Kostsamma skägget

Skägget ruinerar mig. Det var åter dags för inköp av skäggolja, -schampo och -vax. Men jag ser fortfarande på det som en fascinerande hobby. Jag och Nahoj jämför våra framsteg på Facebook eftersom vi oberoende av varandra slutade raka oss samtidigt med målet ”låt det växa”. Det blir lite av en sporre och vi kan utbyta erfarenheter.

Annars är jag precis lika överaktiv på Instagram som under semestern. Mina skäggselfies drar till sig andra som har skäggselfies. Någon sorts inbördes skäggbeundran. Det är en rörelse (minst sagt). En form av gemenskap där vi förstår varandra över nationsgränser och språkbarriärer. Tänk att skägg kan föra ihop män?

Jag håller på att göra om min sida Skäggprojektet. Därför uppdateras den inte sedan en vecka. Men jag kör hårt med skäggselfies på Instagram. Känner lite ”all in”. Jante som tidigare sa att man inte ska vara så egocentrerad och publicera selfies i tid och otid, har fått ge med sig.

Blir jag ruinerad på skägget? Nej, men det är dyra produkter. Samtidigt så har jag inte varit hos en frisör på 20 år utan har själv skött det med rakapparat och hyvel. Just nu hyvlar jag huvudet varannan dag då det är det som ser mest vettigt ut i kombination med helskägget. Så med tanke på att jag inte lagt några pengar på huvudhåret på två decennier, så kan jag gott satsa på skäggvård. Och i framtiden en barberare som får formge skägget. Och jag har åter fått okej från arbetsgivaren att låta skägget växa och ha sitt eget liv. Även om det blivit ett samtalsämne som numera tar mer tid än när man har frågor kring arbetet.