker inte på när jag ser andras selfies, då jag själv tar en del sådana som profilbilder.

9. Hur många appar har du? Vilken är din favorit och varför?

Inte många, bara 25 förutom de som ingår i telefonen. Favoriten är nog Week Cal som kalender. Den är enkel och man kan snabbt färgkoda och kategorisera alla möten som jag måste iväg på.

10. Vad vore livet utan mobiltelefon/smartphone under en månad?

Ingen skillnad. Jag kan faktiskt ersätta med dator och vanlig telefon. Men ärligt så är jag inte så särskilt beroende.

Bonus

Till hur stor del har din mobiltelefon blivit en del av ditt sexliv? Sexting, hookup apps, selfies, video, GPS med mera?

Öh. Jag har aldrig sett på selfies som en del av någons sexliv. Nu blir jag orolig. Har jag missat något? Annars är svaret på frågan ”ingen del alls”.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Nätlista

Kanske jag inte hade behövt så lång semester som 22 dagar över jul och nyår. Eller ”behövt”? Någonstans blir man väl fartblind och stress blir normaltillstånd. Jag behöver återhämtning. Jag vet det. Jag känner det. Ändå vill jag inte riktigt se det. En fråga jag fick i dag var varför tar så lång semester om jag nu själv känner ett sådant motstånd. Tja, kanske för att jag börjar bli rädd. För att ständigt vara igång får självklart konsekvenser även om jag ännu inte kommit dit. När man väl är där blir fallet så mycket hårdare och återhämtningen så mycket jobbigare. Det är lika bra att dra i nödbromsen och hoppas på att det var tillräckligt.

Okej, långledigt. Vad innebär det för mig? Egentligen inte så mycket. Det är nu jag ska hinna det jag annars fått pressa ut i periferin. Som att gå till tandläkare och -hygienist. Och lite sjukgymnastik. Kanske lite social samvaro. Vardagen har fått stå tillbaka under väldigt lång tid. Så vila kanske jag inte får så tillvida att jag bara slappar rent fysiskt. Däremot så behöver jag nog ombytet och annan fokusering.

Men kan jag släppa jobbet under så lång tid? Nej. Mejlen måste jag hålla koll på. Och jag ska in 14 timmar under ledigheten, men håller det lite flytande. Jo, jobbet kräver att jag utför visst arbete eftersom det är årsskifte med allt vad det innebär. Men det blir ändå på mina villkor. Jag känner en viss kontroll. Plus att jag måste öka på min flex som ligger på minussidan efter höstens alla besök hos sjukgymnasten. Men där finns ändå en låst vecka. Julveckan är totalt arbetsbefriad. För första gången på väldigt många år behövs jag inte på helgerna kring jul och nyår. De har kunnat lösa situationen ändå och jag är ganska nöjd med det. Inte för att jag firar helgerna, utan för att jag inte behöver gå in och göra någon annans jobb när jag vet att mitt eget arbete alltid ligger och väntar på mig och bara på mig.

De senaste två dagarna har jag avverkat sex möten. Bra möten, men lite fel i tid. Det sista man vill göra innan man går på långledigt är att få koll på sin egen arbetssituation. Men eftersom jag varit på möten så vet jag inte hur det ser ut. Mer än att jag är superjagad per telefon och mejl. Därför ska jag redan i morgon in ett par timmar till jobbet. För att få sinnesro och koll på läget. Därför tror jag ändå att jag kommer att få en bra julvecka. För sedan är det full rulle. Just nu är min kalender bokad till januari. 2015. Ja, 2015.

Känn ingen stress…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Har inte tiden nu när jag ska göra julklart på jobbet. Ska avverka 8 timmar, sedan 22 dagar ledigt. Jätteångest över att tvingsa vara ledig när jag har så mycket att göra.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Ibland – alltför sällan enligt mig – så jobbar jag helg. Den här helgen blev det en dag som jag nu avverkat. Det känns som om helgen är förstörd. Antingen ledig, eller jobba. Antingen eller. En hel helg. Så här en dag gör att veckorna blir sönderhackade utan sammanhängande tvådagarsledighet.

Nå, men jag gillar arbeta helg. När det krisar ställer jag upp då jag har möjlighet i och med att jag inte behöver ta hänsyn till familj eller så. Men jag har också sagt att inte fråga mig förrän jag är sista hoppet om att hitta någon som kan gå in helg när det saknas folk. För egentligen hinner jag inte arbeta helg. Jag har egna arbetsuppgifter att sköta, och går jag in helg så är det för att gör någon annans arbetsuppgifter. Och själv får jag aldrig ersättare för mina egna uppgifter. Även om jag tycker det är kul att jobba helg.

Vad som är så speciellt att arbeta helg? Tystnaden, ostördheten, koncentrationen och mängden utfört arbete. För jag störs väldigt, dagligen varje sekund, av människor som sticker in huvudet till mig trots att det inte är mig man söker. En telefon som ständigt ringer där jag alltid måste säga ”innan du säger ditt ärende – vilken av mina funktioner är du ute efter” då jag måste ställa in hjärnan på rätt kanal. Möten jag måste närvara vid (kommande två arbetsdagar har jag fem möten) där det av mig krävs förarbete och efterarbete. Jag känner aldrig att jag uträttar något eget då alla sliter och drar i mig konstant. Därför är helgen… dräglig… i jämförelse.

Men allt är inte bra med att arbeta helg. Det går inte att få tag i någon då så få är i tjänst. Man kan ställas inför problem som måste lösas akut och det går inte att rådfråga någon. Ibland kan det vara väldigt stressigt helg då man är ensam och måste bli klar med sådant som är akut. Och sitter man ensam tenderar man att inte ta raster eller röra på sig. Jag får alltid väldig ledvärk av att arbeta helg. Jag sitter still för länge och jobbar för intensivt.

Om det finns någon gyllense mellanväg vet jag inte. Jag har aldrig erfarit den. Det är antingen eller. Samtidigt är allting stimulerande – allt jag gör är stimulerande. Även det som känns tråkigt och monotont ger mig något – ett slutresultat att känna sig nöjd med. Men som sagt, vägen dit kan vara väldigt tråkig.

Jo, när jag arbetar helg så hoppar jag in på min grundprofession som jag egentligen släppte för fyra år sedan. I år har det blivit ganska mycket helg. Förra året arbetade jag bara två helgdagar. Det känns lite som om jag håller på att återgå mer och mer i grundprofession. Inte för att jag fått utrymme till det på något sätt, men det råder enorm personalbrist och frågan dyker alltmer ofta upp om jag inte som nödlösning kan arbeta helg. Tja, varför inte? Jag är nog den enda som inte kör med arbetsvägran. Märkligt nog kan man vägra arbetsuppgifter som ingår i grundanställningen utan repressalier. Jag vill min verksamhet väl. Och denna välvilja från min sida ger mig också bra betalt (kanske inte, men i jämförelse med andra). Vad många glömmer är att det är arbetsgivaren som bestämmer arbetsinnehållet och som tack för att vi ger upp vår fritid, så får vi lön. Lite mer till de som förstår innebörd och sammanhang mellan arbete och lön.

Snart är det måndag. Jag har en dag på mig att läsa in mig på en föreläsning jag ska ge för läkare. Eftersom jag har så dåligt med tid, så hade jag önskat att någon kollega tagit på sig detta, men ingen vågar. Det är lustigt. Jag har inga problem eftersom det bara handlar om att stå inför en stor grupp människor. Vad finns det att vara rädd för? Det enda som man ska tänka på när man som underutbildad står inför överutbildade (när man räknar akademiska poäng och status i yrke), är att man måste vara påläst, snabb i replik och tanke, inte svamla och ge ett seriöst intryck. Simple as that! Det vill säga, vara närvarande i sig själv. Men det här ska bli kul. Det ska bli kul att se reaktionerna på det jag ska framföra. Jag tror det blir protester, frågan är om det bli i tysthet eller verbalt. Nåja.

På ett sätt blir detta en uppvärmning inför vad komma ska. Under våren ska jag undervisa/föreläsa minst 14 (inbokat so far) gånger. Oftast inför människor jag inte känner och i ämne jag inte kan (ännu). Om det skrämmer mig? Nej, varför? Jag brukar känna mig bekväm i situationerna eftersom det är å yrkets vägnar jag pratar.

Och Gud, vad jag kan prata! Och skriva… Det blev ett långt inlägg.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

När jag inhandlade morgonkaffet på Pressbyrån fick jag frågan om jag inte skulle passa på och köpa en lussekatt.

”Nej, min förhoppning är att jag i dag blir bjuden på det på jobbet”.

Jo, och bjuden blev jag. På jobbet hade man beställt hem från köket världens tråkigaste och torraste ”lussekatt” som egentligen var slät kardemummabulle snurrad till lussekatt. Min besvikelse kände inga gränser. Man försökte dessutom truga på mig ännu en, men jag vägrade.

Istället gick jag inom Pressbyrån igen efter jobbet och köpte nygräddad riktig lussekatt. För jag hade inte kunnat stå ut med besvikelsen oemot…äten.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Ännu en märklig natt. Nej, jag åt inget olämpligt i går så som smörgåstårta. Istället var det något annat som jag inte kan förklara.

Nåja. Det började i dag när klockan ringde 07.00 och jag gick upp för att direkt ta mina morgonmediciner. När jag är ledig och tar sovmorgon, så måste jag ta mina mediciner senast kl. 07 eftersom det ska tas regelbundet var 12:e timme.

När jag hade tagit mina medicin började jag fundera. Var klockan verkligen 07? Jag är säker på att klockan ringt. Jag är säker på att jag såg att klockan av 07 när jag satt på sängkanten. Och jag kände mig utvilad. Ändå var jag nu tvungen att dubbelkolla vad klockan var. Den visade 03.33. Lite lätt skräckslagen insåg jag att jag nu tagit mina mediciner 3½ timme för tidigt!

Nej, klockan hade inte ringt. Lite orolig fick jag åter krypa ner i sängen. För hur skulle jag reagera fysiskt på att ha tagit läkemedel så mycket för tidigt? När jag vaknade några timmar senare så visste jag. Och halva dagen har jag känt det. Egentligen är det obeskrivligt, men någon typ av fysisk utmattning, yrsel, ostadighet och dimmig i skallen. Det är helvetesmedicinen (antiepileptika) som ställer till det. Eftersom det inte hade gått så många timmar mellan kvälls- och morgondos, så blev det en överdosering. Lyckligtvis utan kramper, men det får man nog bara om man glömmer/hoppar över en dos.

Så sammanfattningsvis får jag väl säga att det ändå var tur att jag varit ledig i dag. Det hade inte gått att arbeta med tanke på hur påverkad jag blev. Men nu i kväll känns det normalt igen och jag har tagit kvällsdos utan att (ännu så länge) känna något speciellt.

Men hur kan man ha så fel vad gäller tid och klockor?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Vilken natt! Eller, det berodde väl mer på gårdagen där jag till lunch åt alltför mycket feta smörgåstårtor och vanliga tårtor. Det var gratis vid en pensionsavtackning. Men jag tål inte riktigt den här typen av mat och har våndats hela natten av diverse symtom. Märkligt nog känner jag mig ändå utvilad i dag.

Gårdagskvällen ägnade jag åt att försöka förstå den nya webbmejl vi fått på jobbet. Den är annorlunda, snällt uttryckt. Det handlar väl om att vänja sig, men den är inte logisk eller strukturerad. Det värsta är att gamla mejl inte förs över till nya systemet, utan man får migrera mejl för mejl. Och står plötsligt jag själv som avsändare för alla mejl jag fått. Och eventuella tidigare mappstrukturer är borta, alla mejl huller om buller. Det här är lite irriterande och ger merarbete.

Det roliga är att vi gått från ett gammalt omodernt mejlsystem som inte längre uppgraders, till ett väldigt nytt. En motsvarande arbetsgivare i östra delen av landet har gjort precis tvärtom. Så jag förstår inte riktigt om det varit motiverat med bytet för någon av oss.

Dags att pilla på nya mejlen igen… Där är så mycket jobb!

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Mitt minne sviker mig på den här punkten, men har jag någonsin försökt sammanfatta ett år här i bloggen? Jag tror inte det. Det låter sig inte göras. När jag blickar bakåt för ett år, så har där inte hänt så mycket. Det enda jag kan fastna i är sjukdomsförlopp. Men inte vill jag tänka på att jag varit förlamad, kämpat mig tillbaka, genomgått magnetkameraundersökning många mil bort och fortfarande kämpar där sjukgymnastik är en grundbult och förutsättning till förbättring. Nej, sånt orkar jag inte gräva mig ner i.

Inte heller är det särskilt meningsfullt att sammanfatta vad som hänt arbetsmässigt, för där är allting i förändring för mig och har så alltid varit. Det är knappast heller något intressant att jag fått ett nytt arbetsrum, för jag byter rum vartannat år (och arbetsuppgifter varannan vecka, typ).

Sjukdom och arbete. Varför sammanfatta något som är ett konstant bloggämne?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne

Kommentarer stängda

Nu är jag fulltecknad. All min återstående arbetstid i år är enbart möten. Dessutom ska jag in helg. Och semester. Och fridag. December är och förbli helvetesmånaden på jobbet.

Sjukgymnastiken behövs fortfarande, men det har vridit sig lite. Fokus verkar nu mer ligga på att diskutera situation istället för att utöva träning. Det känns lite märkligt, men det blir alltid så här när jag ska något inom vården. Jag blir istället lite konsult istället för patient.

I dag är jag omtöcknad. Jag tog dubbel dos av… något läkemedel. Känt mig dåsig hela dagen. Allergimedicin. Därför har jag fysiskt fungerat ganska bra i dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda