Living on the edge #190

Den 7 november 2012. Det var när jag senast var förkyld. Ja, jag klarade mig nästan i två år. Förmodligen är det därför jag varit yr i ett par dagar. I dag fullständigt bara hoppade det halsonda på mig. Någon timme senare har jag blivit snuvig och känner mig febrig (har säkert inte feber – bara känslan). Och morgonen började med att jag fick migrän (igen).

Förkylning är något jag drabbats hårt av i hela mitt liv. Under skolåren var jag konstant förkyld och hemma. Till och med när vi kommer upp till åren som yrkesverksam. Alltid förkyld och fick emellanåt stanna hemma på grund av det. Och så plötsligt…

December 1998 fick jag en fruktansvärd influensa som teoretiskt sett däckade mig. Tyvärr var jag tvungen att arbeta då jag ersatte många jullediga på jobbet. Straffet för det? Början på ms – jag tror att det var detta som triggade igång en latent ms. Jag vilade aldrig. Och jag borde ju lärt mig – några år tidigare arbetade jag också under en (vanlig) förkylning, med följden att jag hamnade på hjärtintensiven då jag fick perikardit (jag fick 0,5 liter vätska mellan hinna och hjärtmuskel) och jag hade en vilopuls på 220 slag per minut.

Fördelen med ms har jag nu erfarit i över 15 år. Jag blir väldigt, väldigt sällan infekterad. Mitt immunförsvar är enormt starkt vilket är ms; alla ms-relaterade besvär beror på att mitt starka immunförsvar attackerar min lekamen (enkelt uttryckt, orkar inte förklara myelin, plack och så vidare).

Nackdelen är alltså när jag väl får en infektion som en förkylning. Jag känner mig inte ”bara” förkyld, utan det förstärker känslan av alla ms-problem – även de som inte är aktuella men som funnits. En risk är också att min grundsjukdom ms förvärras av en infektion. Därför är det alltid lite otäckt att bli förkyld – för jag vet inte om det blir mer än en förkylning av det hela.

Kan jag vila? Nej! Som vanligt ersätter jag sommarledigt folk på jobbet. Jag varken kan eller får vara hemma.

Ja, det är farligt när jag blir förkyld. Ja, det är farligt när jag måste arbeta och är förkyld.

Error #189

Det är inte ofta man möts av följande på Facebook:

Även om det beskriver hela tjänsten som sådan…

Uträknad #188

Eftersom jag har tid – sitter och pillar med html-kodning. Det är något rogivande samtidigt som det kräver ett matematiskt tänk. Finns också de som påstår att man ska hålla igång hjärnan med tankenötter. Ur det perspektivet har jag fullt upp. När jag inte html-pillar så löser jag sudoku på extremnivå.

Tydligen är jag inte ett matematiskt snille. Kunde jag inte räknat ut i förväg att jag inte skulle vinna på Lotto i dag? Jo, det är sommar och då brukar jag spela på Lotto. Varför bara sommartid? Övrig tid hinner jag inte ägna en tanke åt spel.

Rollatorspring #187

Det blev en liten annorlunda sjukgymnastik i dag eftersom det var terminsavslutning. Vi var ute och traskade i terräng, det vill säga en liten miniravin ute i skogen på små smala stigar. Och jag vägrade släppa min rollator, så jag fick köra den över stock och sten. Vilket i sig gick väldigt bra eftersom det är en utomhusrollator med stora hjul (stor diameter). Men det såg nog lite konstigt ut för alla de som var ute i joggingspåret? Och så blev det fika också. Det sjukgymnasten kunde konstatera är att jag har den fysiska styrkan och konditionen (blir inte andfådd). De påstod också att jag plöjde väg med min rollator. Kan det beror på att jag emellanåt sprang uppför backe med rollator? Jag tycker det är lättare att springa uppför en backe än att gå där och dra fötterna efter sig. Nu blir det ett uppehåll i två månader. Undrar om jag kan bibehålla styrka och kondition? Det är yrseln och därmed ostadigheten som är mitt stora problem.

Gud, vad jag var effektiv på jobbet i dag! Kanske för att jag struntade i två möten och istället gick på ett möte nr 3. Därmed hann jag en hel del eget jobb och flera telefonsamtal. Nu får de vänta ett tag på jobbet om de vill få tag i mig. Semester? Nej, inte än. Men inga arbetsdagar på grund av alla de helger jag ska jobba i sommar.

Konsekvensen av dagen är att jag är trött och har fått migrän. Det är alltid något.

Nej, inget #186

Även om Blogg100 är över för den här gången, så får jag panik över att inte hinna blogga före midnatt varje dag. Men jag har inget att säga och behöver inte följa de hårda bloggkraven från Blogg100. För det gav ju ändå inget när det var skarpt läge, och än mindre nu.

Morgondagen ska tydligen bli händelserik när jag tittar i min kalender. Jag fasar. Det blir nog en sömnlös natt av ångest. Okej, gör inget då jag nu efter 1½ års väntan fått tid till psykolog i nästa vecka. Jag minns knappt vad anledningen är. Stress, va?

Störd #185

Var fjärde på kontor störs på jobbet, skriver GP (TT).

Jag har eget kontorsrum – det största jämfört med kollegor som också har egna rum. Nej, alla har inte egna rum men vi har heller inte kontorslandskap (än, tack och lov). Från början delade jag rum med annan, men jag stördes för mycket samtidigt som jag har mycket besök som då också stör min kollega. Därför fick jag eget rum för tre år sedan (och flyttade för ett år sedan till ett annat eget och större rum).

Ändå blir jag väldigt störd. Rummet jag fick senast ligger avsides i slutet av en liten korridor så ingen ska behöva springa in om till mig bara för att jag sitter nära och lättillgängligt.

Ja, ändå blir jag enormt störd. All personal – jag menar all personal – letar aktivt upp mig för att ställa frågor som inte berör det jag arbetar med. Problemet är att de vet att jag vet svaren på alla frågorna. Jag får aldrig vara i fred. Inte en minut – inte en hel minut! Inte ens när jag stänger dörren eller sätter upp lapp om ”STÖR EJ” så respekteras det. Och jag kan absolut inte röra mig i lokalerna utan att bli påhoppad. Inte ens om jag går till någon annan enhet i annan byggnad kommer jag undan. Och det där med att ha rast i personalrummet ska vi inte prata om! När jag kliver innanför dörren på morgonen så hinner jag inte ens gå fram till stämpelklockan och flexa in. Ja, till och med när jag slutat för dagen och sitter utomhus och väntar på flärdtjänst, söker man upp mig med tusen arbetsrelaterade frågor. Det är mycket också därför jag aldrig hinner utföra något arbete – jag störs oavbrutet.

Eget rum är en förutsättning för väldigt mycket – men när inte det hjälper? Jag vet inte hur jag ska kunna freda mig. Ibland känns det ganska uppgivet.

Tv-sommar? #184

Fortfarande kan jag inte få nog av Netflix och de tv-serier som erbjuds. Ständigt upptäcker jag nya små pärlor även om jag vet att de sänts på svensk tv tidigare. Fördelen är att få hela säsonger. Nackdelen är att många serier saknas och att det oftast bara är säsong 1-2 som erbjuds trots att serien har betydligt fler säsonger än så.

Jag gillar inte hur de konventionella tv-kanalerna misshandlar serier. De visar halva säsonger, gör årslånga uppehåll innan fortsättningen visas, ändrar veckodag och klockslag, eller slutar plötsligt bara att visa serien mitt i en pågående säsong. Värst är SVT och TV4.

Fördelen med TiVo är önskelistan. Där Netflix inte visar vissa säsonger, så kan jag välja att spela in detta automatiskt från valfri tv-kanal som visar repriser. De flesta serier visas på någon kanal i världen, och eftersom jag har stort utbud av tv-kanaler, så är sannolikheten stor att jag hittar det jag söker.

Kanske jag inte borde titta så mycket på tv-serier nu när det är sommar. Jag borde istället… öh… göra något annat? Men när man är trött, har ont, har värk (i min värld är ont och värk två olika saker) så är det väldigt avkopplande att titta på några avsnitt på någon tv-serie. Och jag hinner allt det där andra också som inte inkluderar en tv/dator/mobiltelefon. Kan vi ju säga…

Jag förstår väl inte riktigt att om en vecka har vi passerat midsommar. Sommarstaden har ännu inte vaknat till liv med turister, turister, turister. Men som allting annat – snart vänder det.

Anteckna! #183

I flera veckor har jag velat fram och tillbaka. Lördagar har varit den enda dag i veckan – om jag inte arbetar – som jag haft möjlighet att gå till bokhandeln som jag bor bredvid. Men har jag verkligen behövt något där? När det varit lördag har jag intalat mig själv att ett besök i bokhandeln varit onödig, för att veckans alla andra dagar bannat mig själv för att jag inte gått till bokhandeln. I dag blev det av.

Varför jag bara kan gå till bokhandeln en arbetsfri lördag? Måndag-fredag är jag strängt upptagen de få timmar de har öppet (10-18), så jag har aldrig hunnit/kunnat.

Lite snopen blev jag när jag kom till bokhandeln i dag. Där var stängt. Jag var där kl. 10 och där var lång kö – ingen hade kommit som öppnat i tid. Alltså traskade jag vidare och gick inom Ica en sväng. Nej, jag behövde inget där men fick tiden att gå så att jag sedan kunde gå in i den sent öppnade bokhandeln.

Egentligen var det bara en sak jag var ute efter. En ny kalender. Jag tror det här är min femte för i år. Varför? Jo, mitt schema ändras så mycket och jag kladdar så mycket att det blir oläsligt i min kalender. Bättre börja om på ny kula. Samtidigt så använder jag kalendern jag har med Outlook på jobbet och som är kopplat till mina mobiltelefoner. Så varför papperskalender? Jo, där är mer frihet (kom ihåg – jag kladdar!) och det blir också mer minneskommentarer där än vad jag kan skriva i Outlook (vars kalender är delad så arbetskamrater kan läsa och se alla mina möten och vilka dagar jag inte är i tjänst).

Självklart nöjde jag mig inte med en ny kalender i dag. Det blev också fem nya pennor, pennstift, anteckningsböcker och lite annat. Jag antecknar väldigt mycket! Med papper och penna. Och på dator också, men inget slår papper.

Det värsta är att jag aldrig hittar det jag antecknat – varken på papper eller i dator. I det avseendet är jag oorganiserat kaos.

Icke-semestern har börjat #182

Nu… öh… Nej, jag har inte semester. Men det är från och med nu som jag bara arbetar en dag per vecka i tio veckor plus sex helger i tio veckor. Officiellt har jag inte semester förrän om 1½ vecka, men jag har ändå gått in i semesterperioden. Och meddelat alla att de kan mejla mig precis när de vill så ringer jag upp dem på jobbet. Det känns lite dumt, men jag kände mig så uppsluppen och gentil när jag yttrade detta. Men ingen kan tvinga mig hålla mitt ord.

Nu får jag vila någon dag innan jag ska ut och traska i skogen utan rollator. Ibland känner jag mig starkt nog att klara av det, men andra gånger känner jag mig svag och värdelös. Frågan är hur det faktiskt blir. Envis är jag, så jag kommer att vingla runt i skogen i den mån jag kan.

Min post har börjat försvinna. Ett adresserat kuvert som kommit fel kastade grannen in en kväll. För någon dag sedan hade tidningsbudet hittat ett adresserat kuvert till mig som han lagt in i min morgontidning. Och så är där ett brev jag skulle fått för två veckor sedan men som ännu inte dykt upp. Det brev som berättar att jag skulle ha fönsterputs i tisdags. Som jag ändå visste eftersom jag bara råkade ställa frågan högt. Jag förstår inte vad problemet är. Här är flera aktörer som delar ut post och nu i sommartider så är det vikarier. Fördelen jag har är att nästan alla räkningar kommer som e-faktura. Annars gäller det att hålla kolla på vilka brev som man kanske förväntar sig och efterlysa om något inte kommer. Vilket är svårt att veta, men som kund har man ett ansvar att betala räkningar i tidoavsett om de dyker upp eller inte.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra i sommar när jag är ledig. Kanske dags att sopa av balkongen? Och ladda ner någon ljudbok? Eller ska jag göra någon dagsutflykt så långt flärdtjänst får lov att köra? Men jag blir bara otålig, stressad och irriterad av att göra utflykter som inte har någon praktisk nytta.

Positiv stress #181

Det blev väl precis så kaotiskt som jag inte kunnat föreställa mig. Och ändå helt okej. Jag trodde att jag under morgontimmarna skulle hinna utföra lite eget arbete, men det ringde direkt ett akutsamtal som vände upp och ner på allting. Ändå hann jag i tid till både mitt 3-timmarsmöte och mitt 4½-timmarsmöte. Men det blev en väldigt långt dag. Plus att jag bara fick sova 4 timmar i natt.

Morgondagen är också ett oskrivet blad just nu – jag är redan fullbokad och kan inte gå förrän allt är färdigt, men det tillkommer utöver det ännu mer minut för minut. Men det är alltså bara i morgon också som det kan vara kaotiskt och med en lång arbetsdag. Sedan drar jag ur pluggen och går på min 10 veckor långa ledighet. Det är nog därför dessa båda kaotiska dagar trots allt är helt okej och uthärdliga.

Men det har ändå varit intressant i dag av andra anledningar. Efter arbetstid pratade jag med en gammal… öh… vet inte hur jag ska beskriva relationen. Någon jag arbetade med för 15 år sedan (typ) och som jag kommer väldigt bra överens med. Vi utövade informationsutbyte innan jag lämnade jobbet. Och vi kan väl säga så här… ingen annan kommer överens med denna person.

Däremot så såg jag ett annat gammalt spöke som inte hälsade eller pratade med mig. Tydligen är jag fortfarande efter ett år misstänkt för oegentligheter…

Semesterspurt #180

På tal om stress…

Just nu befinner jag mig i första stadiet; Try to finish everything before you leave! AAAHHH! Eller, det är mer en konsekvens av andras panik där de drar med mig i fallet. Plötsligt har man kontaktat mig från flera håll och kanter om att de vill att jag ska hjälpa göra klart innan de går på semester?! Jag visas ingen hänsyn eller förståelse för att kanske jag också har arbetsuppgifter som jag vill bli klar med innan jag och andra går på sommarsemester. Skillnaden är att jag gör klart saker som är ”mina” och jag involverar inte andra eller kräver att de ska bistå mig. Så vad gör jag då? Tja, jag ställer upp. För jag förstår att det är brådskande, men det var det för en  månad sedan också. Varför kontakta mig nu, sista veckan, innan alla går på semester?

Är jag irriterad? Måttligt. Jag har blivit luttrad och gör det jag kan och hinner under arbetstid. Mina egna arbetsuppgifter? Tja, de försvinner inte. De blir bara lite… dammiga(re).