2014:34 (Schlagermassaker)


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Femtonde året av schalgermassaker känns väldigt mycket been there, done that. Men det beror nog mer på att schlagereländet är en ständig upprepning i sig. Också detta år (denna delfinal) leddes sändningen av programledare som tilldelats ett väldigt dåligt manus, för lite repetitioner och för mycket prat. Det där med gala och glamour fick artisterna stå för, men precis som tidigare år – tunnsått. Av någon anledning var artisterna, samtliga, svartklädda med ett ynka litet undantag. Har vi inte råd med färg och glitter längre?

En miss, en väldigt stor miss, var att inga namnskyltar lades ut på upphovsmännen/-kvinnan (en kvinna??). Inte ens text-tv-textningen hade med upphovsnamnen. I min enfald så trodde jag att det var deras bidrag som tävlade och inte primärt artisterna?

Programledare är Nour El Refai och Anders Jansson. Det manus de fått verkade under första delfinalen i Malmö gå ut på en sak – vi hatar Danmark! Flöjtbål? Bara för att de vann ESC förra året? Hatet som framfördes var varken ironiskt eller med värme. Bara plumpt och tillförde ingenting.

Om artisterna har jag inte så mycket att säga, annat än att de alla målade som 5-åringar. Ja, de målade och pratade lite om sina låtar inför varje framförande. Fokus för min schlagermassaker handlar mest om låttexterna

1. Yohio – To the end

Okej, jag måste få det här ur mig. Är Yohio skallig eller finns där en anledning till att han kammar över och framåt? Och har han fått någon behandling för sin skolios eftersom han verkar stå så snett? Vad jag kan se så har han början på puckelrygg också. Jag är orolig. Eller inte. Jag bryr mig inte.

To the end of the world
To the end of the universe
You will be loved, will be loved
To the end of the road
In a place where the stars don’t shine
You will be loved, will be loved

Okej, lite analfixerat. Vilken annan plats skulle det annars vara där stjärnorna inte lyser? Textmässigt ingen låt som tillför något som en berättelse, mest tjatig och vi har hört den förr framförd av Andreas (upphovsman) Johnson. Återvinning av skithuspapper. Använt sådant.

Betyg 2 av 10.

2. Mahan Moin – Aleo

We can stand up high, aleo
Let us be the fight of love
Get up, get up, get up
Get up, get up, get up
Pasho pasho, pasho pasho
(x2)

Glädjen fanns där, men inte riktigt smittsamt. Jag är så trött på dussinlåtar som vi hört förr! Fast det beskriver ju hela schlagereländet. Textmässigt tror jag låten sponsrats av Systembolaget med tanke på textraden booze up the world. Men supandet gör det svårt med ”get up, get up, get up”. Alkoholen som förespråkas gör oss lika ostadiga som sånginsatsen. Äsch.

Betyg 3 av 10.

3. Linus Svenning – Bröder

En snyfthistoria signerad Kempe. Därmed väldigt ytlig och intetsägande. Och jag noterar ett omvänt plagiat.

Kära bröder, kära, kära bröder
Vad kan man göra när ett hjärta blöder
(x2)

Linus själv såg ut som om han precis före sändning rymt från sluten anstalt. Svart t-thirt, jeans, rakat huvud, skrot i ansiktet och tatueringar. Här gjordes inga ansträngningar. Och nej, låten berörde inte det minsta.

Plagiatet? ”Natten går bra, men dagen är svår”. Känner vi inte igen det från Det gör ont, ”Det gör ont en stund på natten, men inget på dan”?

Betyg 0 av 10.

4. Elisa Lindström – Casanova

Ah, jag anar ett tema? Jag bara körde med vinden i håret. Se låt 7.

Du är en casanova, en gudagåva
Du har allt en man ska ha fast lite mindre
Du är en casanova, ingenstans att sova
För jag har checkat ut från mitt hus ikväll
Men du kan säkert hitta något bra hotell inatt

Nej, jag förstod inget av låten om manshoran med 82 tjejer i sin mobil. Refrängen… Om hon inte är i huset, varför ska han då ta in på hotell? Kvällens värsta dansbandsvarning och framförd av en Crazy Eyes. Jag får frossbrytningar upphöjt till 10.

Betyg 1 av 10.

5. Alvaro Estrella – Bedroom

Bästa låten! Bortsett från vad den handlar om. Gränsla och vem som ska vara uppepå. Ja, vad kan denna låt handla om?

Shoes off in the driveway
Shirts off in the doorway
Pants off in the hallway
Did it, did it, did it, did it
One time in the kitchen
One time on the coffee table
Third time we go boom boom boom
Never made it to the bedroom

Shirts och pants… Låter väldigt… bögigt. Bra låt, sånginsats i falsett fungerade dock inte live.

Betyg 7 av 10.

6. Ellen Benediktson – Songbird

Vackraste låten! Jag blev förälskad i låten, framförandet, det rena och oskuldsfulla, den klassiska klänningen som var allt annat än t-shirt och jeans (känga åt Linus). Ja, klänningen var enfärgad men inte svart. Midnattsblå, skulle jag vilja säga. Väldigt schlager old school.

Den rena rösten, den ensamma gitarren… Här pratar vi klass och intelligens!

Won’t you sing for me, songbird
Sing for the lonely ones
Sing me away from here
With words for the broken
You can fly where I cannot fly
Sing for me songbird, sing

Det finns inget att tillägga.

Betyg 10 av 10.

7. Sylvester Schlegel – Bygdens son

Arrogans. Hur man nervärderar sitt ursprung.

Här kommer bygdens son
med puder och kajal från igår
Buga er för bygdens son

Allt skrek Håkan Hellström, och då kräks jag. Falsksång, falsett, egenupplevd smörja och som jag sa – arrogans.

Och sedan undrar jag över textraden Glider förbi 50-skylten med vind i håret. Var det en blåsig dag? För kör man i 50…

Betyg 0 av 10. (Egentligen minuspoäng och spöstraff)

10. Helena Paparizou – Survivor

Nja. Nej. Jag blev matt av låten som var väldigt energiuttömande. Den röstmässigt kraftfulla refrängen sög musten ur mig.

I sitt anförande till låten sa Helena något typ ”ingen har dött av för mycket kärlek”. Vad betydde då textraden Your love would be the killing kind? Bara en enkel fråga…

Just call me a survivor
Have to be a fighter
Gonna let you go, let you go
Just call me a survivor
Such a strong desire
Gonna let you go, let you go
Just call me a survivor
You’re beautiful but fire
Gonna let you go, let you go
Just call me a survivor
Such a strong desire
Gonna let it go, let it go

Betyg 4 av 10.

Två guldkorn. Alvaro och Ellen. Bäst och vackrast.

Och mellanakten då? Ett väldigt långt tal av Anders till nationen om att rösta. Sedan gick Nour till greenroom för att ”nu ska vi kolla läget i greenroom”. Vilket innebar att hon stod i greenroom utan att prata med artisterna. Istället blev det reklam för Lilla melodifestivalen samt ett bandat inslag med Clara Henry som var typ nätansvarig (för chatten och som sedan skulle ha eftersnacksprogrammet på webben). Och tydligen skulle det vara kul att Clara hade en rider list där fyra röda plastgem försvunnit. Ha, ha?

Mellanakt 2 var ännu ett bandat inslag från ”danskt planeringsmöte inför ESC”. Ännu mer ”dumma danskar och smarta svenskar”.

Resultatlista:

8: Sylvester Schlegel.
7: Mahan Moin
6: Alvaro Estrella
5: Elisa Lindström
3 och 4: Linus Svenning och Helena Paparizou (Andra chansen)
1 och 2: Yohio och Ellen Benediktson (Final)

Bedrövlig sändning. Och Yohio borde bytt plats med Alvaro Estrella. Och Linus borde bytt plats med Mahan Moin. Kanske jag borde ha röstat, men det är aldrig värt de kronorna det kostar. Det blir som det blir, och jag struntar i vilket även om jag kan tycka annat än vad resultatet blir. Jag är trött på schlagerupplägget och förstår att det var få som röstade. +415000 är inte mycket. Frågan är om där var så många fler som tittade på eländet.

Summering: Äsch.

||||| 0 I Like It! |||||