Ändå tacksam

Två arbetsdagar återstår det här året. Så mycket ska hinnas med, jag känner mig helt knäckt. Vilket betyder att jag har väldigt många lediga dagar kvar det här året som ska genomlidas då jag inte vet vad jag ska göra. Nå, men ömma modern kommer väl nåt och då gör jag än mindre.

Jag vet knappt om jag vill eller kan sammanfatta det här deprimerade året. Även om det mesta varit sig likt med inslag av negativt sjukdomstillstånd, så har det ju varit trevligt också. Väldigt mycket skäggträffar, ideellt arbete (välgörenhet) och skäggfest i Jönköping.

Tänk, när jag slutade raka mig, så var det mest av nyfikenhet över hur ett eventuellt skägg skulle växa på mig. Tanken var ju också att det bara skulle växa under sommarsemestern 2015 för att sedan rakas bort. Jag fick blodad tand och upptäckte också då BV även om det dröjde ett år innan de släppte in mig. Mycket har ändrats i vardagen på grund av detta och kan liknas vid när bloggosfären uppstod i slutet på 90-talet och med alla svenska bloggträffar. Olika människor, olika erfarenheter, olika åldrar, olika kön, olika delar av landet. Men med någon liten, liten gemensam nämnare som sammanfogar oss. Då blogg, nu skägg. Även om 20 år gått sedan bloggtiden, så är vi ju kvar på ett eller annat sätt och håller fortfarande kontakt. En annan likhet är det där med att URL blir IRL. Detta passar mig bra med tanke på MS – jag kan bibehålla delaktighet även när jag inte orkar fysiskt.

Det där med att sitta själv julafton – vadå ensam? Jag har ju hela världen på nätet. Det finns alltid någon i någon tidszon och på något språk. I dag har jag pratat med min daddy i USA.

||||| 1 I Like It! |||||