Dag: 18 december, 2014

Ske min vilja. Jag behövde inte säga så mycket vid dagens möte, för jag hade redan fått med mig cheferna i förväg. Därför blev det ett beslut för andra att rätta sig efter. Och detta har jag haft lite ångest över, eftersom jag inte riktigt visste om jag missuppfattat situationen och därför själv kanske dragit felaktiga slutsatser. Har också förstått att jag ifrågasätts aldrig av personer i chefsposition då de tycker att jag ändå för fram relevanta problemställningar som jag också har lösningar för men saknar beslutsrätten. Jag är nöjd med det förtroende jag visas och tror det beror på att jag genom åren visat vad jag går för. Åtminstone har jag lättare att driva igenom förändringar om det involverar chefer som ”alltid” känt mig. Nyare chefer är mer skeptiska. Inte över det jag framför, utan det att jag har mycket att säga till om utan att själv vara chef. Jag är medveten om att jag kör över människor, men jag har uppbackning.

Ett annat litet minimöte (med ännu en chef) bekräftade också något jag fattat eget beslut om. Jag fick okej. För att administrativt underlätta för läkare så kommer jag att ta på mig att utföra vissa av läkarnas (enligt lag) ansvarsområden. För det första så kan jag det rent praktiskt och gör det korrekt. För det andra blir det en delegering till mig. Som garanterat ökar patientsäkerheten även om det är jag och inte en läkare som utför jobbet. I slutändan är det ändå ett läkaransvar, oavsett vem som utfört jobbet.

Hur många chefer har jag? Öh… En? Men ibland arbetar jag med chefer som har annan personal under sig och som är mina arbetskamrater (inte kollegor). Och ibland arbetar jag direkt med chefens chef, eller chefens chefs chef. På tal om det stod jag i går bakom chefens chefs chefs chef när jag var på Pressbyrån. Min chefs chefs chefs chefs chef känner jag inte, har nog aldrig träffat, men däremot så har hon tidigare varit gift med en läkare jag arbetade med för 15 år sedan. Liten värld. Hur många anställda är vi? 51 000. Därmed är det ganska kul att jag och har kontakt med chefer som är på tre (av fem) nivåer ovanför mig. Och att jag rör mig mellan alla personalkategorier, verksamheter och städer. Hur det blivit så är lite oklart, men där är alltid någon som känner någon som vet vem jag är och då får jag en massa inbjudningar till möten, samtal, mejl och så vidare som jag nappar på. Mitt kontaktnät är enormt. Plus att jag arbetar med så många saker. Det är sånt som sammantaget ökat på mina kunskaper och som också gör att jag är med överallt och kan ta diskussioner med chefer utan att gå i egen chefslinje. Jag kan komma in från sidan.

I förra veckan träffade jag min elevs lärare där jag fick höra att på skolan så var mitt namn väldigt ofta förekommande i uppsatser, att jag var källhänvisning till det mesta som studenterna skrev om i sina examensarbeten. Åh?

Ibland skulle man kunna tro att jag är en kändis.

Hybris.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed