Månad: december 2014

Just nu känns det som om jag är förkyld varannan vecka, vilket känns så där lagom kul även om det är en liten silverkant i tillvaron. Mitt överaktiva immunsystem har gjort att jag nästan aldrig varit förkyld de senaste 15 åren, vilket därmed får tolkas som att jag nu har en nivå där bromsmedicinen gör verkan och jag har just nu inte ett lika aktivt immunförsvar som annars. Men jag avskyr att vara förkyld. Halsont, bomullskänsla i hela huvudet, snorig och så vidare.

Enda riktiga fördelen är att det aldrig är långt till en ledig helg för återhämtning. Visst, det är en form av självbedrägeri, för där är ändå några arbetsdagar kvar att genomlida med förkylning innan helgen är här. Har jag tur så är förkylningen ett minne blott när helgen kommer.

Frågan är annars hur pass förkyld jag är när det är dags för sjukgymnastik. Det är inte en form av lättgympa, utan är ganska hård träning. Och sånt får man inte göra då man är förkyld. Hur var det nu de sa? ”Är du förkyld får du aldrig träna så pulsen går upp”. Alltså får det för ovanlighetens skull bli ett stretchpass på sjukgymnastiken. Eller… Jag kan glömma konditionsträning och istället rikta in mig på styrketräning.

På tal om styrketräning. Efter 1½ års träning så har jag blivit starkare i armarna. Men vad har man för nytta av det? Egentligen?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Comments closed

Självklart har jag en tjänstetitel. Som jag inte är nöjd med då den är blaha. En tjänstetitel som varken beskriver vilken funktion jag har eller vad andra kan förvänta sig att jag ska arbeta med. Och jag vet inte vad jag arbetar med.

Bakgrunden till att jag inte vet vad jag har för funktion, beror på att det skiftat. Jag hade en grundtjänst för femton år sedan. Jag visste exakt vad jag arbetade med och det visste också alla andra. Men så fick jag släpp de arbetsuppgifterna och under fem år täcka upp för kollega som blev akut (allvarligt) sjuk men som hade arbetsuppgifter som egentligen inte matchade min tjänst eller utbildning. Därefter gick jag själv på universitetet och har två utbildningar därifrån. Och blev av med mina arbetsuppgifter igen då kollega tillfrisknat och kommit tillbaka. Därför begärde jag att få täcka upp en vakant tjänst för att ha något att göra. Men ganska snart halkade jag in på sidospår och fick andra arbetsuppgifter på jobbet som jag nu efter 3½ år släppt samtidigt som jag fått ännu en ny arbetsuppgift som ingen vill att jag har, samt fick en arbetsuppgift som jag redan hunnit avsäga mig. Nej, ingen vet vad jag har för ansvarsområde längre. Min grundanställning finns och jag är kvar hos samma arbetsgivare. Jag har hela tiden något att göra, för mycket dessutom. Mycket av min arbetstid läggs numera på att jag ska närvara på olika möten som någon sorts konsult, koordinator eller ledare. Jag vet inte riktigt.

Därför begär jag ständigt ”ge mig ett tydligt ansvarsområde”, men har inte kunnat få något sådant. Trots att vi har personalbrist inom det jag i grunden anställdes som. Varför? Jo, jag anses som överkvalificerad efter att ha hoppat in överallt och jobbat med allt, samtidigt som jag alltså skaffat en högre (utbildningsmässig) kompetens. Jag är tydligen en karamell man vill suga på. Ja, alltså… Man ska fundera och återkomma, för man vill ha kvar mig och min kompetens, men vet inte i vilken form. Tydligen är det också så att jag genom alla sidospår på jobbet uppvisat ett behov som aldrig tidigare synliggjorts. Man visste inte att man behövde utföra det jag genom åren utfört. Ribban har höjts och min (avgränsade) enhet har nu blivit kvalificerad mycket tack vare mig. Nå, men… ge mig ett uppdrag!

Jag känner mig outnyttjad även om jag knappt hinner med något på jobbet. Hade jag själv haft några önskemål, så hade jag framfört dem. Men jag har absolut ingen aning om vad jag vill på jobbet och jag vet inte vad man vill ha mig till. Det känns frustrerande, en otålighet. För att få tiden att gå så utför jag just nu icke-kvalificerade arbetsuppgifter och det har blivit ifrågasatt (inte av mig). Diskussion pågår att det jag gör ska läggas över på någon som inte har utbildning alls, det skulle bli billigare och frikoppla mig till att utföra mer avancerade saker som inte specificeras. Förvirrande? Jo, särskilt det där med att jag inget hinner och har svårt att få tiden att gå. För jag utför inte det jag borde utföra, men ingen kan säga vad det är jag ska utföra.

Jag saknar en yrkesmässig identitet. Vad andra med min blaha-titel jobbar med? Jo, de är systemadministratörer eller arbetsledare under chef. Själv är jag… tjänsteman. Närmare än så kan jag inte beskriva mig själv.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering

Comments closed

Lycka är piggelintabletten, för annars vet jag inte hur jag skulle orkat med Benny Hill-dagen som varit.

 

Som jag sprungit runt!

  • Upp till jobbet.
  • Ner i källaren för att byta om.
  • Bort till sjukgymnastiken.
  • Gångövningar fram och tillbaka på sjukgymnastiken.
  • Tillbaka till omklädningsrummet för att duscha och byta om.
  • Till Pressbyrån för att köpa frukost.
  • Tillbaka förbi omklädningsrum och ut genom dörren från jobbet.
  • Ut över gården, över gatan och busshållplatsen, gå längs med hus för att gå in i ett annat hus.
  • Tillbaka längs huset, över gatan och busshållplatsen, över gården och in på jobbet.
  • Ner i källaren, byte till arbetskläder.
  • Upp på jobbet.
  • In på grannavdelning, hittade inte den jag sökte.
  • In på annan avdelning, fann den jag sökte.
  • In på tredje avdelningen, fann inte den jag sökte.
  • Tillbaka till mitt jobb.
  • Ner i källaren, bytte till privata kläder.
  • Upp för att invänta flärdtjänst som var 25 minuter försenade.

Äh, en vanlig åttatimmarsdag. Totalt satt jag ner 1+1 timme. Förstår som sagt inte varför jag ska fortsätta gå på sjukgymnastik när jag inte gör annat än springer runt, runt. Utan musik eller yppiga lättklädda kvinnor studsande framför mig. Annars stämmer det…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Helt fräckt snor jag lite frågor från eponine.se som jag tar och besvarar efter bästa förmåga.

Vad önskar du dig i julklapp?

Jag varken ger eller får julklappar, men ibland köper jag åt mig själv något lite finare och lite dyrare. Men som det är just nu så är där inget jag kastar lystna blickar åt. Min inköpslista är blank.

Vad gör du när du är ensam hemma och ingen ser dig?

Inget speciellt, inget uppseendeväckande, inget som skulle väcka anstöt om nu någon skulle se mig. Förgriper mig inte på höns eller så. Det jag gör mest är att pendla mellan mina olika stationer – soffa, säng och dator.

Vilken egenskap tycker du är viktigast hos en bra vän?

Okonstlad mental närhet, det vill säga att man förstår varandra utan att orda så mycket om det och kan prata om högt och lågt utan att någon tar illa vid sig. Det är svårt att beskriva egenskaper. Att vara vanlig är viktigt. Inget tillgjort. Och det ska vara villkorslöst.

Nämn fem saker du är riktigt bra på!

Ta in (som att läsa av andra, förstå sammanhang, lära mig saker direkt som jag hör). Planering (logistik). Vara snabb och effektiv. Lära ut pedagogiskt. Beskydda de som beskydd behöver.

Skriv om en romantisk händelse i ditt liv!

Sånt går mig förbi. Totalt. Efteråt kan jag bli skakad över insikten om att kanske någon försökt flirta med mig. Så romantik är inget man behöver slösa på mig. Jag är själv inte romantisk, men min tillgivenhet kan ibland tolkas som något mer än vad det är.

Hur ser du ut utan smink?

Som en 44-årig gubbe. Med smink ser jag ut som 75-årig alkoholiserad transvestit. Vet inte riktigt om jag bör – eller inte – ha smink.

Finns det något du tycker är jättegott att äta som andra kan tycka är äckligt?

Inte egentligen. Däremot kan jag och många med mig tycka om sådant som andra inte gillar. Oliver är väl typiskt något sådant som det i Sverige finns två läger för, antingen gillar man det eller inte. I övrigt kan jag inte komma på något. Jag äter ål, spettkaka, brunkål och annat som är typiskt skånskt, men kan inte säga att jag tycker det är jättegott. Eller att andra tycker det är äckligt.

Vad är det mest störande du vet?

Avbrott i koncentration. Särskilt när det är något ovidkommande, något jag störs väldigt ofta av på jobbet. Jag avskyr när man springer in på mitt rum och skriker ut en fråga utan att ta hänsyn som att knacka eller fråga om jag har tid. Och ställs värdlens dummaste frågor som 1) personen själv bör veta, eller 2) handlar om att ett papper fastnat i kopiatorn (jag är inte tekniker, och upptäcker man att ett papper fastnat så kan väl personen själv avhjälpa det?).

Vilken är din skämmigaste favoritlåt?

Jag skäms inte. Jag kan lyssna i timmar.

Rollergirl: Superstar

Vilken är din paradrätt?

Ingen aning. Jag gillar inte laga mat, äter för att jag behöver det och då kvittar det hur det smakar.

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista

Comments closed

Varje morgon ska jag utöva någon typ av motion enligt den rehab-åtgärd jag har. Oftast betyder det lite träning i sjukgymnastens lokaler, men det finns dagar då egenträning gäller. Det där sistnämnda är inte så kul när man ser dåligt, måste ut i morgonmörkret (solen går upp vi 09-tiden, men jag måste ut mellan 07-08), och just nu ösregnar det. Men de har också varnat om blixthalka. Nej, då är det inte något jag ser fram emot. Att bli dyngsur. Paraply är att glömma när två händer ska manövrera en rollator. Och är det halt är rollator absolut inte kul. Men jag gör det ändå. Jag har i det här fallet en stark karaktär. Det enda som egentligen oroar mig lite är att behöva gå ut med rollator tidigt på morgonen när det är mörkt. Här är ganska mycket överfall som involverar både skottlossning och knivskärning. Oftast är det mobiltelefonen de är ute efter, men rätt ofta rör det sig om rena vansinnesdåd (i och för sig är alla överfall det) utförda av narkotikapåverkade personer. Jo, här ska visst vara ett sådant där boende för narkomaner någonstans. En vardag kl. 07 är det mycket folk ute som är på väg till spårvagn, men där jag går är det mörka bakgator i dåligt upplysta kvarter. För det finns ingen annanstans att gå.

I morgon ska jag ut. Men inget av ovan är det jag egentligen funderar på. Min djupa fundering handlar istället om jag ska gå min runda med- eller motsols. Variationerna är begränsade.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Comments closed

Facebook är bättre än blogg och Twitter. Åtminstone är det där lättast att ge efter för impulser och skriva det som gör mig mest frustrerad för stunden.

 

Men det där med min kalender är faktiskt något som är komplicerat. Väldigt mycket kausalitet där en liten förändring i ekvationen raserar allt genom en dominoeffekt. Ändå måste jag nu lägga en exakt plan för hela nästa år, men vet att det kommer att ändras från dag till dag när jag väl är inne i det nya året. Men för att kunna parera så gott det går, så måste jag ändå ha kännedom om så mycket som möjligt för kommande år redan nu. Att det sedan är det eviga pusslandet trots detta, får jag försöka stå ut med. Jag kan inte hinna allt, men jag måste försöka kunna prioritera bland alla förändringar som ändå kommer att inträffa.

Nej, jag använder inte excel för att få min tid att gå ihop. Liknelsen har att göra med att allting är så inrutat i små, små celler som emellanåt måste kastas om ordningsmässigt.

Samtidigt behöver jag ett inrutat liv. Synd att lagt kort aldrig ligger.

||||| 0 I Like It! |||||

Personligt Vardagsblogg

Comments closed

Så vi har sprängt 4-timmarsregeln för hur mycket vi tittar på tv i snitt per dag? Jo, det blir ju lätt så nu när streamingtjänsterna finns med Netflix och Viaplay. Jag misstänker att det är maratontittandet av tv-serier som är en av huvudanledningarna. I väntan på tillkomst av bra tv-serier, så tittar jag på Bones på Netflix. Om det är maratontittande? Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till begreppet. Är det maraton om man ser någonstans mellan 1-5 avsnitt per dag? Jag har tittat på Bones sedan slutet av oktober och är nu på säsong 8 (TV3 visar säsong 10). Maraton för mig är att se 12 avsnitt per dag och vara klar med en säsong på två dagar, men där är jag inte. I det här fallet. Min personliga definition av maratontittande har jag bara efterlevt när det gäller Doctor Who. Och hur fanatisk jag än är vad gäller Doctor Who, så är jag tveksam till att se senaste säsongen (8, new series) då jag ännu inte hört något gott om nya doktorn eller dialogerna (manusförfattaren har fått kritik för att nu ha blivit övertydlig med uppenbara kommentarer till det som visas i bild).

Men om jag tittar så mycket på tv? Nej, inte om man ser till ett genomsnitt. Vissa dagar, väldigt sällan, kanske det blir mer än 4 timmar. Men jag har generellt sett inte tiden till att sitta framför tv:n. Som avkoppling, ibland, men jag känner mig mest stressad av att vara inaktiv och passiv. Om jag inte ska göra något speciellt och har tid för avkoppling, då föredrar jag sömn eller läsa.

Det jag däremot kan säga är att jag aldrig slötittar på tv eller zappar mellan kanaler. Aldrig! Och jag somnar aldrig framför tv:n. Aldrig! Jag är aktiv tv-tittare – när jag väl slår mig ner framför tv:n. Och jag tror summan av mitt tv-tittande är status quo. Jag ser mindre på tv-kanalernas programutbud eftersom jag istället tittar på Netflix och Viaplay. Och ska jag säga något mer om det… så är det att Viaplay är en besvikelse men ibland har små guldkorn.

||||| 0 I Like It! |||||

Netflix Teveserier Tv Viaplay

Comments closed

Trots halvdag på jobbet, så var jag med om mycket. Ja, när jag väl hade lyckats ta mig dit. Flärdtjänsten strulade ordentligt i morse och någon bil kom inte förrän 25 minuter efter jag skulle blivit hämtat. Anledningen var att den bil som skulle kommit slogs sönder av resenären som åkte före mig. Skolbarn med speciella behov kan bli väldigt våldsamma när de blir arga.

Fortfarande ligger jag i fas på jobbet inför årsskiftets deadline. Sammanställning som i dag skickats ut visar att jag klarat 100 % hittills. Andra har kommit upp i 25 %. Detta har jag själv förstått utan sammanställningen och därför fick jag en high five häromdagen. Och efter årsskiftet får jag nya arbetsuppgifter, delvis på grund av detta. Jag är snabb, grundlig och korrekt. I motsats. Halvt om halvt, kanske sant, kanske inte, så blev jag också lovad rejäl löneökning. Visst, det sker på bekostnad av andra men det står ändå i proportion till engagemang.

Jo, jag hann med några personliga möten också i dag på jobbet. Mycket diskussioner. Det är tur jag ligger i fas, för alla dessa möten stoppar upp mitt flow. Men jag slutade ändå i tid och känner inte att jag har något jag inte hunnit med, utan kommer till ett tomt skrivbord på måndag.

Ja, på måndag. Jag har bokat tid med ekonom för att gå igenom lite vårdavtal. Tisdag ska jag undervisa i (indirekt) ekonomi för att hjälpa andra komma upp i de där 100 % inför årsskiftets deadline. Sedan minns jag knappt mer. Mer än att jag nästa fredag ska träffa en lärare som ska göra studiebesök hos mig. Och så är där lite fackligt arbete och en planerad skyddsrond.

Det går i ett och jag fasar lite för att året snart är slut. Eller för att det är så få arbetsdagar kvar på året, att där mest är ledigheter att ta ut trots att jag inte har tid med sådana dumheter. Det blir också ett långt juluppehåll från sjukgymnastiken (tre veckor) men där jag ska få ett personligt program att utföra under alla lediga dagar. Som om det inte räckte med alla de runder jag springer runt dagligen. Jag har verkligen kommit över den där tröskeln med obehaget att vistas ute utan mening eller mål. Nu kan jag gå runt (gata upp och gata ner) för motionens skulle även om obehagen finns kvar oförändrat. Jag är fortfarande yr. Jag blir fortfarande mentalt trött och desorienterad. Jag har fortfarande väldigt svårt med balansen. Men jag har lärt mig ignorera. Jag känner mig ganska färdig med alla strukturerade rehabiliteringsinsatser, och vill snarast återfå min ostrukturerade tid där jag själv kan fördela tid mellan arbete och fritid. En fritid med fortsatt motion. Vi får se.

Kanske jag skulle ta och försöka värdesätta mina lediga dagar lite mer? Trots allt ska jag snart börja jobba helg samt får nya arbetsuppgifter som kräver mer (på jobbet) strukturerad tid där jag måste avstå från alla planerade och oplanerade möten. Men jag skulle få mer arbetstid om jag snart kunde bli klar med rehabiliteringen.

Som jag sagt förut – det där pusslandet förstör mer än det hjälper. Jag förstår att ovan är lite osammanhängande. Jobbar mindre, jobbar mer, sjukgymnastik, egenträning, rehabilitering, fackligt, gamla arbetsuppgifter, nya arbetsuppgifter, möten, löften, ledighet, styrning, spontanitet. Det är en salig röra, men i mitt sinne har jag en klar bild över hur jag vill ha det för att det ska vara optimalt.

För att sammanfatta min önskan:

  • Bli av med förebyggande sjukpenning för att åter börja arbeta full tid (30 timmar per vecka).
  • Slippa sjukgymnastik som inskränker på min arbetstid.
  • Börja flexa igen utan att behöva hålla exakta klockslag för rehabilitering och sjukgymnastik.
  • Kunna ta ledigt spontant för att istället arbeta någon helg (där jag hinner mer ostörd).
  • Landa i nya arbetsuppgifter som kommer 1/1, men också hinna med det som måste vara klart till 31/12.
  • Motionera/träna efter eget huvud (och egen tid).
  • Tid till sömn.

Helgen ska jag njuta av. En sovdag. En motionsdag. En tvättdag. Vänta nu… Jag har bara två lediga dagar. Äh, sova får jag skippa den här helgen också.

Hur viktigt sömn är för mig? Tja, jag sover i snitt fem timmar per dygn, sju dagar i veckan. Mitt sömnbehov på grund av ms är 16 timmar per dygn, sju dagar per vecka. Alltså sover jag knappt en tredjedel av det jag behöver. Därför… tar jag tabletter. För att orka, inte för att sova. Tror jag ska börja benämna tabletterna som piggelintabletter istället för knarktabletter.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Comments closed

Vanan för rutiner sätter inte spår i vardagen. Vi är själlösa varelser som i existensens maskineri interagerar med varandra för att driva mänskligheten vidare, men lämnar få personliga spår av intryck efter oss. Gör något utomordentligt gott eller ont, och du har en chans till att kanske för en tidsbegränsad period i historien bli ihågkommen för dina gärningar. I slutändan har ingenting någon avgörande betydelse. I perspektivet eoner finns det inte någon mening med någonting, men i det lilla perspektivet kan vi smörja varandras vardag och ge sinnefrid. Tillfredsställelse och förnöjsamhet är vårt kvitto vid dagens slut för att orka med ännu en dag. Kanske, kanske morgondagen blir en bättre dag än dagen som varit. Trots allt var väl dagen i dag något bättre än gårdagen? Därför kämpar vi. Med hopp bakom trötta ögon.

Äh, en vanlig knegardag är till ända… Men det lät så futtigt att jag broderade lite.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Comments closed

En månad senare och jag har blivit förkyld igen. Men bara lite lätt, typ en liten släng. Ska ändå bunkra upp med näsdukar och febertermometer. Nej, jag kan fortfarande inte hitta min febertermometer och såg att apoteket kommit med en ny modell. Självklart använder jag bara muntermometer à la elektronisk, men jag vill att den ska mäta snabbt så jag inte kvävs av snor och stängd mun. Äh, det här var inte intressant. Vem är inte förkyld i dessa tider?

Men jag tackar och tar emot en förkylning om jag nu måste välja något mellan förkylning, influensa och vinterkräksjuka. Allt verkar gå samtidigt just nu.

Tja, en ledig vilodag enligt schema. Jag är på väg ut för min dagliga motion, som i dag dock bara kommer att sträcka sig till apoteket och till godisaffären (snus, snus, snus). I övrigt ska jag gräva ner mig i soffan under filt och studera tv-rutan. Förhoppningsvis med något från Netflix. Jag ska försöka blunda när jag råkar starta tv:n och riksdagsomröstning pågår. Om jag inte är intresserad av politik? Jo, mycket! Men jag diskuterar aldrig det på nätet. Anledningen till det beror på att jag tror åsiktsregistrering existerar och ligger en i fatet oavsett åsikt. Vi är på väg dithän. Och det som är PK i dag, är det inte i morgon. Och nätet glömmer aldrig. Är jag paranoid? Nej, förutseende.

Varför har ingen berättat för mig om Serial? Varför har jag inget sett eller hört om den nu mest intressanta podcasten som är en sann kriminalserie i berättarform istället för som tv-serie/-dokumentär? Länk: Serial. Ungefär som radioteater (om nu någon minns vad det är).

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Netflix Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Tv Vardagsblogg

Comments closed