Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Om ett par månader flyttar ömma modern tillbaka till byhåla vi flydde ifrån för 29 år sedan. Jag har försiktigt påtalat under några år att huset kanske borde säljas eftersom det är svårt med underhållet när man blir äldre. Och nu blev modern precis pensionär och börjar förstå vad jag menar. Man orkar och hinner inte allt, och det är dyrt med underhåll och då särskilt om man måste ta in arbetskraft utifrån. Men jag blev ändå lite förvånad när valet av bostadsort blev känt. Fördelen ur mitt perspektiv är att jag möjligen kan hälsa på i nya bostaden då allting där är handikappanpassat, men det hänger också på om jag kan få flärdtjänst hem till Skåne. Det har kommunen vägrat mig nu i 17 år, men i och med elscooter så får man inte hänvisa mig till tåg. Så kanske.
Jag har nu fått papper jag ska komplettera och skicka till kommunen för att de eventuellt ska bygga ett garage åt mig och elscootern. Just nu vill jag inte tänka i de banorna. För jag orkar inte, hinner inte. Nu är det bråda dagar på jobbet och jag måste jobba extra i nyårshelgen för att hinna bli klar till deadline bokslut 2017.
Fortfarande tänker jag på summan för mina progressiva glasögon. Nej, kostnaden i sig är inte problemet, utan mer det är sanslöst att två plastbitar som inte ens är 1 dm2 ska gå på över 10 000 kr. Jag förstår det komplicerade med slipningarna, pupillavstånd, läsläge och så, men det är ändå otrolig summa. Som att köpa en iPhone. Vilket också är sanslösa priser.
- 2014: Terminalglasögon/läsglasögon.
- 2015: Nuvarande ”vanliga” glasögon.
- 2016: Progressiva kontaktlinser.
Jag har inte använt mina progressiva kontaktlinser sedan förra sommaren då jag inte har tålamodet med linser som ska in/ut. Annars var de perfekta även om skärpan inte blir 100 %. Jag hade inga problem med de olika avstånden i kontaktlinserna och det tröttade heller inte ut ögonen (de blev inte torra). Ändå är jag lite skeptisk till progressiva glasögon, baserat på ömma moderns erfarenheter. Nu var hon med mig när jag var hos optikern i går och fick lite information om varför vi upplever det så olika. Hon ser inte med sina progressiva glasögon och det har varit bästa kvaliteten och bytts ut till starkare variant över åren, men hon ser inte ändå. Några få kan aldrig anpassa sig till det, fick vi förklarat. I mitt fall borde det inte vara något problem baserat på kontaktlinserna, men det är ändå olika tillvägagångssätt för hur de blir progressiva. Gå i trappor är inget problem för mig, för jag går aldrig i trappor. Ändå vet jag inte hur jag kommer reagera. Fördelen är annars också att jag smugit in detta med läsglasögon och progressiva linser senaste åren när synen sakta förändrats. Det är inte ett jättehopp för mig mellan styrkor eller olika läslägen/avstånd. Och ska jag nu ha skitdyra progressiva glasögon så ska det nog vara nu när jag arbetar och har fått ålderssynthet som påverkar läsförmågan. Som fattigpensionär får det bli det billigaste då man inte är lika beroende av synen på det sättet. Förhoppningsvis är det också lättare vänja sig vid progressiva glasögon om det är bästa kvaliteten. Nå, om två veckor får jag dem.
Glasögonbågar. ”Gå runt och titta lite själv”. Jag gick raka vägen fram och pekade på ett par ”typ sådana”. Det blev dem. Jag har i åratal försökt få tag i en viss modell av bågar, men de som funnits har varit för smala över ansiktet eller saknat näsryggsstöd. Nu fanns de. Och jag slipper metallbågar, det blir svart plast, fyrkantiga. Jo, jag har haft något liknande för några år sedan men de saknade attributen jag nämnde precis. En synpunkter optiker tidigare också haft är att jag ska ha mjuka färger, men jag vägrar. Jag vill ha markerade glasögon som syns. Och mot det grå skägget blir det ändå nu en kontrast som kompletterar varandra mer än svart mot min bleka hy.
Det kan nog bli bra.
Kommentarer stängda