Dag: <span>7 september 2014</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Är det inte meningen att man ska ha lite vånda så här inför en ny vecka? Eller, är det så nödvändigt? Jag vet alltid hur mina veckor ser ut då det bara är följa kalendern där jag antecknat precis allt jag måste göra. Det enda som känns lite fattigt för nya veckan är antalet lediga dagar. En. Resterande sex dagar är arbete, men å andra sidan så är jag verkligen ledig min ynka fridag – ingenting inbokat mer än sängläge. Det jag kan sakna just nu är sommarens långledighet som jag hann vänja mig vid. Än har jag inte vant mig vid 6-dagars arbetsvecka.

Förhoppningsvis hinner jag något på jobbet om jag nu ska vara där så många dagar nästa vecka. Det hänger lite på om dörren får vara stängd eller ej. Men några gånger måste jag sticka ut huvudet och interagera med min omgivning. Trots att antalet möten måste elimineras helt, så är jag beordrad till visa möten eller vad man ska kalla det för. En ny läkare behöver grundläggande administrativ introduktion. En klass med studenter kommer också och vill veta hur yrkesrollen ser ut. Och så har jag två fackliga möten, ett med arbetsgivaren och ett med andra ombud. Har jag fler inbokade möten? Jag är osäker.

Det värsta är att jag trots en lång arbetsvecka måste jobba in tid för att inte hamna på minussidan när jag går till sjukgymnasten. Jag skulle ju slippa det eländet (övertid, jobba in tid) genom att få rehab-penning från FK. Men jag har inte hört ett ljud. Inte fått någon respons. Av läkare som lovade skicka in intyget.

Och när jag väl får rehab-penning uppstår nästa problem. Då ska jag arbeta 7½ timme mindre per vecka eftersom FK betalar min tid. Vem sköter mina arbetsuppgifter för den tid jag inte får/ska arbeta? Ingen! Kan det tro… typ… påverka min stress?!

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen

Kommentarer stängda

Söndagar inleds på samma sätt. Så fort morgontidningen kommer letar jag upp tv-bilagan och börjar kryssa för allt det jag ska spela in under veckan, för att därefter programmera min TiVo. Även om jag har många förprogrammerade serieinspelningar, så behöver jag komplettera. Allt som allt tar denna söndagsrutin närmare en timme. Där är så mycket att dubbelkolla. Kommande vecka ska jag bara spela in 31 tv-program.

Tittar jag osunt mycket på tv? Nej, jag tror inte det. Det finns dagar (tror jag – inbillar jag mig) då jag inte ens startar tv:n. Så tittar jag på allt jag spelar in? Nej. En del inspelningar gör jag av nyfikenhet men raderar efter att ha sett en minut. Jag har dåligt tålamod. Och en del inspelningar, eller serier, tröttnar jag på och slutar följa där jag kan ha spelat in flera veckors avsnitt. Men det är särskilt långfilmer jag raderar utan att ha sett. Är det något jag inte har tålamod med så är det långfilmer. Det har inte med längden att göra, utan det där att handlingen är så begränsad och ytlig. I serier finns många parallella handlingar och över tid finns också fördjupning av karaktärer.

Jag följer väldigt många tv-serier, främst amerikanska (men inte skratt-på-burk-komedier). Eftersom jag aldrig tittar på utsändningar, utan endast tittar på sådant jag spelar in, så dröjer det ibland innan jag tittar på det jag spelat in. Då blir det maratonsittning framför en series flera avsnitt.

Jo, ovan är ju bara det jag spelat in på TiVo. Jag har ju också Netflix och Viaplay. Men jag tittar ändå bara lite då och då. För det som går före tv-tittandet är jobb, sömn, mitt hem, träning och så vidare. Det mesta cirkulerar kring det, inte tv.

Senast jag såg något på tv? Äh, det har gått 10 timmar och det lär gå ytterligare 2. Vad jag ska se härnäst? Ha! En långfilm som jag sett 2-3 gånger tidigare. Nätet. Gammal och numera skrattretande. Filmen och jag.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Film Netflix Teveserier Tv Viaplay

Kommentarer stängda