Bara en massa jobb

Emellanåt har jag en extremvecka på jobbet. Det är där jag befinner mig just nu – i en sådan vecka. Torsdag och fredag har jag sovit, och då menar jag verkligen sovit. Sådana här veckor tar musten ur mig. Särskilt när jag ska ersätta semesterfirarna samtidigt som jag får akutjobb ovanpå mina ordinarie arbetsuppgifter. Jag kan väl säga att jag hittills inte hunnit göra något vettigt, mer än akut släckningsarbete. Vad som väntar mig en helg, kan jag aldrig sia om i förväg, men förhoppningsvis får jag en lugn helg och kan ta itu med det som samlats på hög senaste veckorna.

Det är fortfarande 2-3 veckor kvar innan min semester börjar, men det känns som om sommaren pågått ett tag och nu är på väg att bli en annan årstid. Vilket stämmer eftersom vi passerat midsommar. Det har redan blivit påtagligt mörkare om kvällarna och de ljusa sommarnätterna är historia. Annars är jag väl relativt nöjd med sommaren i sig, lagom varmt på omkring 20 eller strax därunder, samt väldigt mycket sol och väldigt lite regn.

Det där med sommarsemester gör mig alltid orolig. För lång period av ledighet. Jag har inte planerat in något, och det brukar jag inte heller. Vila och återhämtning, men jag får inte ägna mig för mycket åt det. Jag måste vara igång fysiskt, men det är svårt när man inte vet vad man ska göra då jobb annars fixar det fysiska åt mig.

Redan är hösten uppbokad med möten och måsten. Också det gör mig lite orolig eftersom jag fortfarande väntar på vad som ska hända med käkoperationen och nya MS-medicineringen. Jag har inte tid med sådana avbrott när jag jobbar. Vilket också är något jag klagat på i flera år – att jag är så ensam med att besitta kompetens och aldrig får känna att jag kan bli ersatt. Det är en fruktansvärd press att känna så. Men tydligen vill man inte belasta kollegor med att vidareutbilda dem, öka deras kompetens eller ge dem ansvarsområden. Ett svar jag fått, vilket alltså då borde leda till rejäl löneförhöjning.