The end

I dag är det 18 år sedan jag publicerade min första dagbokstext (bloggtext).

Jaha… Så har jag då äntligen blivit någon. I dagens samhälle måste man ha en hemsida på nätet för att räknas verkar det som. Jag vet inte om det är något positivt då alla ens skavanker är till allmänt beskådande. Men det är väl det som är tjusningen med det hela. Så vem är då jag? För att ni ska lära känna mig åtminstone lite, så hade jag tänkt att i dag kortfattat berätta om mig själv. Jag heter Jonas, är 28 år, bor i Kristianstad och arbetar som läkarsekreterare. Hösten 1998 gick jag en TBV-kurs i HTML-design och detta är resultatet från den kursen ni nu häpet imponeras av. Förutom att halva nätterna igenom sitta och pula på HTML-koderna försöker jag också läsa böcker av alla de sorter. Just nu är jag inne i en fantasyperiod och kan för dagen rekommendera Robin Hobbs böcker. Fler fritidsintressen kommer ni framöver att upptäcka om ni följer min dagbok på nätet. Jag avslutar i dag med mitt favoritcitat av Havamal som är ”Ej bättre börda man på vägen bär än kunskap mycken”.

Så jag väljer att avsluta bloggen med följande. 18 år är en lång tid och det är bra nu. Jag är tacksam för vad den bidragit med.

Jaha… Så blev jag då något, en bloggnörd. I dagens samhälle måste man ha haft en hemsida på nätet för att påkalla sin existens. Jag vet inte om det är något positivt då alla ens skavanker kom till allmänt beskådande. Men det är väl det som är syftet med det hela. Så vem är då jag? För att ni ska förstå de senaste 18 åren, så hade jag tänkt att avslutningsvis berätta om vem jag är i dag. Jag heter (fortfarande) Jonas, är 47 år i morgon, bor i Göteborg och arbetar som vårdadministrativ sekreterare. Hösten 1998 gick jag en TBV-kurs i HTML-design och det resulterade i att jag med teknikens utveckling sedan kunde gå över till ett bloggverktyg. Men jag har fortfarande nytta av HTML i tjänsten då det är en förutsättning om man vill modifiera rigida hemsideverktyg när man uppdaterar intranätet. Förutom att halva nätterna igenom chatta med vänner runt om i världen, så är jag en stor nörd av tv-serier. Just nu väntar jag på att Netflix ska släppa något nytt och spännande, men kan rekommendera det mesta ur deras utbud. Fler fritidsintressen som jag kan tänkas ha, har ni redan förstått om ni följt bloggen de senaste 18 åren. Jag avslutar i dag bloggen med mitt favoritcitat: Ungefär samtidigt som italienaren Paciolo beskrev principerna för dubbel bokföring (1494) uppfann teologerna skärselden.

Tack för visat intresse. Puss och kram och smek!

18 år minus en vecka

Det känns okej att lägga ner bloggen. Jag ska försöka att skriva ett sista inlägg här på bloggens 18-årsdag (2017-02-15). Bloggen spelade roll i mitt liv ganska tydligt en gång i tiden. Det var mitt fönster ut under den period då jag var sjukskriven och under utredning för det som sedan visade sig vara ms. Bloggen gav mig ett socialt liv och förändrade allt. Tänk, första dagarna jag skrev nätdagbok, inte kunde jag väl då föreställa mig att jag det skulle leda till att jag åkte på bloggträffar, fick nya vänner, kom ut som bög, sade upp mig från jobbet, flyttade 30 mil, fick nytt jobb och blev med katt. Det har varit mycket hjärnsläpp, ilska över flärdtjänst, beskrivningar av hur ms emellanåt stället till det för mig. Jag har levt – inte genom bloggen – men parallellt med bloggen.

Bloggens konsekvenser fortskrider dock. Jag blev förbannad på Twitter som jag gav upp, men jag finns delvis på Facebook och i annan blogg, men främst i en chatt. Skägg. Är det gängmentalitet eller sektvarning på oss? Varken eller. Vi är gosiga nallebjörnar som kramas i tid och otid. Men framför allt är jag på Instagram och lever tre parallella nätliv. Jag har gamla bloggänget i bakgrunen, men nu är det också skäggiga karlar över hela världen som är med i samma internationella organisation, samt att jag bögvänner i hela världen. Och fysiska möten sker, det är inte enbart via nätet eller mobilappar. De fysiska träffarna är viktiga, för ibland känner jag mig isolerad av ms och de enda jag träffar är de på jobbet.

Allt detta hade aldrig hänt om jag inte hade gått den där html-kursen 1998, eller om jag inte blivit inspirerad till att börja med nätdagbok. Hur hade det sett ut om jag inte tagit de där små stegen som trots allt tagit mig ganska långt (om än inte hela vägen än, vad nu målet är)? Hade jag suttit kvar på samma jobb i Kristianstad? Ja. Hade jag jobbat kvar på samma arbetsplats som då? Ja. Och jag hade absolut inte hittat nya vänner, utan hade fortsatt att umgås med släkt och arbetskamrater. Vilket jag inte gör alls längre. Jag har gallrat, kan man säga. Kanske också en konsekvens av ms samt att jag inte har några gemensamma intressen med människor jag tussats ihop med. Jag har skaffat andra intressen och därmed vänner som delar mina intressen.

Lite vardagsblogg när jag ändå är igång och skriver något:

Jag har ännu ingen information kring min käkcysta. Nästa vecka ska jag på röntgen och utvärdering för fortsatt plan, vad man egentligen ska göra år det. Men redan i morgon ska jag till annan röntgen, det är dags för kameraundersökning om jag kommer in i den. Målet är att jag efter 18 år ska slopa mina dagliga sprutor och istället gå över på tablettbehandling. På tiden. Annars jobbar och sliter jag än mer än vanligt. Denna vecka föreläser jag varje dag. Och jag jobbar fortfarande mina helger efter 17 år på samma arbetsplats trots att jag har annan funktion i veckorna. På dessa 17 år har det lagts på mig mer och mer, men inget har ännu tagits bort från mig. Jag funderar allvarligt på att ta annan tjänst. På riktigt. Även om man tar bort alla mina arbetsuppgifter jag har i dag så fortsätter folk kontakta mig så länge jag är kvar, för att fråga mig om sånt jag inte längre arbetar med. Nåja.

Ja, om jag nu kommer ihåg att återkomma på 18-årsdagen. Annars har jag väl sagt allt jag ville ha sagt i denna blogg. Hur många sidor blev det om man skrev ut det på A4? Senast jag räknade så motsvarade bloggen 10 böcker à 500 sidor, eller nåt.