Som alltid

Min vardag är väldigt begränsad till att följa samma mönster dag efter dag. Alltså arbetat. Alltså snurrat runt i timmar med flärdtjänst. Alltså varit på gympa. Utöver det hinner jag inte så mycket mer under en dag.

På jobbet har jag tagit itu med att göra en statistisk uträkning jag tänkt göra i två års tid men aldrig haft tid till. Därför satt jag med stängd dörr, fördragna fönster och med notifikationen ”mattestuga – räknar” på dörren. Ändå kom X antal personer bara springandes rakt in på mitt rum för att fråga om jag verkligen inte ville bli störd. Fortfarande blir jag förbannad över bristen på respekt som jag aldrig verkar kunna få. Bredvid mig sitter chefen som också brukar stänga dörren och dra för sina fönster. Där tvärnitar folk och säger ”nej, upptagen, bäst inte störa”. Vad är skillnaden? Titeln? För utifrån hur vi reagerar när vi blir störda så borde folk vara skiträdda för att ens hälsa på mig då jag exploderar (när jag blir störd, inte att någon hälsar på mig). Därför måste det bero på titeln. Chef = viktigt, stör inte. Jag = oviktig, stör. Särskilt märkligt blir det när folk faktiskt har en anledning till att får tag på chefen, men ingen har anledning till att prata med mig då jag har eget avgränsat ansvarsområde på jobbet som inte inkluderar de personer som hela tiden stör mig.

||||| 0 I Like It! |||||