Alltid mycket av allt

Inte för att jag har tid, men jag har på jobbet varit väääldigt behjälplig vad gäller utbildning av läkare som inte är en personalgrupp jag på något sätt borde vara inblandad i. Jag håller på att från mitt huvud tanka över till dokument ett utbildningsmaterial för nya läkare. I och för sig anställs de av oss på kontrakt, men det är egentligen studierektor som ska dra upp och skapa introduktion och utbildning i arbetslivet. Men nu har jag studierektorns välsignelse och detta blir ett omfattande material. Jag upptäckte också av en händelse ett dokument som var extremt inaktuellt och skrev om det på eget initiativ. Skulle jag inte gjort. Nu blir det min uppgift att utbilda i det. Just detta var något jag utbildade sjuksköterskor i för sju år sedan, och jag har sedan släppt det helt. Det har under dessa sju år utvecklats men det visar sig att jag fortfarande kan, vet och förstår det. Och nu blir det alltså fokus läkare. Jag har redan suttit ner med läkare och utbildat i detta och det de då sa var att ingen kunnat förklara detta för dem tidigare. Tydligen är jag en insatt pedagog som trots att jag är superstressad tar mig tid. Det som är lite kul är att läkarna numera är så unga (okej, jag gammal) att de gör stora ögon när jag berättar och beskriver. Känns bra att kunna lära ut något. Det som också märks på att de är unga, är att man får förklara ord man säger. Svenska ord (inte skånska) får förklaras då 90-talisterna har ett urvattnat språk. Nu var jag elak. Men jag pratar då inte enbart ovan läkargrupp, utan hela gruppen 90-talister. Vilket kränker dem när man säger att de har kunskapsluckor i språket. Lättkränkta. 😉

Det jag också fått göra med ovan läkarutbildningar, är att skapa hemsidor lite akut. Allt är akut. Egentligen skulle jag behöva distansarbeta på måndag, men har inte hunnit förankra det med jobbet, så jag får snällt åka till jobbet. Måndag måste jag bli klar, för nu är jag inbokad varje dag till efter Trettonhelgen. Jag har ju ekonomisk deadline och bokslut också att ta hand om på jobbet. Förutom de löpande som motsvarar X antal tjänster.

I går var jag på facklig heldag som var väldigt bra, informativt och nödvändigt. Det var ett osexigt ämne men föreläsaren gjorde det lättsamt, personligt och begripligt. Jag måste som steg 1 uppdatera min status som skyddsombud. Juridiskt kan man aldrig vara det mer än tre år oavsett vad det står på kontraktet. Steg 2 är att anmäla en sak arbetsgivaren glömt/ignorerat, där jag skulle blivit informerad och kallad till viktiga möten.

Jag var lite upprörd ledsen i går på den där fackliga heldagen. Typ 200 personer, jag kände flera. Ingen hälsade eller pratade med mig trots att det var personer jag kände och jobbat med i +15 år. Efter någon timme fick jag frågan om det verkligen var jag, för de hade varit väldigt tveksamma eftersom de inte kände igen mig med skägg. Vilket visar på att vi inte setts på 1½ år. Värst var väl ombudet som kom fram och sa ”Varför har du skägg, det är fult, du ser 20 år äldre ut, du var snyggare utan skägg”. Alltså. En facklig företrädare. Där vi precis pratat om kränkningar i arbetslivet. Men jag ”droppar” alla som inte gillar mitt skägg. För att framföra åsikten går helfett bort i min värld, oavsett vad man personligen tycker om vackra skägg. Jag behöver ingens godkännande för att ha skägg. Och bekräftelse får jag nog av ändå.

2016-11-10-17-26-59