Vroom? #178

Vilken tur att jag nu är klar med projektet jag varit uppbokad av under 3½ år! Det betyder att jag kan släppa jobbet som systemadministratör för system A. För i dag påbörjades nästa projekt där jag som systemadministratör för system B ska göra en stor förändring i systemet. Som jag trodde kunde vänta till i höst, men där jag i dag fick veta att jag måste påbörjat arbetet senast denna vecka och bör arbeta med hela sommaren (ensam – bara jag har kunskap och behörighet). Vilket tur att jag inte har semester då! Eller, rättare sagt att jag arbetar en dag per vecka under min semester. En dag som jag hade tänkt använda till annat som att hinna med fem dagars arbete på en dag – varje vecka i sommar. Men så tillkom då det här andra. Det blir spännande.

Hur yttrar sig stressituation nu igen?

Min lilla dag #177

Skräckslagen är väl det rätta ordet. Sjukgymnasten drar i nästa vecka ut mig i skogen utan rollator. Jag fick tillstånd att ta med mig åtminstone en krycka. Det kan bli… spännande?

Det är mer stressreaktion än panikångest som leder till att jag inte kan djupandas. I ett år har jag försökt få tag i en psykolog för någon typ av avslappningsövningar eller nåt. Jag har verkligen sökt och försökt få tag i något/någon. Helt omöjligt! Men så fick jag i dag en idé… Arbetsgivaren fixar en kontakt då det tydligen fanns ett avtal någonstans som kunde användas. Och där är ingen väntetid. Jo, när jag sökte runt på nätet så läste jag ett tips om att arbetsgivare (inte min specifikt) också har ett ansvar för den som söker vård men inte kommer i kontakt med vård.

Som vanligt blir det aldrig som man tänkt sig när man försöker planera sin arbetsdag. I dag blev det ingen lunch då jag hastigt och lustigt skulle introducera en ny läkare på jobbet. Och då menar jag introducera. Det var länge sedan sist och då tog det 30 minuter. I dag satt jag 4 timmar och gick verkligen igenom allt som en doktor behöver veta när det gäller administration. Jag tror det gick bra. När jag undervisar pratar jag gärna hål i huvudet på folk. Men det som är lite roligt är när jag får prata med ett ordbruk som ligger på läkarnivå. Eller, roligt? Det är befriande (då jag är så nördig) att slippa försöka förenkla saker på ett pedagogiskt sätt.

I morgon blir det också en konstig arbetsdag. Jag missar tre timmar arbete bara för att jag ska få fönsterputs hemma. Och så kom jag på i skrivande stund att jag behöver förbereda ett möte jag har i morgon. Ack. Hoppas jag inte kan sova i natt så jag hinner tänka ut vad det är jag ville med mötet. Trots allt är det jag som är sammankallande.

 

Målgång Blogg100 #176

Ja, men det var väl inte så svårt? Dag 100 i Blogg100 är nu avklarad. En enkel utmaning för någon som bloggat i vått och torrt i över 15 år. Jaja… Men kanske jag nu kan ta någon ledig dag emellanåt?

Det som varit jobbigast med utmaningen? 1. Att känna ett tvång. 2. Att komma ihåg att tagga.

Fördel? Ingen, egentligen. Svårt att säga om jag fått några nya läsare – åtminstone ingen som kommenterat inlägg mer än de trofasta.

Övrigt som är varken positivt eller negativt? Tja, månadsstatistiken har skjutit i höjden med cirka 5000 fler läsare per månad under denna 100-dagarsperiod.

Kommer jag att delta i en sådan här utmaning fler gånger? Nja. Jag ser ingen vinst med det. Kanske jag också har mig själv att skylla som inte varit aktiv hos andra bloggare som deltagit i utmaningen. Jag har inte läst någon för mig ny blogg. Jag är för lat för det. Förmodligen för att jag inte hemsöker nätet annat än att jag lever på Facebook. Det är där jag läser och kommenterar.

Men okej… Jag ångrar inte utmaningen. Om inte annat bevisar det att vi ändå är många (anmälda i utmaningen) som bloggar. Bloggandet är inte utdött på nätet bara för att det inte längre är populärt när andra mer sociala medier tagit vid.



Blogg 100
Tag #blogg100
målgång 8/6

F-ordet #175

Tekniken går framåt och det är egentligen ingenting man ifrågasätter. Vardagen förändras i det tysta. Nätet och mobiltelefoner samt strömmande musik- och tv-tjänster. I dag en självklarhet som faktiskt inte funnits så länge.

Däremot så undrar jag väldigt mycket över en tekniskt omodern sak som inte verkar ha utvecklats. Faxen. På jobbet är den fortfarande en nödvändighet och det är för mig totalt obegripligt. Som detta att jag kanske måste faxa en journalhandling till en annan vårdgivare. Först måste jag skriva ut denna journaltext på papper. Sedan lägga den i faxen (okej, det är en ”modern” fax, det vill säga en kopiator med multifunktion) och sända. Lite slöseri med papper eftersom jag måste kasta det jag faxat och mottagaren får ett faxpapper som ska skannas och därefter kastas.

Jag tänker – mobiltelefoner har vi trådlöst kopplat ihop med skrivare, cloud och så vidare. Särskilt Ipone och Apple har en bra dela-funktion. Varför kan vi inte elektronsikt dela data på ett enklare sätt än att behöva faxa? Det smärtar tekniknörden i mig så fort jag måste använda en fax.

Okej, det finns andra tekniska lösningar inom vården med tanke på sekretess, men begränsningen i dag handlar om alla har så många olika datasystem som inte är kompatibla med varandra. Därför lever faxen kvar. Den tekniskt mest farliga varianten av att råka sprida sekretess till obehöriga. Sanslöst.

Någon dag måste jag komma ihåg att skriva om det jag verkligen avskyr. Patientjournaler tillgängliga på nätet för patienter. Journalen ägs av vårdgivaren. Journalen är ett arbetsdokument. Hade patienter förstått det hade de kanske också kunnat handskas med det förtroende de ges när de får behörighet att läsa sina journaler.

Roll spelar roll #174

Trots en väldigt seg och sömnig dag, så piggnade jag till lite när jag fick frågor kring mitt yrke. Man var helt enkelt nyfiken på hur utbildningen såg ut, hur arbetsmarknadens såg ut, vilka arbetsuppgifter man kunde förvänta sig och så vidare. Det känns som om jag aldrig någonsin släpper min yrkesroll. Och jag går igång på det. Det som var lite uppfriskande var att jag fick frågor. Aldrig, någon, någonsin… har frågat mig något kring mitt yrke. Ingen har verkat vara intresserad.

För nu ganska många år sedan blev jag intervjuad i facktidningen om hur det var att vara så ensam som man inom mitt yrke och hur min omgivning ställde sig till det. I dag är inte genusaspekten så intressant längre (jag är inte lika ensam som man heller längre), men det jag sa då (i facktidningen) gäller fortfarande; mitt yrke är så anonymt att ingen kan relatera eller ens veta vad det är de vill veta och därför är det heller inget som man diskuterar.

Fortfarande är lite svårt att reda ut varför jag egentligen valde det yrke som jag gjorde och jag går inte in i det här och nu (då jag skrivit om det så mycket tidigare här i bloggen). Men frågan är varför jag så troget stannat kvar i yrket? Det är i dagarna 22 år sedan jag blev klar med min utbildning och jag såg det aldrig som en karriär eller ett yrkesval. Det skulle bara vara något temporärt jag skulle hålla på med i ett år för att få lite betänketid inför universitetsstudier. Men jag är envis till person och har sett utvecklingsmöjligheter inom yrket som i sig inte har några utvecklingsmöjligheter. Jag har pushat på och försökt penetrera allt motstånd som kan ha funnits. Jag vill bli bättre i det jag gör. Och jag vill att min arbetsplats ska utvecklas. Där jag sett mig själv som en nyckelperson med förmåga att göra just det. När jag blir väldigt trött på jobbet (ja, jag har sådana dagar också) och hotar med att säga upp mig i protest över något, så skrämmer jag folk. Tydligen har jag fått en betydelse som är större än min egen uppfattning om mig själv. 😉 Nej, jag är inte seriös. Bara envis och väldigt… envis. Jag gillar det där med att ta ansvar och förbättra min egen kompetens likväl som utvecklingen av arbetsplatsen. Varför?

Svaret är i sig enkelt, men förklarar egentligen ingenting. Jag har sett brister med förbättringspotential. Tidigare har ingen varit intresserad att åtgärda problemen och det har jag känt som frustrerande och inkompetent. Jag är inte bara envis – jag har väldigt stark arbetsmoral också. Samt att jag inte gillar att flyta med som en död fisk och låta strömmen okontrollerat föra mig någonstans. Så oavsett vilket yrke jag hade haft, eller varit, så hade jag inte stått ut med brister eftersom jag trots allt lägger så mycket tid på att befinna mig på en arbetsplats. Jag kan inte bara lyfta lön utan att ifrågasätta hur arbetet fungerar. Och just därför är jag också väldigt svår att arbeta med då jag inte accepterar att man bara ser till sin egen personliga situation, utan man måste intresserar sig för helheten på en arbetsplats. Hur arbetar vi tillsammans? Vilka ruiner och regler gäller? Hur skapar vi en gemenskap? Vad vill vi uppnå? För vem gör vi jobbet? Gör rätt person rätt arbete? Och jag lägger mig i allt. Just nu med stark uppbackning. För det är något jag kämpat för. Oförtröttligt. Vilket nu börjar ge utdelning. Man förstår mig och nu finns också ett behov av mig. Det dröjde många år innan jag fick den bekräftelsen. Som viktig i ett sammanhang. Så… jag är nöjd. Och rekommenderar gärna mitt yrke när någon vill veta vad det handlar om.

Alltid något #173

Andningsbesvären är kvar och jag har inte kunnat djupandas på två veckor. Kanske jag borde kolla upp det, men med tanke på att jag till 95 % vet vad det beror på så ser jag ingen nytta. Visst, det kan tyda på hjärtsvikt, lungcancer och så vidare… men tror snarare att jag sätter det i samband med uttrappningen av helvetesmedicinen. För där fanns ett visst skydd mot ångestsyndrom. När jag sänkte dosen återkom panikångesten, stressen och all annan skit, förutom att jag inte fick tillbaka hudsmärtan som var anledningen till medicineringen.

Så jag har börjat höja dosen av helvetesmedicinen igen. Det känns bättre. Men nu ökar också koncentrationen i kroppen och jag får biverkningarna. De som gör mig trött, matt, yr, omtöcknad. Och det är exakt vad jag är ute efter. Det tar udden av stress- och panikkänslor då jag inte orkar bryr mig. Inget kommer upp till ytan lika tydligt. Frågan är bara om detta är tillräckligt för att jag ska återfå normal andning? Om inte; då söker jag vård. En vård som är obefintlig.

Förseningar #172

Den långa arbetsdagen blev onödigt lång. Jag gick från jobbet kl. 16.10 och var hemma 17.50, nästan två timmar senare. Min färdväg tar i normala fall max 20 minuter.

När jag tio minuter efter hämttid ännu inte sett skymten av någon bil, så ringde jag flärdtjänsten… ”Just nu är det många som ringer. Var god prova vid ett senare tillfälle”. Hur många gånger jag fick det svaret vet jag inte, men till sist kom jag fram så jag kunde ange mitt telefonnummer så de kunde ringa upp mig. Det tog bara ytterligare 20 minuter. Och när de ringde mig – äntligen – från flärdtjänsten så kunde de se på gps att min bil kom körande emot mig 50 meter bort.

Förklaring till förseningen fick jag av chauffören, men han hade inte behövt säga något. Det är trafikkaos i dag. Förutom att de stängt en huvudgata från jobbet i sju månader (förlänger min vanliga färdväg med en kvart varje dag) så vad det studentröra. Därför valde vi att köra ”bakvägen” hem då där… aldrig… är… någon… trafik? Utom i dag så klart! När vi nästan var framme och skulle köra ut på motorvägen så omdirigerade jag chauffören till att köra ännu en annan ”bakväg”. Tur det! Annars hade hemfärden tagit ännu längre tid än vad den gjorde. Motorvägen är stillastående.

Jag förstår inte det där med vägtullarna. Köerna är värre än någonsin, även utan studentröra! Men det handlar väl om att det gjorts om så många vägar till bussgator, att det är ännu trängre nu att ta sig fram. Nästan lika många bilar som förr, men mycket mindre fysisk vägyta att ta sig fram på.

Dessutom råkade vi ut för en idiot i dag. Långa köer, inga dubbla filer. Då fick bakomvarande kärring för sig att lägga sig på tutan och sedan köra mot mötande trafik i en kilometer. Sedan svängde hon av på en annan gata – enkelriktat! Åh, vad jag hoppas att hon körde in i en husvägg och blev allvarligt skadad! Och det menar jag. Med tanke på att hon utgjorde allvarlig trafikfara för andra, så vill jag att hon skadar sig svårt och egenförvållat utan att det drabba någon annan. Samt att hon skulle få vänta på ambulans som inte heller skulle kunna ta sig fram i trafiken.

Komma skall #171

Före lite mer än tre år sedan skrev jag om Riksbankens nyhet om att våra mynt och sedlar ska försvinna och ersättas med monopolpengar à la euron. Sedan har det varit väldigt tyst. Men jag gick nu in på Riksbankens hemsida för att se om det fanns någon tidplan. Jo, och vi är snart där. I oktober nästa år får vi hela nya sedlar i valörerna 20, 50, 200 och 1 000 kr. Och i oktober 2016 får vi sedlarna för 100 och 500 kr, plus mynten 1 kr, 2 kr och 5 kr. Inget blir som förr. Eller kanske det är precis vad det blir? I vilket fall som helst försvinner de mynt och sedlar vi i dag är vana vid. Om 10-kronan sägs inget i detta sammanhanget, så den lär bli kvar.

Gamla frågor #170

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa? 
Fem, skulle jag tro. Nej, jag går inte och räknar dem.

Vilken svordom använder du mest?
Jag uttalar aldrig svordomar. Däremot så tänker jag ”kuk” väldigt ofta som en svordom. Skulle jag översätta det till något verbalt så skulle det bli ”ojsan”.

Äger du en iPod?
Ja, den ligger och samlar damm sedan många år tillbaka.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Varierar. Jobbdag: 4.45. Fridag: 7.00.

Hur många resväskor äger du?
En stor på hjul.

Var köper du dina matvaror ifrån?
Ica. Men det mesta jag äter kommer från Pressbyrån (som har helt underbara sallader).

Skulle du hellre ta bilden än att vara med på bilden? 
Helst tar jag bild på mig själv så jag kan posera tillräckligt många gånger för att få en bild jag är nöjd med.

Vilken var den senaste filmen du såg? 
I dag: Mrs Brown på Netflix. Väldigt bra.

Har någon av dina vänner barn? 
Barn?! De har barnbarn! Sånt händer när en själv och alla en känner är +40.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Kläder. Låter ytligt, men eftersom jag inte längre har ont i magen (hudsmärta) så skulle jag behöva uppdatera min garderob.

Har någon någonsin kallat dig lat? 
Det skulle ingen våga. Min omgivning skulle slå ner den personen direkt.

Tar du medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej, det vore onödigt eftersom de flesta somnar förr eller senare.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
Hur gammal är den här listen egentligen?! Jag har inte spelat någon cd-skiva de senaste tio åren.

Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk?
Till vad? Mjölk har jag på flingor. I övrigt dricker jag inte något av det frågan ställer.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
Mycket möjligt. Jag minns aldrig, för de brukar vara så ointressanta.

Vad åt du till middag?
Rotsaksgratäng med kryddiga korvar.

Använder du huvtröjor?
Vintertid; alltid!

Kan du vissla? 
Ja, men enligt skrock så tillkallar man då djävulen, och det vill jag inte.

Har du någonsin deltagit i en demonstration? 
Nix. Sånt är fjantigt. Riktigt fjantigt. Oavsett syfte. Väldigt kontraproduktivt och bara för inbördes beundran.

Vem var den senaste som ringde dig?
Hämndtjänsten.

Tror du folk pratar bakom ryggen på dig? 
Ja, och jag tror mig veta att de tycker att jag är en jobbig typ.

Tittade du på tecknat när du var liten? 
Nja. Enligt SVT så var det inte tillräckligt kommunistiskt när jag var liten.

Hur stort är ditt närmsta köpcentrum?
Ett kvarter. Nordstan.

Hur många syskon har du?
Inga kända. Tre styvsyskon.

Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen, för vad skulle det vara bra för?

Äger du några band-t-shirts? 
Nope! Finns förmodligen inte i min storlek.

När flög du senast? 
Sånt gör jag inte.

Hur många stolar står runt ditt köksbord?
Fyra.

Läser du för skojs skull?
Förmodligen.

Pratar du några andra språk?
Än svenska? Tja, där är ju engelskan… och lite franska.

Diskar du din egen disk?
Ja, andras disk skiter jag i!

Har du gråtit offentligt?
Kanske? Inget jag lagt på minnet.

Har du en stationär dator eller en laptop? 
En stationär på jobbet. Hemma har jag tre bärbara liksom en på jobbet.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
Ja, det heter att leva i nutid.

Vill du ha några tatueringar eller piercingar?
Det vore ett misstag. Sånt bör man inte ha om man regelbundet måste genomgå magnetresonanskameraundersökningar.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nej, det blir svårt om två tjejer är på dejt. Kanske en person bjuder när det är dejt, men säg inte att det tillhör ett kön.

Kan du kasta macka?
Nej, jag tror inte det. Kräver inte det typ träning? Och varför skulle jag vilja?

Har du någonsin varit på Jamaica? 
Nej, jag gillar inte reggae eller marijuana.

Vem har du varit med på bio?
Typ 15 år sedan – med vänner.

Vem var din favoritlärare?
De flesta var favoriter. Roligast var franskläraren på komvux (superfjolla i kvinnokläder som sjöng gamla franska schlagers).

Vad har du för väder?
Lite småregnigt, nästan +20.

Skulle du någonsin kunna tänka dig att dejta någon med mycket tatueringar?
Inga problem!

Har du en blogg? 
Ja, typ.

Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet?
Kontorskunskap? Jag är en superadministratör.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Tankeläsare.

Har du någonsin blivit attraherad av en oattraktiv?
Ja, jag är inte ytlig.

Gillar du din boendesituation?
Jag accepterar den.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Bortåt fem timmar.

Äter du frukost dagligen?
Nej.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Och här lyfter jag på ena ögonbrynet så det får kramp. Det enkla svaret på frågan är ja.

Hamnade du ofta i trubbel för att du pratade under lektionerna?
Nej.

Vilken är din favoritfrukt?
Just nu suktar jag efter jordgubbar.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Nej, jag försöker tänka på det dagliga intaget.

Hur gammal blir du din nästa födelsedag?
45.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Enormt! Men jag förlåter jag själva.

Tror du på liv på andra planeter?
Vet inte om jag måste tro? Jag har inget svar.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Det brukar räcka med att jag öppnar jobbmejlen.

Tror du att gud är en man eller kvinna? 
Definiera Gud!

Vad var det senaste du åt?
Det jag skrev ovan om middag.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller det motsatta?
Det handlar mer om person än om kön. De jag inte kommer överens med är de som har fördomar om mig.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Ingen vet. ”Det lät fint” är enda förklaringen jag fått.

Gillar du senap?
Ja, bara det inte är Slotts.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm? 
Hellre med än utan.

Sover du på sida, mage eller rygg?
Sida sedan tre år tillbaka. Funderar på att börja på mage igen. Gick inte under de år jag hade hudsmärtan.

Har du någonsin köpt något från eBay?
Nix.

Tycker du om att krama folk?
Inte spontant, nej.

Skulle du säga att du är trendig?
Jag är tidlös.

Äger du en digitalkamera?
Ja, två som jag aldrig använder.

Om någon som du inte var intresserad av bjöd dig på en dejt, hur skulle du reagera?
Testa mig!

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars?
Nej, usch!

Stör det dig om någon säger att de ska ringa, men inte gör det?
Nej, jag har inga förväntningar. Själv är jag väldigt dålig på att ringa tillbaka. Det händer liksom aldrig.

Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta?
Jag minns ingenting.

Tycker du att du är attraktiv?
Inte med min övervikt. Utan övervikt tror jag att jag är rätt alldaglig.

Vad är du allergisk mot? 
Officiellt ingenting. Inofficiellt… gräs/pollen.

Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
Nej, men jag äter extremt lite och sällan kött.

Vad skulle dina barn heta?
Ingen aning.

Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där? 
Orka! Nej, det står inte så – jag orkar inte rycka till mig en bok.

Vad har du på dig? 
Kläder, glasögon och fårskinnstofflor. Mitt i sommaren?! Ja, jag ser lika dåligt året om.

Vad var den senaste musik du lyssnade på?
Mr. Probz just nu i lurarna.

När nog är nog #169

Okej, så min vikt har blivit ett projekt. Lite chockad upptäckte jag att jag gått ner cirka 10 kg i år. En bra start, men nu måste jag engagera mig och aktivt göra något för att gå ner ännu mer. Hur jag ska gå tillväga? Enkelt. Det handlar om att tillföra och ta bort. Genom det hoppas jag uppnå en balans som gör att jag går ner i vikt. Jag kommer inte följa program eller mäta/väga mat. Disciplin vet jag att jag har om jag sätter mig för något. Och kunskap om näringslära har jag också sedan tidigare. Det som kan fälla mig är egentligen bara en sak – stress. Ska allt fungera måste jag vara närvarande i huvudet.

Jag har nu gått på sjukgymnastik i nästan ett år. Det hjälper också. Samt att jag där visat på att jag har disciplin när det gäller. Och jag har gjort det förr. Jag kan göra det igen. Hoppas jag… det är lite vanskligt att påstå något som jag också motbevisat genom att ha gått upp i vikt. Moroten är annars att ålder också gör att jag verkligen behöver gå ner i vikt. Jag är inte så ung längre. Sådant som ligger i min makt att åtgärda borde jag ta itu med. Andra saker kan jag inte påverka som rör hälsa. Men övervikt ihop med ms är inte en bra ekvation.

Frihet bakom hörnet #168

En halv liter bryggkaffe var vad som behövdes för att bryta migränhuvudvärken. Det var ju bra. Nu vill jag bara slippa lufthungern som jag haft sedan i måndags. Vad den beror på kan vara lite vad som helst, men jag gissar på kombinationen övervikt och panikångest. Men varför har jag fått lufthunger nu? Både vikt och panikångest har jag haft betydligt längre än en vecka. Lufthunger? Ja, när man inte kan djupandas (eller gäspa). Kanske stressen också är en faktor i det hela?

Men nu är jag ledig ett tag! Kommande vecka innehåller endast en arbetsdag. Därefter en normal arbetsvecka. Och sedan… semester… i nio veckor. Jag behöver nog ledighet nu. Jag är sliten av årets alla hemskheter som jag fått utstå vad gäller arbete. Sömn och vila har varit en bristvara.

I dag blev jag dock färdig till att fylla i en blankett som skulle vara inskickad senast… öh, januari 2014. Som sagt – det har varit ett stressigt år.