Gnällspik #267

Vardagen på jobbet är här. Det var lugnare i fredags eftersom det var fredag. Men i dag… Stressen är… inte öronbedövande, men något liknande. Jag har ännu inte märkt någon skillnad av att ha släppt mer än hälften av mina arbetsuppgifter, vilket möjligen kan bero på att vi ännu inte gått ut med den information. Men jag märkte i dag ganska tydligt hur påverkad jag blir av stressen. Fysiskt. Och jag svalde liksom bara allt det där som jag inte längre arbetar med. För att undvika diskussioner.

Ett problem är att man vill att jag ska delge alla de dagar då jag mår dåligt i min ms. Det vill jag inte. Frågan man hur jag mår eller i vilket status jag befinner mig i (2-3 läkare som jag arbetar med att enskilt frågat mig – enbart i dag). Jag tror inte det är något de anar genom att se på mig, utan det är väl mer att det är första gången efter semestern de sett mig och av omtanke är nyfikna. Men jag viftar bort det. Jag berättar gärna länge och ingående om ms, men bara på ett generellt plan i utbildningssyfte. Jag vägrar prata om mig själv då jag måste känna efter vilket förstärker sjukdomskänslan. Utsätt mig inte för det. Läs då hellre min blogg.

Kanske dagen blev extra stressig av att jag skulle hinna med ett heltidsjobb på två timmar. Övriga sex timmar satt jag på möten – utan rast eller lunch. Vilket också känns i ryggen då jag inte kan sitta så länge.

Dagen blev ännu längre än så. Flärdtjänst. Jag hade arbetat min dag 15.30. Fick bil till 16.25. Bilen kom 16.47. Jag skulle vara framme senast 17.00. Jag var framme 17.21. Vilket betyder att min hemfärd på sex minuter tog en timme. En timme som inte har något innehåll mer än väntan. Hade jag bara haft en bra ljudbok…

I går beställde jag läsglasögon då det drar ut på tiden innan jag kommer till ögonläkare och optiker.

I dag beställde jag knarktabletter akut. Kanske de finns att hämta om en månad…

||||| 0 I Like It! |||||