Kalenderblicken

Den väldigt långa helgen tog slut oväntat fort. Märkligt hur många dagar man går och tänker ”jag hinner så mycket”, vilket man inte gör. Efter att ha masat sig ur soffan efter tre dagar får man paniktvätta sent söndag kväll. Men jag har tagit det behövligt lugnt och äntligen hunnit se ikapp lite från TiVo som jag inte orkat med de senaste åtta veckorna. Där brukar alltid vara en lugnare period på jobbet direkt efter årsskiftet eller direkt efter sommarsemestern. Öh, men det var visst för flera år sedan. Numera är det full rulle året runt. Och denna vecka är sanslös, så jag behövde verkligen långhelgen. Jag har väldigt många lediga långhelger. Alla helger utom då jag jobbar helg.

Nej, jag vet inte riktigt vad jag gör på jobbet. Utbildar och bistår – allt annat än att utföra eget arbete. I dag satt jag en halvdag med en vilsen doktors bärbara dator. Varför han kom till just mig, eller hur han hittade mig, vet jag inte. Jag tror någon skvallrat om… Öh… Att vi har ett gemensamt intresse.

Andra halvan av dagen satt jag och utbildade kollegor som ska ta över en del av mitt jobb. Det gick så där. Jobbet jag utfört solo i fem år (som jag inte skulle utfört alls) är tydligen så omständligt att de behöver flera veckors personlig bredvidgång för att lära sig basics. Jo, men det är verkligen så krångligt.

Och så har jag min student som jag ska dela rum med kommande tre veckorna. Med student kan jag inte utföra ens en minut av eget arbete även om jag skulle få vara ifred från alla spontanbesök jag får (tre läkare i dag, fem kollegor, X antal sköterskor). Jag ska inte ha några besök alls. Men det där med att bistå… Och en alarmerande muntlig rapport jag fick, kommer leda till att jag unisont ska dra alla läkare i öronen på ett möte nästa vecka som jag tänker våldgästa.

Resten av arbetsveckan? Jag ska vara ordförande i morgon för ett möte som jag är sammankallande till för att gå igenom nya rutiner som ska börja gälla i höst för 6000 anställda. Jippi! Och så ska jag bistå med upplärning av ”ny” arbetskamrat som övertagit det jobb jag hade för tre år sedan. Ett krav från en annan förvaltning – att jag sköter upplärningen då de litar stenhårt på mig trots att jag avsade mig uppdraget efter jag inte kände förtroende för dem.

Senare i veckan. Statistikmöte. Ytterligare upplärning. Och fackmöte. Kanske, kanske jag på fredag eftermiddag hinner påbörja några av mina egna arbetsuppgifter. Vi får se. Jag är så inbokad denna vecka att jag inte har möjlighet till hemarbete. Så det jag inte hinner göra får jag spara till nästa veckas halvdag hemma. Jag ligger väl på den nivån. Att spara en hel veckas arbete till en halvdag hemma varannan vecka. Öh. Jag får det inte till att gå ihop.

Blir det någonsin bättre? Jag tvivlar.

Jag använder numera nästan inte dator alls hemma. Jag försöker starta den för att någon gång väldigt sporadiskt blogga, betala räkningarna en gång per månad samt till att… Nä, det var allt. Allt annat sköter jag via mobiltelefonerna. Jag försöker även läsa mejl på mobilen, men det som verkligen är riktat till mig brukar jag missa tills jag får för mig att gå igenom all reklam och slänga. Då hittar jag guldkornen – mejlen till mig. Jag startar oftare jobbdatorn hemma, mest för att jag där har ett väldigt bra kalenderverktyg. Men jag jobbar inte på min fritid. Längre. Det slutade jag med för ett par år sedan. Även om jag kollar jobbmejl, men jag besvarar dem inte.

I övrigt vet jag inte vad jag ska säga. Mer än att jag ser fram emot både semester och pension. Vilket som nu kommer först. Ibland är det svårt att avgöra.

||||| 0 I Like It! |||||