Dag: 3 juni, 2018

Senaste dagarna har jag inte haft min dator påslagen eftersom jag istället suttit med jobbdatorn många långa timmar. I ett par månader har jag försökt skriva ihop ett rutindokument som varit extremt svårt att författa då jag behövde hämta in information från många källor. Det jag kommit fram till är att inte ens ”experterna” vet. Nu är jag klar med dokumentet som i praktiken blev 25 olika dokument (mellan 1-6 sidor per dokument, genomsnitt 3-4 sidor) då det inte går att sammanfatta på annat sätt. Och härmed utnämner jag mig själv till expert i ämnet. Nu vet jag *nästan* allt vad gäller regelverk för utländska medborgare som söker vård, och hur det ska registreras för att bli rätt. Okej, två saker återstår att göra. 1) Formatera dokumenten till pdf med fungerande länkar i text. 2) Publicera det hela på intranätet. Tyvärr måste jag då befinna mig på jobbet, och där är jag inte förrän tisdag morgon (och enbart då under hela veckan).

Japp. Nu börjar min veliga sommarsemester. Kommande vecka har jag två semesterdagar, för att veckan efter det jobba normalt. Jag tror det är mellan 25-30 semesterdagar jag nu ska ta ut under 11 veckor.

Kommande vecka. Jag har två arbetsdagar varav en blir distansarbete hemifrån bortsett från det möte på två timmar som jag måste ta på. I slutet av veckan kör det ihop sig (på min semesterdag) då jag fått två tider på vårdcentralen. Nej, de krockar inte – det är ännu värre! Mellan 10-11 är jag hos astmasköterska för utredning, och sedan ska jag till psykolog mellan 14-15. Ett glapp på tre timmar. Det tar under två minuter för mig att gå mellan hemmet och vårdcentralen, men eftersom jag det är ett helvete att förflytta sig, så är det inget alternativ. Och lunch? Under vårdcentralen ligger snusbutiken. Jag får väl sätta mig där på ”utefiket” och ta en kaffe och en kulglass. Det enda som serveras där om man inte vill ta sig en cigarr.

Semester stressar mig som vanligt. Dels för att jag inte har tid, men också då jag har så mycket semester som måste tas ut. Samt att jag inte vet vad jag ska göra. Jag lämnar inte lägenheten när jag inte jobbar, för jag kan inte. Visst, jag kan ta flärdtjänst, men till vad? Och varför? Inget gör mig så frustrerad som att sätta mig på ett fik eller shoppa (behöver ny mobiltelefon, men tycker det är för dyrt).

Förresten. Nej, jag minns inte varför jag ska till psykolog. Förmodligen på grund av att min panikångest är obehandlad och att jag så mycket fysiska åkommor som börjar bli besvärande. Eller nåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed