Icke-semestern har börjat #182

Nu… öh… Nej, jag har inte semester. Men det är från och med nu som jag bara arbetar en dag per vecka i tio veckor plus sex helger i tio veckor. Officiellt har jag inte semester förrän om 1½ vecka, men jag har ändå gått in i semesterperioden. Och meddelat alla att de kan mejla mig precis när de vill så ringer jag upp dem på jobbet. Det känns lite dumt, men jag kände mig så uppsluppen och gentil när jag yttrade detta. Men ingen kan tvinga mig hålla mitt ord.

Nu får jag vila någon dag innan jag ska ut och traska i skogen utan rollator. Ibland känner jag mig starkt nog att klara av det, men andra gånger känner jag mig svag och värdelös. Frågan är hur det faktiskt blir. Envis är jag, så jag kommer att vingla runt i skogen i den mån jag kan.

Min post har börjat försvinna. Ett adresserat kuvert som kommit fel kastade grannen in en kväll. För någon dag sedan hade tidningsbudet hittat ett adresserat kuvert till mig som han lagt in i min morgontidning. Och så är där ett brev jag skulle fått för två veckor sedan men som ännu inte dykt upp. Det brev som berättar att jag skulle ha fönsterputs i tisdags. Som jag ändå visste eftersom jag bara råkade ställa frågan högt. Jag förstår inte vad problemet är. Här är flera aktörer som delar ut post och nu i sommartider så är det vikarier. Fördelen jag har är att nästan alla räkningar kommer som e-faktura. Annars gäller det att hålla kolla på vilka brev som man kanske förväntar sig och efterlysa om något inte kommer. Vilket är svårt att veta, men som kund har man ett ansvar att betala räkningar i tidoavsett om de dyker upp eller inte.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra i sommar när jag är ledig. Kanske dags att sopa av balkongen? Och ladda ner någon ljudbok? Eller ska jag göra någon dagsutflykt så långt flärdtjänst får lov att köra? Men jag blir bara otålig, stressad och irriterad av att göra utflykter som inte har någon praktisk nytta.