Begränsat #375

Så vi har sprängt 4-timmarsregeln för hur mycket vi tittar på tv i snitt per dag? Jo, det blir ju lätt så nu när streamingtjänsterna finns med Netflix och Viaplay. Jag misstänker att det är maratontittandet av tv-serier som är en av huvudanledningarna. I väntan på tillkomst av bra tv-serier, så tittar jag på Bones på Netflix. Om det är maratontittande? Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till begreppet. Är det maraton om man ser någonstans mellan 1-5 avsnitt per dag? Jag har tittat på Bones sedan slutet av oktober och är nu på säsong 8 (TV3 visar säsong 10). Maraton för mig är att se 12 avsnitt per dag och vara klar med en säsong på två dagar, men där är jag inte. I det här fallet. Min personliga definition av maratontittande har jag bara efterlevt när det gäller Doctor Who. Och hur fanatisk jag än är vad gäller Doctor Who, så är jag tveksam till att se senaste säsongen (8, new series) då jag ännu inte hört något gott om nya doktorn eller dialogerna (manusförfattaren har fått kritik för att nu ha blivit övertydlig med uppenbara kommentarer till det som visas i bild).

Men om jag tittar så mycket på tv? Nej, inte om man ser till ett genomsnitt. Vissa dagar, väldigt sällan, kanske det blir mer än 4 timmar. Men jag har generellt sett inte tiden till att sitta framför tv:n. Som avkoppling, ibland, men jag känner mig mest stressad av att vara inaktiv och passiv. Om jag inte ska göra något speciellt och har tid för avkoppling, då föredrar jag sömn eller läsa.

Det jag däremot kan säga är att jag aldrig slötittar på tv eller zappar mellan kanaler. Aldrig! Och jag somnar aldrig framför tv:n. Aldrig! Jag är aktiv tv-tittare – när jag väl slår mig ner framför tv:n. Och jag tror summan av mitt tv-tittande är status quo. Jag ser mindre på tv-kanalernas programutbud eftersom jag istället tittar på Netflix och Viaplay. Och ska jag säga något mer om det… så är det att Viaplay är en besvikelse men ibland har små guldkorn.

Virr #374

Trots halvdag på jobbet, så var jag med om mycket. Ja, när jag väl hade lyckats ta mig dit. Flärdtjänsten strulade ordentligt i morse och någon bil kom inte förrän 25 minuter efter jag skulle blivit hämtat. Anledningen var att den bil som skulle kommit slogs sönder av resenären som åkte före mig. Skolbarn med speciella behov kan bli väldigt våldsamma när de blir arga.

Fortfarande ligger jag i fas på jobbet inför årsskiftets deadline. Sammanställning som i dag skickats ut visar att jag klarat 100 % hittills. Andra har kommit upp i 25 %. Detta har jag själv förstått utan sammanställningen och därför fick jag en high five häromdagen. Och efter årsskiftet får jag nya arbetsuppgifter, delvis på grund av detta. Jag är snabb, grundlig och korrekt. I motsats. Halvt om halvt, kanske sant, kanske inte, så blev jag också lovad rejäl löneökning. Visst, det sker på bekostnad av andra men det står ändå i proportion till engagemang.

Jo, jag hann med några personliga möten också i dag på jobbet. Mycket diskussioner. Det är tur jag ligger i fas, för alla dessa möten stoppar upp mitt flow. Men jag slutade ändå i tid och känner inte att jag har något jag inte hunnit med, utan kommer till ett tomt skrivbord på måndag.

Ja, på måndag. Jag har bokat tid med ekonom för att gå igenom lite vårdavtal. Tisdag ska jag undervisa i (indirekt) ekonomi för att hjälpa andra komma upp i de där 100 % inför årsskiftets deadline. Sedan minns jag knappt mer. Mer än att jag nästa fredag ska träffa en lärare som ska göra studiebesök hos mig. Och så är där lite fackligt arbete och en planerad skyddsrond.

Det går i ett och jag fasar lite för att året snart är slut. Eller för att det är så få arbetsdagar kvar på året, att där mest är ledigheter att ta ut trots att jag inte har tid med sådana dumheter. Det blir också ett långt juluppehåll från sjukgymnastiken (tre veckor) men där jag ska få ett personligt program att utföra under alla lediga dagar. Som om det inte räckte med alla de runder jag springer runt dagligen. Jag har verkligen kommit över den där tröskeln med obehaget att vistas ute utan mening eller mål. Nu kan jag gå runt (gata upp och gata ner) för motionens skulle även om obehagen finns kvar oförändrat. Jag är fortfarande yr. Jag blir fortfarande mentalt trött och desorienterad. Jag har fortfarande väldigt svårt med balansen. Men jag har lärt mig ignorera. Jag känner mig ganska färdig med alla strukturerade rehabiliteringsinsatser, och vill snarast återfå min ostrukturerade tid där jag själv kan fördela tid mellan arbete och fritid. En fritid med fortsatt motion. Vi får se.

Kanske jag skulle ta och försöka värdesätta mina lediga dagar lite mer? Trots allt ska jag snart börja jobba helg samt får nya arbetsuppgifter som kräver mer (på jobbet) strukturerad tid där jag måste avstå från alla planerade och oplanerade möten. Men jag skulle få mer arbetstid om jag snart kunde bli klar med rehabiliteringen.

Som jag sagt förut – det där pusslandet förstör mer än det hjälper. Jag förstår att ovan är lite osammanhängande. Jobbar mindre, jobbar mer, sjukgymnastik, egenträning, rehabilitering, fackligt, gamla arbetsuppgifter, nya arbetsuppgifter, möten, löften, ledighet, styrning, spontanitet. Det är en salig röra, men i mitt sinne har jag en klar bild över hur jag vill ha det för att det ska vara optimalt.

För att sammanfatta min önskan:

  • Bli av med förebyggande sjukpenning för att åter börja arbeta full tid (30 timmar per vecka).
  • Slippa sjukgymnastik som inskränker på min arbetstid.
  • Börja flexa igen utan att behöva hålla exakta klockslag för rehabilitering och sjukgymnastik.
  • Kunna ta ledigt spontant för att istället arbeta någon helg (där jag hinner mer ostörd).
  • Landa i nya arbetsuppgifter som kommer 1/1, men också hinna med det som måste vara klart till 31/12.
  • Motionera/träna efter eget huvud (och egen tid).
  • Tid till sömn.

Helgen ska jag njuta av. En sovdag. En motionsdag. En tvättdag. Vänta nu… Jag har bara två lediga dagar. Äh, sova får jag skippa den här helgen också.

Hur viktigt sömn är för mig? Tja, jag sover i snitt fem timmar per dygn, sju dagar i veckan. Mitt sömnbehov på grund av ms är 16 timmar per dygn, sju dagar per vecka. Alltså sover jag knappt en tredjedel av det jag behöver. Därför… tar jag tabletter. För att orka, inte för att sova. Tror jag ska börja benämna tabletterna som piggelintabletter istället för knarktabletter.

Det lilla i det stora #373

Vanan för rutiner sätter inte spår i vardagen. Vi är själlösa varelser som i existensens maskineri interagerar med varandra för att driva mänskligheten vidare, men lämnar få personliga spår av intryck efter oss. Gör något utomordentligt gott eller ont, och du har en chans till att kanske för en tidsbegränsad period i historien bli ihågkommen för dina gärningar. I slutändan har ingenting någon avgörande betydelse. I perspektivet eoner finns det inte någon mening med någonting, men i det lilla perspektivet kan vi smörja varandras vardag och ge sinnefrid. Tillfredsställelse och förnöjsamhet är vårt kvitto vid dagens slut för att orka med ännu en dag. Kanske, kanske morgondagen blir en bättre dag än dagen som varit. Trots allt var väl dagen i dag något bättre än gårdagen? Därför kämpar vi. Med hopp bakom trötta ögon.

Äh, en vanlig knegardag är till ända… Men det lät så futtigt att jag broderade lite.

Mixen #372

En månad senare och jag har blivit förkyld igen. Men bara lite lätt, typ en liten släng. Ska ändå bunkra upp med näsdukar och febertermometer. Nej, jag kan fortfarande inte hitta min febertermometer och såg att apoteket kommit med en ny modell. Självklart använder jag bara muntermometer à la elektronisk, men jag vill att den ska mäta snabbt så jag inte kvävs av snor och stängd mun. Äh, det här var inte intressant. Vem är inte förkyld i dessa tider?

Men jag tackar och tar emot en förkylning om jag nu måste välja något mellan förkylning, influensa och vinterkräksjuka. Allt verkar gå samtidigt just nu.

Tja, en ledig vilodag enligt schema. Jag är på väg ut för min dagliga motion, som i dag dock bara kommer att sträcka sig till apoteket och till godisaffären (snus, snus, snus). I övrigt ska jag gräva ner mig i soffan under filt och studera tv-rutan. Förhoppningsvis med något från Netflix. Jag ska försöka blunda när jag råkar starta tv:n och riksdagsomröstning pågår. Om jag inte är intresserad av politik? Jo, mycket! Men jag diskuterar aldrig det på nätet. Anledningen till det beror på att jag tror åsiktsregistrering existerar och ligger en i fatet oavsett åsikt. Vi är på väg dithän. Och det som är PK i dag, är det inte i morgon. Och nätet glömmer aldrig. Är jag paranoid? Nej, förutseende.

Varför har ingen berättat för mig om Serial? Varför har jag inget sett eller hört om den nu mest intressanta podcasten som är en sann kriminalserie i berättarform istället för som tv-serie/-dokumentär? Länk: Serial. Ungefär som radioteater (om nu någon minns vad det är).

Nirvana #371

Jag vågar knappt säga det. Sedan kl. 14.30 i dag har jag inget att göra på jobbet… Men nästa gång jag jobbar så har jag en fin liten hög igen. Det känns nästan lite tomt – och skönt – att ligga så i fas att jag blir klar varje dag. Inkorgen och utkorgen balanserar.  För första gången sedan… december förra året?

Efterpublicering – av någon anledning var min hemsida borta hela måndagen och återkom först på tisdagen.

Hätsk #370

Den stora flärdtjänstkatastrofen i dag inträffade aldrig, men den lär komma. Från och med i dag har jag nytt färdbevis eftersom jag måste ansöka om ett nytt sådant vart femte år. Den här gången fick jag avslag på att få bibehålla flärdtjänst med de förutsättningar som gällt tidigare. Nej, jag orkar inte gå in på att förklara alla teknaliteter, utan nöjer mig med att säga att jag nu ska ha samåkning med andra resenärer (kunder) vilket jag sluppit i närmare tio år då det inte fungerat. Varför flärdtjänsten nu tagit ett annat beslut är obegripligt, för det kommer inte att fungera nu heller. Men dagens resor var till min fördel – de hade ingen samåkning inplanerad vilket förmodligen mest bara var ett sammanträffande. Och jag som hade eldat upp mig. I onödan. För den här dagen. I morgon är en ny dag. Jag kommer att elda upp mig inför alla resor kommande fem år om inte flärdtjänsten tar ett nytt beslut. Jag bråkar. Jag accepterar inte den byråkratiska inkompetensen.

I morse skulle jag gå ut och gå med stavar, hade jag tänkt. En stav borde räcka, inbillade jag mig. Det var totalt omöjligt att gå. Min yrsel (påverkar balansen) har åter blivit värre. Anledningen till det vet jag inte, men det kan ha något med att göra att jag är trött(are) och väldigt stressad av precis allt – igen.

Usch, vad jag avskyr ljusslingor på balkonger! Riktigt, riktigt avskyr det! Alla grannar verkar ha skiten. Det är svårt att inne titta på tv när man i ögonvrån hela tiden har starka lampor, färgade lampor, blinkande lampor och så vidare. Det är inte ens snyggt, snarare patetiskt. De fyller ingen funktion. De arslen som satt upp ljusslingor på sina balkonger sitter inte ens ute på sina balkonger för att ”avnjuta” skiten. Ljusslingorna har de satt upp bara för att jävlas med mig, helt klart.