Svada

Hjärnan stängde av i dag. Som planerat och som konsekvens av gårdagens arbetsdag plus träning. Tolv timmar sov jag i natt och därefter… har tiden bara gått. Det är märkligt hur tid kan försvinna i vaket tillstånd när man inget gör. De som påstår att tiden går långsamt när man inget gör, förstår jag mig inte på. Min hjärna fungerar lite som när man centrifugerar tvätten. Fast utan tvätt i maskinen. Det bara snurrar runt utan en (fast) tanke. Och så har en dag gått.

En dag kommande helg ska jag arbeta. Jag vet på ett ungefär vad jag ska göra, eller borde göra. När en läkarkandidat hörde att jag skulle arbeta så *krävde* hon att få arbeta extra samma dag som jag, tillsammans med mig. Visst, det går bra. Kanske jag får fokusera mer på hennes arbete än mitt eget, men det är också arbete. Precis som med alla mina studenter, så vill även läkarstudenter få någon form av upplärning av mig. Jag tror ändå att det är anekdoterna de är ute efter, att jag drar paralleller och gör rutiner mer levande och intressanta. Jag är en storyteller.

I dag drunknade jag i jobbmejl på min lediga dag. Där var inget tekniskt fel i går, utan folk ville mig inget förrän i dag när jag inte kan göra så mycket mer än läsa det se skrivit. Det svåra blir att hinna beta av alla mejl och besvara. För jag tror inte fler mejltysta dagar kommer, det är ett ständigt flöde. Jag skulle förmodligen kunna sitta på heltid och bara besvara mejl. För det är frågor som ställs. Enkla frågor som kräver komplicerade svar. Frågorna är för enkelt ställda, väldigt ospecifika, jag vet inte vad de egentligen åsyftar så jag får svara så jag täcker alla eventualiteter. Jag är en ordbajsare.

||||| 0 I Like It! |||||