Gående #377

Varje morgon ska jag utöva någon typ av motion enligt den rehab-åtgärd jag har. Oftast betyder det lite träning i sjukgymnastens lokaler, men det finns dagar då egenträning gäller. Det där sistnämnda är inte så kul när man ser dåligt, måste ut i morgonmörkret (solen går upp vi 09-tiden, men jag måste ut mellan 07-08), och just nu ösregnar det. Men de har också varnat om blixthalka. Nej, då är det inte något jag ser fram emot. Att bli dyngsur. Paraply är att glömma när två händer ska manövrera en rollator. Och är det halt är rollator absolut inte kul. Men jag gör det ändå. Jag har i det här fallet en stark karaktär. Det enda som egentligen oroar mig lite är att behöva gå ut med rollator tidigt på morgonen när det är mörkt. Här är ganska mycket överfall som involverar både skottlossning och knivskärning. Oftast är det mobiltelefonen de är ute efter, men rätt ofta rör det sig om rena vansinnesdåd (i och för sig är alla överfall det) utförda av narkotikapåverkade personer. Jo, här ska visst vara ett sådant där boende för narkomaner någonstans. En vardag kl. 07 är det mycket folk ute som är på väg till spårvagn, men där jag går är det mörka bakgator i dåligt upplysta kvarter. För det finns ingen annanstans att gå.

I morgon ska jag ut. Men inget av ovan är det jag egentligen funderar på. Min djupa fundering handlar istället om jag ska gå min runda med- eller motsols. Variationerna är begränsade.

Jonglör #376

Facebook är bättre än blogg och Twitter. Åtminstone är det där lättast att ge efter för impulser och skriva det som gör mig mest frustrerad för stunden.

 

Men det där med min kalender är faktiskt något som är komplicerat. Väldigt mycket kausalitet där en liten förändring i ekvationen raserar allt genom en dominoeffekt. Ändå måste jag nu lägga en exakt plan för hela nästa år, men vet att det kommer att ändras från dag till dag när jag väl är inne i det nya året. Men för att kunna parera så gott det går, så måste jag ändå ha kännedom om så mycket som möjligt för kommande år redan nu. Att det sedan är det eviga pusslandet trots detta, får jag försöka stå ut med. Jag kan inte hinna allt, men jag måste försöka kunna prioritera bland alla förändringar som ändå kommer att inträffa.

Nej, jag använder inte excel för att få min tid att gå ihop. Liknelsen har att göra med att allting är så inrutat i små, små celler som emellanåt måste kastas om ordningsmässigt.

Samtidigt behöver jag ett inrutat liv. Synd att lagt kort aldrig ligger.