Ad astra

Stjärnor är nog det jag saknar mest. Att se stjärnor på en natthimmel. Jag älskar att sitta i mörkret och titta ut i rymden, men ser väldigt sällan stjärnor eftersom storstadsljuset ger en gråsvart vägghimmel. När jag väl ser någon enstaka starkt lysande stjärna, så kan jag inte vara säker på om det är ett flygplan, en satellit, en planet eller en eftertraktad stjärna. Har jag riktig tur så lyckas jag urskilja Karlavagnen. Kanske en gång per år är det gynnsamt nog.

När jag var liten, bodde på landet, brukade min far ta ut mig i nattmörkret för att vi skulle titta på alla tusen stjärnor. Ingen skymd sikt av hus eller träd. Inga gatlampor suddade ut mörkret. Stjärnorna lyste starkt och i mångfald. Gör de det fortfarande? Eller har stjärnorna förbleknat i samma takt som minnet förstärkts till att tro så mycket mer om barndomens upplevelser? Jag saknar stjärnorna. Det enda som nu kan göra mig lycklig är att sitta och titta på fullmånen när den passerar lågt mellan höghusen.

Jag är nog ingen storstadsmänniska egentligen. Även om jag bor nära havet så är det inte tillgängligt. Hav och skog rotar mig. Nattens mörker och stjärnor lugnar mig.

Den gamle och (det bubblande) havet

Lilla fisen låter lite lagom gulligt att säga till en liten unge och är enda referensen jag känner till på svenska där man beskriver någon som en fis. Old fart är ett engelskt uttryck som är både positivt och negativt, beroende på sammanhang. Jag är en ”old fart” utan sammanhang. Tycker mest att det är en beskrivning jag kan tänka ge mig själv.

Jag skulle vilja gå ner till en trivselvikt. Det är 30 kg och jag skulle fortfarande vara farligt överviktig. Men jag har en mental bild där jag inte är rund, inte heller smal, men fyrkantig. Lite den kroppsbild jag valt för mina Bitstrips. (Jag har inget bildbehandlingsprogram i nya datorn, får se när Bitstrips återkommer, har inte skapat så många bilder sedan sist).

Dag 3 av ledighet. Usch. Visst, det är skönt och behövligt, men det är då jag slutar sova. Om jag sover 4-5 timmar normalt sett, så leder ”långledighet” till att jag sover ännu mindre. Jag är väldigt trött. Lägger mig för att sova. Släcker. Ingen mobil i handen. Men kan inte sova. Åtminstone inte sammanhängde längre än max tre timmar. Därefter måste jag upp och röra på mig i ett par timmar innan jag kan göra ett nytt försök. Samtidigt är det inget förvånande. Min största sömnstörning är att jag kom i puberteten. Därefter har jag haft svårt att sova. Om nu detta är orsaken så borde det bli bättre nu när testosteronkurvan åter börjar vända nedåt åldersmässigt. Eller varför jag började få sömnsvårigheter vid just 11-årsåldern? Jag har nog någon form av sömnångest.

Haveri

Jo, det är väl dags för den obligatoriska 1 maj-texten. Morbror blir 79 år. Lille far skulle fyllt 76 år i dag, men fick bara uppleva sin 66-årsdag. Det är 27 år sedan mormor dog.

För att då skriva om något helt annat. I dag tappade jag en skruv. Min rollator är trasig och jag har gjort felanmälan för en vecka sedan utan att någon ringt tillbaka. När jag gick till affären i morse hörde jag hur metall slog i marken, men brydde mig inte så mycket om det. När jag kom till affären så lossnade sitsen helt. På tillbakavägen stannade jag där jag hört att något slog i marken och fann en skruv. Hemkommen välte jag rollatorn och det fattades fyra skruvar. Därför har jag märkt att rollatorn var trasig, tre skruvar är bara borta. Skruv nr 4 som jag i dag plockade upp från marken gör att jag ändå kan spänna fast sitsen men kan inte sitta på den. Måste säga att jag är ganska trött på ineffektiviteten som sjukvården innebär när man försöker komma i kontakt med någon akut.

En tappad skruv är också en tappad sug.

Nätgnäll

Det finns en omotiverad gnällighet. På Facebook finns många slutna forum där folk fullständigt kräks och fördömer utan tillstymmelse av balans och vett. Det provocerar surgubben i mig. Jag svarar tillbaka med fakta och utan att dra in känslor i det. Jag skriver ingen på näsan, typ ”du har fel, jag har rätt”. Istället lägger jag fram fakta. Just nu råkade jag hamna i en tråd där de klagar både på min arbetsgivare och mitt fack. Felaktig information. Folk förutsätter så mycket. Ofta anser man sig ofördelaktigt behandlad, men istället för att se sin egen roll eller ta reda på hur saker och ting ligger till, så bara ondgör man sig. Och många hakar på i klagokören. Vilka reaktioner får jag då som kommer in och hävdar något annat med faktakontroll? Jo, väldigt många har inte känt igen sig i gnället och därför inte kommenterat, men känner då stöd i det jag skrivit. Så om inlägg och kommentar är negativt-negativt-negativt-negativ-fakta (jag), så övergår det sedan till positivt-ilska-gnäll-positivt-positivt-positivt. För den som startade med sitt gnällinlägg blir ofta skitförbannade på min kommentar, men andra brukar sluta upp bak mig och då dör tråden ut.

Jag borde inte läsa slutna forum. Jag delar ju ändå inte åsikter med andra och gillar inte att omge mig med negativitet.