Vårdsvängen

Det är lätt att göra mig förvirrad. Tidigare års lönesamtal fick jag höra att jag inte kan få högre lön eftersom jag bara ligger ett par hundralappar ifrån specialistsjuksköterskor. Nå, men så kan man ju inte jämföra personalkategorier eftersom man ska bedömas utifrån kompetens/ansvar/prestation, egna meriter och egen yrkeskategori. Vad andra tjänar är oväsentligt och ovidkommande. Det var del 1…

Del 2… I dag fick jag höra att jag måste ha en otrolig kompetens eftersom jag ligger på ungefär samma nivå som en läkare baserat på att jag kan (teoretiskt) planera behandlingsstrategier och tolka undersökningsfynd samt sätta korrekta diagnoser.

Det är kanske det som är så hemskt. Jag borde blivit läkare, tydligen har jag fallenheten och kompetensen. Istället är jag instuvad i min yrkeskategori och får inte förhandla lön baserat på kunskap och färdigheter. Visst, jag räddar läkare dagligen från att göra förödande misstag, men det ligger inte på min ansvarsnivå mer än på ett moraliskt plan. Ändå ska jag ligga på samma lönenivå som mina kollegor som förvånat undrar hur jag kan veta så mycket och hur jag hinner så mycket. Jag har ett intresse kanske? Jag är nyfiken, jag tar reda på saker, jag ställer frågor. Det kanske fler gör, men det krävs en sak till – tänka, där man drar slutsatser och kommer fram till ett resultat.

Men det är trots allt ganska kul också att utbilda vårdpersonal och läkare. Märkligt nog ingår det i mina arbetsuppgifter, men motsvarande lön kan jag inte få. För att jag har fel titel och fel formell utbildning. Men jag har fler och längre utbildningar samt (numera) väldigt lång erfarenhet. När jag går i pension om 20 år kommer jag att ha 1-2000 kronor mer i slutlön än en nyutbildad kollega som är 45 år yngre. De där jäkla specialistsjuksköterskorna ligger och blockerar min läkarlön!