Efterdyning mello

Kan det vara så att jag inte nämnt melodifestivalen i år? Jag – Mr Schlagermassaker? Nå, men det är ganska många år sedan nu då jag inte ville håna enskilda artister, då nättrollen ändå är tillräckligt avskyvärda. Även om jag utav kärlek ”småretades” med bidragen och så vidare, så kände jag att det inte fyllde någon funktion. Men man kan väl skriva om mello utan schlagermassaker? Jo, kanske.

Anledningen till att jag inte skrivit något om melodifestivalen i år, beror främst på den generellt låga nivån. Eller, vi tror att det var bättre förr. Så är inte fallet. Några låtar de senaste tjugo åren har blivit evergreens, men de var inte särskilt bra i direktsändning. Och det var bara undra några år som det fanns ett fungerande manus, vilket är det viktigaste för att hålla ihop framförandet av flera mediokra låtar som repeteras i det oändliga med snabbgenomgångar, andra chansen och final.

Det har funnits en kritik i år där SVT gått in i försvarsställning (obegripligt), men på en punkt håller jag särskilt med kritikerna – detta att man i år ville vara vara minimjölk. Inte ens mellanmjölk eller lättmjölk. Ingen vass satir, allt skulle vara väldigt PK. Man vågar inte ta ut svängarna. Tidigare års storpublik (enligt tittarsiffror) har inte skrämts bort av ”skandaler” då det mest varit sensationsjournalistik. I år kunde man inte underhålla och då drar publiken. Även om >2 miljoner tittar fortfarande är en hög siffra, så handlar det inte om att man gjort en bra produktion. Det handlar om att på bästa sändningstid en lördag vintertid, så finns det inte så mycket annat att göra än titta på mello. Samt att det fortfarande är något som samlar familjen. Och att mello för många betyder något. Sedan fanns det också en förhoppning om att de under sex veckor skulle känna in och förändra pågående produktion. Enda slutsatsen man kan dra är att melloproduktionsteamet betett sig arrogant och saknat självinsikt.

Årets låtar då? Totalt sett ger jag betyg 1 av 10. Där fanns inte en enda låt jag fastnade för på riktigt. Snarare att jag hoppades mer på vissa för att slå ut andra från tävlingen då jag tyckte de bidragen var vedervärdiga. Hur kan jag tycka så? Vad går jag då på? Det jag prioriterar högst är grundlåten. I sista hand artisten. Artisten är minst viktig, även om mello blivit så artistfokuserad. Men tråkig person och urusel sånginsats drar självklart ner helheten. Ärligt fann jag ingen bra grundlåt i år. Här var det också minimjölk.

||||| 0 I Like It! |||||

One Comment

  1. Snigel said:

    Jag har som mål att INTE höra vinnarlåten innan ESC, så jag kan bedöma den mot de andra ländernas bidrag utan att vara färgad i mina åsikter.
    Om man hör en låt spelas på radio stup i kvarten, blir man till slut så hjärntvättad att man tycker den är bra. I alla fall när man hör den tillsammans med tidigare ohörda bidrag. Då blir det en den-där-känner-jag-igen-effekt, jag kan tralla med i refrängen, då är den alltså bättre än de andra låtarna.
    Egentligen bryr jag mig inte alls, om vare sig Mello eller ESC, det är bara en trevlig ursäkt att hälsa på svägerskan och äta godsaker framför TV:n. Förra året hade vi så mycket annat att prata om, att vi missade att lyssna på låtarna. 😉

    20 mars, 2018

Comments are closed.