Mat

En ledig dag där jag råkade vakna kl. 15 och upptäckte att jag visst tog mig en liten tupplur på tre timmar. Annars har jag väl mest gjort det jag brukar göra när jag inte har en arbetsdag. Diska, laga mat, stryka, vattna krukväxter och annat elände som tar alltför mycket tid. Inte för att jag vet vad jag skulle gjort annars. Men det var på bekostnad av att gå ut trots att det varit varmt, samt att jag haft torgmarknad. Nu är det sen kväll och det återstår fortfarande en del hushållsarbete. Som att bädda rent i sängen. Jag måste se till att ha helgen städad, eller hur jag ska uttrycka det. Trots att jag ska arbeta hela helgen, så vill jag ha ett städat hem att komma hem till. Jag kommer att vara utslagen efter jobbet, och då sitta håglöst och stirra på måsten, uthärdar jag inte.

Jag är periodare när det kommer till föda. Just nu är jag väldigt svag för knäckebröd med kalvsylta. Det är ”smal” mat, nästan inget fett (förutom att jag brer på ett tjockt lager med extrasaltat Bregott). Fett är trots allt viktigt i föda, men jag tänker på det där med att inte äta fet mat i övrigt. Mjölk är också något jag helt slutat med (förutom i kaffet). Det jag saknar mest är frukt och grönt. Även om jag äter mycket frukt och grönt, så är jag lite besviken över att det var så dåliga jordgubbar i år. Och trots att det är ett stort fruktår (äpplen, plommon, körsbär) i år, så får jag inte tag i det. Ica envisas med att enbart ta hem utländska diton som inte smakar något. Lyckligtvis har jag en fruktaffär att handla i, men i år vet jag inte vad som hänt. Allt är ruttet, vilket är märkligt när allt är närodlat. Något problem i logistiken måste det vara. Men på jobbet äter jag inte lunch längre sedan några månader, då jag istället får köra med pulverdieter. Nej, det är inte för att ytterligare minska i vikt (vilket behövs), utan precis som innan har jag så stark panikångest av stressen på jobbet att jag inte kan svälja fast föda där utan att sätta i halsen.

På tal om hälsan. Alla de saker neurologen beslutade om vid besöket tidigt i våras har ännu inte infriats. Jag har inget hört om magnetkamera. Jag har inget hört om byte av MS-medicinering. Jag har inget hört om… allt det andra som vi tog beslut om. Och nu har jag väntat i tre år på ögonläkare där vårdgarantin säger besök inom 60 dagar. Jag har alltså väntat 1000 dagar. Vilket också ger en fingervisning om hur katastrofalt det är på jobbet just nu.

||||| 0 I Like It! |||||