Månad: <span>maj 2015</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Postboxen som ersätter brevinkastet innebär att jag inte är så snabb med att hämta posten. Liksom, orka! Får jag post två gånger på en vecka är det ett imponerande inflöde. Därför har jag inte hämtat min post sedan i torsdags (söndag nu) och där låg ett litet brev från tant doktorn om att hon flyttat min tid om två veckor. Jag försöker bortse från att 1) de får inte omboka/avboka given tid enligt regelverk, och 2) om detta sker ska patienten meddelas minst två veckor i förväg. Vilket alltså inte är fallet.

Egentligen bryr jag mig inte, mer än att det blir fullständigt kaos i min arbetskalender. Med tanke på alla möten på jobbet så innebar ändrad läkartid att jag fick byta arbetsdag och ledig dag. Vissa möten får jag slopa, andra kan jag plötsligt gå på. Men detta flyttande av tider (inte första gången) tär på mig. Logistiken måste göras om. Begäran om ändrat arbetsschema måste lämnas in. Återbud till sjukgymnastik. Vilket är en smäll man kan ta. Bortsett från att doktorn ständigt flyttar tiden fram och tillbaka. Hur ska jag kunna planera och vara säker på att lagt kort gäller? Själv kan jag inte protestera, för då har jag förverkat min plats i kön till doktorn och remissen stryks. Det är ett gisslandrama. I ett år har jag stått i kö. Vårdgarantin i denna region är 60 dagar. Blir jag inte kallad inom 60 dagar säger nya patientlagen att vårdgivaren är skyldiga att aktivt leta upp en annan vårdgivare som ska erbjuda mig tid inom 60 dagar samt betala alla omkostnader förutom patientavgift. Detta är inte allmänt känt, men jag börjar snart bråka och hänvisa till de faktiska regelverk som gäller. Jag är trött på det här att behöva anpassa mig till bristfälliga organisationer.

För tre år sedan skrev jag inte så mycket om Loreen. Så då gör jag det inte nu heller gällande Måns. Jag förhåller mig kallsinnigt objektiv till ESC.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Hur min morgon ser ut.

Vardagar

Mobil 1 har larmet inställt på kl. 05.00, mobil 2 har larmet inställt på kl. 05.05. Jag har en tendens att stänga av ett larm nattetid när jag sover. Ibland har jag också larmet på bärbar telefon inställt. Klockradio är lättare att stänga av i sömnen, så klockradio är inte längre ett alternativ. Jag snoozar aldrig!

Sätter mig på sängkanten och läser nattens skörd av notifikationer i mobilen.

Fortfarande yrvaken går jag ut i köket och kastar i mig tablett 1, 2, 3 och 4 av morgonmedicineringen.

Drar på mig ett par kalsonger så jag kan gå ut i trapphuset för att hämta in morgontidningen.

Flingor med mjölk är det enda jag kan äta till frukost. Gör det samtidigt som jag kontrollerar vad TiVo ska spela in under dagen så jag har något att se fram emot.

Tar morgontablett nr 5.

Går in på toaletten och viftar med mitt trollspö och kliver två sekunder senare ut fulländad och med morgontidningen nedladdad i minnet.

Helg/ledig dag

Mobillarmet drar igång lite lugnt och behagligt kl. 07.00. Då har jag redan legat vaken sedan kl. 04.00 och irriterat mig på den besatta skrikgöken (gråsparv) på balkongen.

Under en timme följer det som angetts också för vardag, med skillnaden att jag också irriterar mig på blomstervagnarna. Ute på torget av kullersten ska det köras ut vagnar med försäljning av blommor. Skramlandet i kombination av skrikgöken gör att helgerna inte är så fantastiska. Särskilt inte kl. 11 när Frälsningsarmén varje lördag ska skräna ute på torget.

I dag behöver jag få lugn och ro. Inför ESC-finalen. För att orka en sändning på 3½ timme med skit.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Visdom finns det gott om på Instagram. När jag finner något intressant och livsavgörande så brukar jag delge detta i en annan kanal; Facebook. Här är ett urval på 60 bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Dumheter Skärmdump

Kommentarer stängda

Min ovilja till långledighet har gjort att jag inte varit ledig när andra haft långhelg fyra dagar i vår. Det kompenserar jag med att spara timmar/dagar och istället ta mikrolånghelg (tre dagar). Som i dag. Fyra dagar bort från jobbet och jag börjar klättra på väggarna. Eftersom jag vet att jag inte har tid med att vara ledig, egentligen. Men nu börjar det lugna ner sig på jobbet och är inte lika hysteriskt. Kanske beroende på att fler och fler arbetsuppgifter ÄNTLIGEN förs över på andra. Snart är jag nere på motsvarande tre heltidstjänster! Det betyder också att jag har överblick och kommit bättre i fas, kan lägga ner mer tid på att göra ett gott arbete (istället för bara arbete).

Det enda tråkiga är migrän dag 3. Då kvittar det om jag jobbar eller är ledig. Nej, jag blir inte sängliggande av migrän. Det bästa med i dag är att solen åtminstone inte visar sig, och då är det mindre plågsamt med migrän.

Den här helgen måste jag ta itu med att hitta alla ställen på nätet där jag registrerat mig med min Telia-mejl så jag till månadsskiftet kan säga upp mitt abonnemang. Det finns inga ursäkter att ha dubbla abonnemang hemtelefoni och bredband.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Kraftpaketet har migrän dag 2. Fick ändå höra av kollega att jag såg väldigt frisk och pigg ut. Jo, men nu är jag hemma efter jobbet och tänker dra täcket över huvudet. För jag känner mig inte som jag tydligen ser ut.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Nu är jag kanske lite tjatig, men det finns något terapeutiskt att återupprepa sådant jag skrivit om tidigare. Anledningen till att jag återkommer i vissa ämnen beror på att jag är förundrad, inte förstår, försöker komma underfund med…

På jobbet i går pratade vi om Göteborgsvarvet och jag nämnde det min sjukgymnast sagt om att jag borde ställa upp. Jag går snabbare än de som joggar/halvspringer. I Göteborgsvarvet skulle jag få en bättre gångtid än de som joggar loppet. Enligt sjukgymnasten. Något som de också på jobbet nu höll med om, för de brukar väldigt ofta kommentera detta att jag går så himla fort (de kan inte haka på mig). Till och med ömma modern brukar få säga till mig att antingen sakta ner eller gå i förväg och vänta längre fram. Nej, jag kan inte gå långsamt, för då kan jag inte hålla balansen. Men jag har nog alltid gått fort.

Det som också diskuterades i går är att jag är så stark även i överkroppen trots att jag inte har ett arbete som är muskeluppbyggande. Sjukgymnasten säger ju också att jag har starka armmuskler. Själv kan jag inte avgöra det eftersom jag inte har något att jämföra mig med. Vad är normalt? Ingen aning. Jag minns själv min mönstring som 17-åring där jag var fruktansvärt svag i armtest. Så hur kan jag ha blivit starkare efter 30 år? Ingen aning.

Möjligen finns en delförklaring i det svar jag fick i går när jag diskuterade ovan på jobbet. Genetiskt har jag muskelmassan och behöver inte träna som så många andra människor. Hade jag inte haft min övervikt eller ms skulle jag ha en naturlig atletkropp, fick jag höra. Japp, det är detta som gör mig så förundrad att jag stannar upp för att försöka analysera och förstå. Jag har alltid sett mig som fysiskt svag, förutom gällande benen som jag trott var starka på grund av övervikten. Men kanske inte? Redan i 10-årsåldern fick jag höra att jag cyklade som en galning uppför backar där andra fick gå och leda cykeln. Och då var jag ändå ganska otränad och lat redan då. Men muskelkraften fanns där. För att stärka benmuskelmassa vid övervikt kräver det också att man måste röra på sig ganska mycket för att öka den, men jag har aldrig varit någon friskus.

Ja, kanske det stämmer? Genetik. Jag är stark, seg och uthållig. Så… märkligt.

Men jag tänker tusan i mig inte ställa upp i Göteborgsvarvet! Det verkar vara för simpelt för någon med min kapacitet. 😉

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Kampen

Kommentarer stängda

Tanken hann slå mig innan jag insåg det orimliga. Jag har fått min dvd jag beställde i helgen (Stargate) och tänkte nu ”dra ut telefonen ur jacket”. Nå, men… 1) Jag har ju tusen mobiltelefoner. 2) Ingen ringer mig någonsin. Vilket alltså förklarar hur jag hinner se så jäkla mycket på tv!

I dag skulle jag till vårdinrättning som patient. Med andan i halsen (tidsmässigt plus taxihysterisk chaufför) tog det stopp vid hissen. Jag skulle till fjärde våningen med min rollator, men hissen var avstängd på grund av reparation. Öh… En vårdinrättning med sex våningsplan där det bara finns en (1) hiss?! På markplan fanns endast en privat restaurang så jag traskade in där för att fråga om det fanns fler hissar någonstans. Nej, inte vad de kände till. Så hur skulle jag nå vårdinrättningen? Telefonledes? Jag fick ringa till de som bokat mig (centralt nummer, inte där vårdinrättningen finns). Lyckligtvis svarade man där, vilket de inte är kända för. De i sin tur ringde vårdinrättningen som fanns över mig. Efter en stund kom personal ner. Sedan fick jag gå i trappor och de bar rollatorn åt mig. Jag tycker det är sanslöst. Hur hade de gjort om jag suttit i rullstol? Men alltså… En hiss?! Och när jag var klar fick jag går nedför trapporna och rollatorn fick bäras ner.

Efter detta äventyr åkte jag till jobbet och till Pressbyrån. De sistnämnda efterlyste i går enkronor. I dag överlämnade jag 350 enkronor och fick motsvarande tillbaka i sedlar. Jag har nog aldrig sett sådan lycka eller fått så många tack tidigare. Kan tänka mig att det motsvarade samma uppskattning som om jag räddat någons nyfödde ur en krokodils käftar, eller nåt.

Arbete? Jo, min arbetstid i dag har varit att sitta på ett möte i drygt 3 timmar. Givande? Nja, både och. Vem bryr sig. Nu ska jag titta på Stargate!

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Vardagsblogg

Ruelse. I dag fick jag åter be om ursäkt för att jag lägger mig i, kommenterar, är nyfiken, ifrågasätter och så vidare. Själv tycker jag att jag är jättejobbig, men samtidigt är där aldrig någon som sätter mig på plats. Bättre att förekomma. Men som svar fick jag i dag att det är precis det man värdesätter hos mig, att jag vill ha förändring, vill göra förbättringar och att det är syftet med att jag lägger mig i. Vilket får mig att nästan må än sämre, eftersom det då verkar som om jag fiskar efter uppmärksamhet och bekräftelse. Nå, men det verkar lugnt åtminstone att jag är så tjatig om sådant som kanske inte angår mig (eller om det gör det?).

Det är tveeggat. Chefer tycker att jag är jobbig eftersom jag är en blåslampa i arslet på dem, samtidigt som de då alltså (se ovan) uppskattar mitt engagemang. För jag är också driftig och genomför förändring som utlovat (med deras godkännande i förväg, naturligtvis). Men hur reagerar kollegor? Jo, de värdesätter väl att ha mig att vända sig till, men de tycker att jag är skitjobbig när jag förmanar dem att rätta in i sig i ledet och följa rutiner. Det får jag höra ganska tydligt och relativt ofta. Ja, både det positiva och det negativa. Kanske det är pikarna och gnället som får mig att ifrågasätta mig själv.

Ärligt så förstår jag inte det där med att det ska vara så svårt att följa rutiner och arbeta enhetligt. Om jag kan lära mig något utantill, varför kan då de inte ens läsa innantill? Informationen jag delger är regelbundet repetitivt och muntligt, samt skriftligt. Det är ett underbetyg i mina ögon att vara så ignorant, en form av arbetsvägran. Jag som är superstressad, splittrad, har kognitiva problem, har däremot inga problem utan komma ihåg eller följa rutiner. Hur kan man vara så ointresserad av det som är ens arbetsuppgifter? Hela problematiken dryftar jag ofta med cheferna och de är på min sida. Men kan ingenting göra. Inga repressalier finns att utdela. Som jag ser det är detta ett arbetsmiljöproblem. Trots att jag är skyddsombud så kan jag inte göra mycket ur den aspekten, för det är lite svårt att ta upp frågan med sig själv.

Min huvudarbetsuppgift sedan årsskiftet, och den enda arbetsuppgift jag just nu har, är att rätta andras fel. Då är något åt…

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Måndag och ny vecka står på tur efter en slapparhelg. Just nu känner jag ett stort behov av ledighet, tillfälle till att dra mig undan världen, bara få ägna mig åt egots behov av annat än arbete/vila. Men det är bara att föröka uthärda tills sommarsemestern kommer. Det är bara om en månad. Egentligen hade jag kunnat ta en semestervecka redan nu, för dagar har jag så det räcker och blir över. Mitt semesterberg är relativt stort. Problemet är att jag inte har tid att vara ledig från jobbet. Så, det är bara att bita ihop och ge sig i kast med vardagen ett tag till. Men vad jag känner inför måndagen….

 

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Ända fram till första reklaminslaget orkade jag se. Förmodligen spelar jag in hela serien Wayward Pines och tittar kanske när höststormarna kommer. Om det var bra vet jag inte, men där är nästan för mycket referenser till Lost. När det hela blir en kopia så känner jag mig… lost. För vill jag verkligen se på något som redan gjorts? Jag avvaktar också lite reaktioner på nätet om serien.

I kväll visar elvan Poltergeist. Jag känner mig här lite frestad att återuppleva filmen även om det bara var ett par år sedan jag såg den senast. Den kom när jag gick på mellanstadiet och jag såg den på VHS. Efteråt var den en snackis i skolan. För en 12-åring var den otäck på ett sådant där kittlande sätt. I dag kan jag inte påstå att jag kan uppleva samma känsla ens för något nytt. Eller ska jag hoppas på sommarens nyinspelning av Poltergeist? Kanske riktig skräckfilm bara kan upplevas korrekt av en prepubertal yngling? Vid min ålder blir jag mest bara otålig, gäspar och lägger mig. Men eftersom jag är tv-serienörd, så hoppas jag alltid på något – bra eller dåligt – som har förmågan att trollbinda. Och gärna med en krydda av fjärilar i magen. Långfilmer är som bekant egentligen inte min grej eftersom tiden på 1½ timme inte räcker till för att ge djup åt karaktärer. För mig är det det viktigaste. Jo, jag kommer nog att se Poltergeist igen. Synd att det är en reklamkanal med sina omotiverade avbrott. Poltergeist är kvalitet karaktärsmässigt, intressant story med oväntad vändning och i dag urusla specialeffekter. Förmodligen kan Poltergeist symbolisera min uppväxt och med distans ser jag gärna filmen igen.

En film jag i flera år hoppats få se på tv, Netflix eller Viaplay verkar aldrig dyka upp. Därför beställde jag i dag dvd:n för Stargate. Just nu ser jag om tv-serien SG-1 och har även sett serierna Universe och Atlantis samt någon fristående film för SG-1. Med tanke på att de ständigt rullar i tv och på Netflix, så är det märkligt att just ursprungsfilmen inte visas. Men serien SG-1 är trots allt bäst, för där fanns en utveckling i händelseförlopp, särskilt sista säsongerna av serien. Synd att varken Atlantis eller Universe byggde vidare på det. Men vi är några (miljoner?) fans som hoppas på att Stargate kommer tillbaka som tv-serie i någon form. Det som gör denna scifi så bra är att den är förlagd till nutid och vår verklighet. Och att den knyter an till vår egyptiska mytologi.

Men nu är det lördag och före Poltergeist kommer veckans höjdpunkt i form av Supernatural.

||||| 0 I Like It! |||||

Film Netflix Teveserier Tv Viaplay

Kommentarer stängda