Dag: 13 februari, 2015

Nu är det jobbigt. Jag måste ställa om hjärnan för att på måndag bli pedagogisk handledare. Jo, det är svårt och tar ett par dagar. Jag kör på med racerfart på jobbet, men nu måste jag bli balanserad, tålmodig, förklarande, inte så kategorisk. Egentligen tror jag att jag alltid är förklarande eftersom jag lärt mig argumentera och dra beskrivande paralleller, men nu måste jag sluta slänga mig med intern jobbterminologi. För mig är detta två spår, samt att jag måste ändra fokus till det jag arbetar med, till det ”vi alla” jobbar med. Dessutom kunna förklara varför vi arbetar so vi gör, och inte ”vet ej, vi har alltid gjort så”. Som sagt – jag kan argumentera och har belägg för det jag säger. Kanske jag sitter inne med bakgrundsfakta och därför kan besvara frågor om ”varför”.

Nej, egentligen är det inte jobbigt. Min svårighet är att jag är stressad och kan reagera lite överdrivet, men nu kommer jag inte visa spår av att vara stressad eller disträ. Jag sätter av tid och glömmer bort allt det där som växer på hög, för just nu kommer jag att ha ett långt viktigare uppdrag; handleda. Det står inskrivet i allas våra anställningsvillkor att vi måste ta emot studenter, och syftet är att utbilda arbetskraft och i förlängningen rekrytera. Därför är det också roligt att kunna sin profession, få dela med sig samt att det också ger en egenreflektion. Jag tycker man blir lite mer objektiv när man tvingas tänka till vad man gör, varför man gör det och om det framstår som rappakalja. Därför måste jag ha en mental struktur inför handledning. I ivern att dela med sig är det lätt att det blir korvstoppning och osammanhängande. Jag har en plan med min handledning, men jag måste som sagt balansera det. Dessutom ställer skolan väldigt höga krav på oss som arbetsgivare att följa studieplan och uppnå utbildningsmål. Studenter kan (ska) kräva lika mycket av oss, som vi av dem.

Vad har jag för upplägg då som handledare? Inledningsvis har jag en introduktion som beräknas ta den dag eftersom det handlar om behörigheter, datorsystem, organisation och så vidare. Det är väldigt generellt. Först därefter låter jag student prova på att arbeta under överinsyn där jag efterhand kompletterar med information som behövs i arbetet. Samt lär studenten själv att hitta information som behövs. Men vi överger aldrig en student, utan finns alltid närvarande och checkar av också om allt känns okej. Under veckorna som kommer utökas inblicken i vad vi arbetar med och skiftar lite miljöer, nya medarbetare, nya arbetsuppgifter, studiebesök andra personalkategorier. Ovanpå detta får studenten särskild genomgång och utbildning i sådant som inte är allmänna arbetsuppgifter, utan mer specifika som enskilda medarbetare har som ansvarsområden. Och studenten får vara med på olika arbetsmöten som förekommer. I slutändan är studenten en fullfjädrad medarbetare och jag betygsätter åt skolan och skriver bedömningsunderlag (tillsammans med kollegor).

Genom åren har vi haft tur. De flesta av de studenter vi haft har vi kunnat anställa, eller så har jag varit referens. Ska jag säga tyvärr om något, så är det detta att mina studenter slutar efter ett tag som anställda då de avancerar. Kanske jag lär upp dem för bra? Men jag vill ge dem en bra grund och goda förutsättningar. De är vår framtid inom professionen.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed