Dag: <span>16 december 2016</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Det är länge sedan jag körde en lista att besvara. Den här är från 2010 men med nya svar.

Årets citat:
Stay bearded!

Årets seger:
Balkongen är äntligen inglasad efter 10 års kamp!

Årets största:
Jag är en Villain.

Årets resa:
Skägget fortsätter växa och är 1½ år långt.

Årets musketörer:
Vi är några skäggiga karlar som umgås privat och som andra inte känner till.

Årets present:
Nej, jag får inga presenter.

Årets YES I CAN:
Börjar inse att jag har ganska stor erfarenhet nu av fackligt arbete och räknas som senior i sammanhanget efter cirka fem år.

Årets snabbmat:
Kebab. För första gången har jag ätit kebab.

Årets grönsak:
Broccoli har åter blivit en favorit efter år av paprikor i olika färger.

Årets kärleksförklaring:
Av någon anledning så får jag mycket kärlek av straighta karlar. Inte så! Mer som mysfabror.

Årets fundering:
Var hittar jag ett arbete där jag får utöva mitt ledarskap?

Årets jobb:
Det gör mig vansinnig – jag lägger all tid på att rätta andras fel.

Årets sommarparadis:
Soffan fick duga då sommaren var så kall att jag inte ens kunde sitta på en inglasad balkong.

Årets sport:
Undvika kallprat.

Årets film:
Filmer minns jag inte, ändå försöker jag hyra en på iTunes varje ledig fridag. Alltså såg jag en film förra veckan, men minns absolut inte vad det var för typ av film.

Årets ajfan:
Stalked. Online av utländska karlar.

Årets bok:
Den ligger på nattduksbordet sedan ett par månader och jag har endast hunnit läsa ett kapitel så här långt.

Årets skiva:
Nej, ingen.

Årets sång:
Det finns så många. Årets två favoriter har varit LP: Lost on you och Imany: Don’t be so shy.

Årets glädjeminne:
Första skäggträffen, även kallad ”fikagruppen”.

Årets dödsfall:
Där är nog några, men för två veckor sedan dog en kollega.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Det fanns en tid då det var riktigt kul att skriva. Jag hade en skrivklåda. Det var också en tid där jag hade möjlighet att reflektera och formulera mig. I dag är jag gammal och trött, kastar iväg några ogenomtänkta ord i en avdankad blogg som egentligen inte längre har något existensberättigande.

Ibland slår mig tanken – vad bloggade jag om de första 17 åren? I och för sig så har jag all text sparad, men vad handlade det egentligen om? Här gjorde jag nu ett avbrott i skrivandet för att just gå tillbaka och läsa något gammalt. Det blev december 2009. Egentligen skriver jag där inte så annorlunda jämfört med i dag, men jag hade betydligt mer bilder – fotografier och skärmdumpar. Det är väl det som fattas min blogg i dag. Bilderna. De dyker istället upp på Instagram och Facebook, men inte under hösten har det även där minskat till antal. För plötsligt ska jag representera en organisation som står för vissa värderingar och återhållsamhet. Och mig kvittar den inskränkningen då jag ändå inte har tid.

Twitter la jag ner helt. Det måste nog vara det mest idiotiska sättet att kommunicera med omvärlden. Särskilt om det bara är återlänkningar till tidningars rapporteringar och där man på sin höjd kan klämma in ”instämmer” eller dess motsats.

Däremot så har något kommit tillbaka som jag inte sett på nätet på 15 år, även om det nu flyttat över till mobilen. Chatten. Det konstanta chattandet med vänner dygnets alla timmar. Najs.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg