…helvete!

Ruelse. I dag fick jag åter be om ursäkt för att jag lägger mig i, kommenterar, är nyfiken, ifrågasätter och så vidare. Själv tycker jag att jag är jättejobbig, men samtidigt är där aldrig någon som sätter mig på plats. Bättre att förekomma. Men som svar fick jag i dag att det är precis det man värdesätter hos mig, att jag vill ha förändring, vill göra förbättringar och att det är syftet med att jag lägger mig i. Vilket får mig att nästan må än sämre, eftersom det då verkar som om jag fiskar efter uppmärksamhet och bekräftelse. Nå, men det verkar lugnt åtminstone att jag är så tjatig om sådant som kanske inte angår mig (eller om det gör det?).

Det är tveeggat. Chefer tycker att jag är jobbig eftersom jag är en blåslampa i arslet på dem, samtidigt som de då alltså (se ovan) uppskattar mitt engagemang. För jag är också driftig och genomför förändring som utlovat (med deras godkännande i förväg, naturligtvis). Men hur reagerar kollegor? Jo, de värdesätter väl att ha mig att vända sig till, men de tycker att jag är skitjobbig när jag förmanar dem att rätta in i sig i ledet och följa rutiner. Det får jag höra ganska tydligt och relativt ofta. Ja, både det positiva och det negativa. Kanske det är pikarna och gnället som får mig att ifrågasätta mig själv.

Ärligt så förstår jag inte det där med att det ska vara så svårt att följa rutiner och arbeta enhetligt. Om jag kan lära mig något utantill, varför kan då de inte ens läsa innantill? Informationen jag delger är regelbundet repetitivt och muntligt, samt skriftligt. Det är ett underbetyg i mina ögon att vara så ignorant, en form av arbetsvägran. Jag som är superstressad, splittrad, har kognitiva problem, har däremot inga problem utan komma ihåg eller följa rutiner. Hur kan man vara så ointresserad av det som är ens arbetsuppgifter? Hela problematiken dryftar jag ofta med cheferna och de är på min sida. Men kan ingenting göra. Inga repressalier finns att utdela. Som jag ser det är detta ett arbetsmiljöproblem. Trots att jag är skyddsombud så kan jag inte göra mycket ur den aspekten, för det är lite svårt att ta upp frågan med sig själv.

Min huvudarbetsuppgift sedan årsskiftet, och den enda arbetsuppgift jag just nu har, är att rätta andras fel. Då är något åt…