Fuck! #258

Det märktes inte nämnvärt i min jobbmejl att alla var tillbaka från semestern i dag, men i och för sig har jag inte lyssnat av min röstbrevlåda. Kanske det är chocken över att vara tillbaka på jobbet som gör att ingen försöker kontakta mig? Jag var duktig som inte kollade min mejl de veckorna jag hade semester och skulle gärna vilja fortsätta vara duktig, men officiellt är jag i tjänst. Okej, bara nästan. Och inte på så sätt att det föranleder mig att kolla mejlen på min fritid. Ja, jag är ledig efter arbetshelg. Och nej, det finns inget krav på att jag ska vara tillgänglig när jag är ledig. Men det känns fortfarande bäst att försöka ha kontroll över vad som dimper ner i mejlen när jag är ledig även om jag inte kan åtgärda mejlen. För det mesta förpassar jag dem till historikfolder utan åtgärd då det är för ointressant för mig att någonsin bry mig. Japp, det är massmejl där mycket inte är riktat till mig men som ändå tar tid i anspråk att läsa igenom. Att spara alla mejl till de dagar jag är i tjänst skulle innebära att jag inte skulle hinna göra något eget arbete eller ens hinna läsa igenom alla mejl. Mejlbördan är så pass omfattande. Vilket jag är på väg att åtgärda genom en liten idé jag fått.

Annars är det som vanligt så här en fridag efter en arbetshelg. Trött, sliten, vilar, gör inget, låter tiden gå. Kanske inte någon större skillnad jämfört med alla mina övriga dagar, men jag känner skillnaden. Åh, vad jag saknar mina knarktabletter! Tre år sedan jag kunde ta dem och märkligt nog vill doktorn inte skriva ut amfetamin?! Ibland känner jag mig felfördelad jämfört med alla andra som har ms. Jag tål heller inte helvetesmedicinen jag tagit i tre år, och får ingen ersättare för detta trots att alternativet är snällare och mer effektivt. Återigen den rädda doktorn.

Egentligen tycker jag inte – som jag också alltid sagt – att ms är något märkvärdigt, hemskt eller fruktansvärt. Det jobbiga är omgivningen som bemöter mig med ifrågasättande och är oförstående och inte särskilt intresserad av fakta. Det är jag innerligt trött på. Därför har jag nu beställt en tygpåse som jag själv designat (nåja). Jag älskar tygpåsar! De använder jag på jobbet när jag släpar runt på viktiga papper och pärmar mellan alla möten jag deltar i. Med nya tygpåsen så tvingar jag min omgivning att inte ignorera mig, och kanske det också leder till adekvat diskussion. Hoppas jag.

||||| 0 I Like It! |||||