Gnäll eller frustration?

Anledningen till att det blivit så jobbigt på arbetet just nu, beror på ett nytt datasystem. Kopplingarna fungerar inte mellan olika system vilket innebär att jag manuellt får söka fram data ur ett program jag inte kan få utbildning i, för att sedan manuellt lägga in det i rätt program. Vi är tre personer som ska arbeta med data vi hämtar från det program där det automatiskt skulle överförts till. Men bara jag har någorlunda kunskap (samt behörighet) att göra den manuella kontrollen som tar timmar. Det är otroligt viktigt och därför så märkligt att man inte kan lösa den automatiska överföringen. Att jag gör en manuell kontroll innebär inte att jag hittar allt det som skulle överförts per automatik. Och, ja. Det kan få extrema konsekvenser om något missas eller går fel. Det är därför en del av min semester lär ryka och jag arbetar över så mycket. Hur dumt var det inte att införa ett system man inte trodde skulle fungera 100 % precis före sommaren? Hoppas inte problemet är bestående, för jag har inte tid att göra denna dubbelkoll hela tiden.

Det som skrämmer mest är att jag upptäckte detta direkt, att inget fungerande. Och att ingen annan slog larm utan bara konstaterade ”det verkar vara något som är fel”. De bara tänkte det. Det var jag som skapade en nödlösning och skapade en rutin för det. Men det är bara jag som vet och kan trots att jag försökt sprida informationen. Reaktionen jag får är ”jaha” och att man inte orkar. Det administrativa läget är just nu extremt och överbelastat. Detta hamnade ovanpå allt annat, och ingen orkar bry sig. Trots riskläget som uppstått. Att jag ensam får ansvaret känns inte optimalt då jag egentligen inte har med saken att göra. Kanske jag inte behöver bry mig men allting landar ändå på mig då jag är problemlösare man till sist ändå vänder sig till. Att jag ändå bryr mig beror enbart på en sak – patientsäkerhet. För i slutändan får allting konsekvenser oavsett vad det handlar om. Att allting ska vara så tungrott… Jag har blivit ett filter för att det just inte ska drabba annan part.

Men jag fick positivt omdöme då jag också tagit ett annat initiativ som också tar tid och som bara jag kan. Eller. Det beskriver allt jag gör på jobbet. ”Bara jag kan”. Oroväckande.

||||| 0 I Like It! |||||

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *