Dag: 8 april, 2018

Nu vill jag hem till Skåne. På semester. I sommar. Känner mig lite frustrerad och sorgsen då det är så omöjligt. Jag kan inte åka kollektivt och blir inte beviljad riksfärdtjänst. Efter 6-7 år så vill jag verkligen hem. Dessutom så kan jag tänka mig att flytta hem till Skåne igen, men det är också väldigt omöjligt med tanke på arbete och bostad.

Men skulle jag återvända till Skåne så skulle det bli på helt annan ort än dem jag tidigare bott i. Jag skulle dra mig mer mot ”mitt i Skåne”. Gärna på landsbygd och marklägenhet.

Sedan finns där en annan bekvämlighet jag har i storstan som inte återfinns i Skåne. Det här med att jag lärt mig hur kommun och sjukvård fungerar i Göteborg. Och därmed också har väldigt nära till allt.

Så varför känner jag så här och nu? Jag har senaste 20 åren blivit mer immobiliserad och ömma modern är nu pensionär vilket innebär att hon inte lika lätt och ledigt kan ta tåget till mig (nåja, buss-tåg-spårvagn). Dessutom tror jag inte hon vill resa längre eftersom sambon, 80+,  har svårt klara sig själv hemma. Förändringen från hus till lägenhet verkar vara svår.

Det som också stressar mig är att jag i sommar ska vara ledig 8 av 11 veckor (inte sammanhängande) och jag kommer ingenstans. Inte ens utanför min lägenhetsdörr. Känner mig fruktansvärt isolerad.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat